|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 54
All tid �r fr�n sin b�rjan grumlad evighet,
allt jordiskt liv �r avfall fr�n Allfaders tron,
f�rsonas �r att v�nda renad dit igen.
De h�ga asar f�llo sj�lva; Ragnar�k
�r asarnas f�rsoningsdag, en blodig dag 160
p� Vigrids hundramilasl�tt: d�r falla de,
oh�mnade dock icke, ty det onda d�r
f�r evigt, men det fallna goda reser sig
ur v�rldsb�lsl�gan, luttrat till ett h�gre liv.
V�l faller stj�rnekransen blek och vissnad ner 165
fr�n himmelns tinning, v�l f�rsjunker jord i sj�n;
men sk�nare hon �terf�ds och lyfter glad
sitt blomsterkr�nta huvud utur v�gorna,
och unga stj�rnor vandra med gudomlig glans
sin stilla g�ng ut�ver den nyskapade. 170
Men p� de gr�na kullar styrer Balder d�
nyf�dda asar och en renad m�nsko�tt;
och runetavlorna av guld, som tappats bort
i tidens morgon, hittas uti gr�set d�
p� Idavallen av f�rsonta Valhalls barn.-- 175
S� �r det fallna godas d�d dess eldprov blott,
�r dess f�rsoning, f�dseln till ett b�ttre liv,
som �terflyger sk�rat dit, det kom ifr�n,
och leker skuldl�st som ett barn p� faderns kn�.
Ack! allt det b�sta ligger p� hinsidan om 180
gravh�gen. Gimles gr�na port, och l�gt �r allt,
besmittat allt, som dv�ljes under stj�rnorna.--
Dock, �ven livet �ger sin f�rsoning ren,
en ringare, den h�gres stilla f�respel.
Hon �r som skaldens l�pning p� sin harpa, n�r 185
med konsterfarna fingrar han sl�r s�ngen an
och st�mmer tonen, sakta pr�vande, till dess
att handen griper v�ldigt uti str�ngens guld,
och forntids stora minnen lockas ur sin grav,
och Valhalls glans omstr�lar de f�rtjustas syn. 190
Ty jorden �r dock himmelns skugga, livet �r
f�rg�rden dock till Balderstemplet ovan skyn.
Till asar blotar hopen, leder g�ngarn fram,
guldsadlad, purpurbetslad, f�r att offras dem.
Det �r ett tecken, och dess mening djup, ty blod 195
�r morgonrodnan till envar f�rsoningsdag.
Men tecknet �r ej saken, det f�rsonar ej:
vad sj�lv du brutit, g�ldar ingen ann f�r dig.
De d�da sonas vid Allfaders gudabarm,
den levandes f�rsoning �r i eget br�st. 200
Ett offer vet jag, som �r gudarna mer k�rt
�n r�k av offerbollar, det �r offret av
ditt eget hj�rtas vilda hat, din egen h�mnd.
Kan du ej d�va deras klingor, kan du ej
f�rl�ta, yngling, vad vill du i Balders hus? 205
Vad mente du med templet, som du reste h�r?
Med sten f�rsonas Balder ej; f�rsoning bor,
h�r nere som d�r uppe, blott d�r friden bor.
F�rsonas med din fiende och med dig sj�lv,
d� �r du ock f�rsonad med ljuslockig gud!-- 210
I S�dern talas om en Balder, jungfruns son,
s�nd av Allfader att f�rklara runorna
p� nornors svarta sk�ldrand, outtydda �n.
Frid var hans h�rskri, k�rlek var hans blanka sv�rd,
och oskuld satt som duva p� hans silverhj�lm. 215
From levde han och l�rde, dog han och f�rl�t,
och under fj�rran palmer st�r hans grav i ljus.
Hans l�ra, s�gs det, vandrar ifr�n dal till dal,
f�rsml�lter h�rda hj�rtan, l�gger hand i hand
och bygger fridens rike p� f�rsonad jord. 220
Jag k�nner ej den l�ran r�tt, men dunkelt dock
i mina b�ttre stunder har jag anat den:
vart m�nskligt hj�rta anar den ibland som mitt.
En g�ng, det vet jag, kommer hon och viftar l�tt
de vita duvovingar �ver Nordens berg. 225
Men ingen Nord �r l�ngre till f�r oss den dag,
och eken susar �ver de f�rg�tnas h�g.
I lyckligare sl�kten, I, som dricken d�
str�lb�garn av det nya ljus, jag h�lsar er!
V�l eder, om det jagar bort var sky, som h�ngt 230
sitt v�ta t�cke hittills �ver livets sol!
F�rakten likv�l icke oss, som redligt s�kt
med oavv�nda �gon hennes gudaglans!
_En_ �r Allfader, fast�n fler hans s�ndebud.--
Previous Page
| Next Page
|
|