|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 53
XXIV.
F�RSONINGEN.
Full�ndat nu var Balders tempel. D�romkring
stod ej som f�rr en skidg�rd, men av hamrat j�rn,
med gyllne knappar p� var st�ng, ett v�rn var rest
kring Balders hage: som en st�lkl�dd k�mpeh�r
med hillebarder och med gyllne hj�lmar stod 5
det nu p� vakt kring gudens nya helgedom.
Av idel j�ttestenar var dess rundel byggd,
med dristig konst hopfogade, ett j�tteverk
f�r evigheten, templet i Uppsala likt,
d�r Norden s�g sitt Valhall i en jordisk bild. 10
Stolt stod det d�r p� fj�llets brant och speglade
sin h�ga panna uti havets blanka v�g.
Men runtomkring, en pr�ktig blomsterg�rdel lik,
gick Balders dal med alla sina lundars sus,
med alla sina f�glars s�ng, ett fridens hem. 15
H�g var den kopparst�pta port, och innanf�r
tv� pelarrader upp� starka skulderblad
uppburo valvets rundel, och han hang s� sk�n
ut�ver templet som en kupig sk�ld av guld.
L�ngst fram stod gudens altar. Det var hugget av 20
en enda nordisk marmorklyft, och d�romkring
ormslingan slog sin ringel, full med runeskrift,
djupt�nkta ord ur Vala och ur Havamal.
Men uti muren ovanf�re var ett rum
med gyllne stj�rnor upp� m�rkbl� grund, och d�r 25
satt fromhetsgudens silverbild, s� blid, s� mild,
som silverm�nen sitter upp� himmelns bl�.--
S� templet syntes. Parvis tr�dde nu d�rin
tolv tempeljungfrur, kl�dda uti silverskir,
med rosor upp� kinderna och rosor i 30
det oskuldsfulla hj�rtat. Framf�r gudens bild
kring nyinvigda altaret de dansade,
som v�rens vindar dansa �ver k�llans v�g,
som skogens �lvor dansa i det h�ga gr�s,
n�r morgondaggen ligger skimrande d�rp�. 35
Och under dansen sj�ngo de en helig s�ng
om Balder, om den fromme, hur han �lskad var
utav vart v�sen, hur han f�ll f�r H�ders pil
och jord och hav och himmel gr�to. S�ngen var,
som om den icke komme fr�n ett m�nskligt br�st, 40
men som en ton fr�n Breidablick, fr�n gudens sal,
som tanken p� sin �lskling hos en enslig m�,
n�r vakteln sl�r de djupa slag i nattens frid
och m�nen skiner �ver bj�rkarna i Nord.--
F�rtjust stod Fritiof, lutad vid sitt sv�rd, och s�g 45
p� dansen, och hans barndomsminnen tr�ngde sig
f�rbi hans syn, ett lustigt folk, ett oskuldsfullt.
Med himmelsbl�a �gon och med huvuden
omflutna utav lockigt guld, de vinkade
en v�nlig h�lsning till sin forne ungdomsv�n. 50
Och som en blodig skugga sj�nk hans vikingsliv
med alla sina strider, sina �ventyr,
i natten neder, och han tyckte sj�lv sig st�,
en blomsterkransad bautasten, p� deras grav.
Och allt som s�ngen v�xte, h�jde sig hans sj�l 55
fr�n jordens l�ga dalar upp mot Valaskjalf;
och m�nsklig h�mnd och m�nskligt hat smalt sakta h�n,
som isens pansar sm�lter ifr�n fj�llets br�st,
n�r v�rsol skiner; och ett hav av stilla frid,
av tyst h�nryckning g�t sig i hans hj�ltebarm. 60
Det var, som k�nde han naturens hj�rta sl�
emot sitt hj�rta, som han ville trycka r�rd
Heimskringla i sin brodersfamn och stifta frid
med varje skapat v�sen inf�r gudens syn.--
D� tr�dde in i templet Balders �verpr�st, 65
ej ung och sk�n som guden men en h�g gestalt,
med himmelsk mildhet i de �dla anletsdrag,
och ned till b�ltestaden fl�t hans silversk�gg.
En ovan v�rdnad intog Fritiofs stolta sj�l,
och �rnevingarna p� hj�lmen s�nktes djupt 70
inf�r den gamle; men han talte fridens ord:
"V�lkommen hit, son Fritiof! Jag har v�ntat dig,
ty kraften sv�rmar g�rna vitt kring jord och hav,
en b�rs�rk lik, som biter blek i sk�ldens rand,
men tr�tt och sansad v�nder hon dock hem till slut. 75
Den starke Tor drog m�ngen g�ng till Jotunheim,
men trots hans gudab�lte, trots st�lhandskarna,
Utg�rda-Loke sitter p� sin tron �nnu;
det onda viker icke, sj�lv en kraft, f�r kraft.
