|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 52
H�r �r min faders gravh�g. Sover hj�lten? 8
Ack, han red h�n, d�r ingen kommer fr�n.
Nu dv�ljs han, s�gs det, uti stj�rnet�lten
och dricker mj�d och gl�ds �t sk�ldars d�n.
Du asag�st, se ner fr�n himlaf�lten,
din son dig kallar, Torsten Vikingsson!
Jag kommer ej med runor eller galder,
men l�r mig blott, hur blidkas Asa-Balder?
Har graven ingen tunga? F�r en klinga 9
Den starke Angantyr ur h�gen kvad.
Det sv�rd var gott, men Tirfings pris �r ringa
mot vad jag ber; om sv�rd jag aldrig bad--
sv�rd tar jag v�l i holmg�ng sj�lv, men bringa
du mig f�rsoning ifr�n asars stad!
Min skumma blick, min gissning blott du lede,
ett �delt sinne t�l ej Balders vrede.
Du tiger, fader! H�r du, v�gen klingar, 10
ljuvt �r dess sorl, l�gg ner ditt ord d�ri!
Och stormen flyger, h�ng dig vid hans vingar,
och viska till mig, som han far f�rbi!
Och v�stern h�nger full av gyllne ringar,
l�t en av dem din tankes h�rold bli!
Ej svar, ej tecken f�r din son i n�den
du �ger, fader! O, hur arm �r d�den!--
Och solen sl�cks, och aftonvinden lullar 11
f�r jordens barn sin vaggs�ng utur skyn,
och aftonrodnad k�rer upp och rullar
med rosenr�da hjul kring himlens bryn.
I bl�a dalar, �ver bl�a kullar
hon flyger fram, en sk�n Valhallasyn.
D� kommer pl�tsligt �ver v�sterv�gor
en bild framsusande i guld och l�gor.
En h�gring kalla vi det