En barnlek blott �r fromhet, ej f�rent med kraft; 80
hon �r som solens str�lar upp� �girs barm,
en l�slig bild med v�gen stigen eller s�nkt,
f�rutan tro och h�llning, ty han har ej grund.
Men kraft f�rutan fromhet t�r ock bort sig sj�lv,
som sv�rdet t�rs i h�gen: hon �r livets rus, 85
men gl�mskans h�ger sv�var �ver hornets br�dd,
och n�r den druckne vaknar, blygs han f�r sitt d�d.
All styrka �r fr�n jorden, ifr�n Ymers kropp;
de vilda vattnen �ro �drorna d�ri,
och hennes senor �ro smidda utav malm. 90
Dock blir hon tom och �de, blir hon ofruktbar,
tills solen, himmelns fromhet, skiner d�rupp�.
D� gr�nskar gr�s, d� stickas blomstrens purpurduk,
och djur och m�nskor n�ras vid sin moders barm. 95 (sic!)
S� �r det ock med Askers barn. Tv� vikter har
Allfader lagt i v�gsk�ln f�r allt m�nskligt liv,
motv�gande varandra, n�r den v�g st�r r�tt;
och jordisk kraft och himmelsk fromhet heta de.
Stark �r v�l Tor, o yngling, n�r han sp�nner h�rt 100
sitt Megingjard ut�ver bergfast h�ft och sl�r.
Vis �r v�l Oden, n�r i Urdas silverv�g
han blickar ner, och f�geln kommer flygande
till asars far med tidningar fr�n v�rldens rund.
Dock bleknade de b�gge, deras kronors glans 105
halvslocknade, n�r Balder, n�r den fromme f�ll,
ty han var bandet uti Valhalls gudakrans.
D� gulnade p� tidens tr�d dess kronas prakt,
och Nidh�gg bet upp� dess rot, d� lossades
den gamla nattens krafter, Midg�rdsormen slog 110
mot skyn sin ettersv�llda stj�rt, och Fenris r�t,
och Surturs eldsv�rd ljungade fr�n Muspelheim.
Varthelst sen dess ditt �ga blickar, striden g�r
med h�rsk�ld genom skapelsen: i Valhall gal
guldkammig hane, blodr�d hane gal till strids 115
p� jorden och inunder jord. F�rut var frid
ej blott i gudars salar men p� jorden ock;
frid var i m�nskors som i h�ga gudars barm.
Ty vad som sker h�r nere, det har redan skett
i st�rre m�tt d�r uppe: m�nskligheten �r 120
en ringa bild av Valhall; det �r himmelns ljus,
som speglar sig i Sagas runbeskrifna sk�ld.
Vart hj�rta har sin Balder. Minns du �n den tid,
d� friden bodde i ditt br�st och livet var
s� glatt, s� himmelskt stilla som s�ngf�gelns dr�m, 125
n�r sommarnattens vindar vagga hit och dit
var s�mnig blommas huvud och hans gr�na s�ng?
D� levde Balder �nnu i din rena sj�l,
du asason, du vandrande Valhallabild!
F�r barnet �r ej guden d�d, och Hela ger 130
igen sitt rov, s� ofta som en m�nska f�ds.
Men j�mte Balder v�xer i var m�nsklig sj�l
hans blinde broder, nattens H�der; ty allt ont
f�ds blint, som bj�rnens yngel f�ds, och natten �r
dess mantel, men det goda kl�der sig i ljus. 135
Best�llsamt tr�der Loke, frestarn fram alltj�mt
och styr den blindes m�rdarhand, och spjutet far
i Valhalls k�rlek, i den unge Balders br�st.
D� vaknar hatet, v�ldet springer opp till rov,
och hungrig stryker sv�rdets ulv kring berg och dal, 140
och drakar simma vilda �ver blodig v�g.
Ty som en kraftl�s skugga sitter fromheten,
en d�d ibland de d�da, hos den bleka Hel,
och i sin aska ligger Balders gudahus.--
S� �r de h�ga asars liv en f�rebild 145
till m�nsklighetens l�gre: b�gge �ro blott
Allfaders stilla tankar, de f�r�ndras ej.
Vad skett, vad ske skall, det vet Valas djupa s�ng.
Den s�ng �r tidens vaggs�ng, �r dess drapa ock,
Heimskringlas h�vder g� p� samma ton som den, 150
och mannen h�r sin egen saga d�ruti.
F�rst�n I �nnu eller ej? sp�r Vala dig.--
Du vill f�rsonas. Vet du, vad f�rsoning �r?
Se mig i �gat, yngling, och bliv icke blek!
P� jorden g�r f�rsonarn kring och heter d�d. 155
Previous Page
| Next Page
|
|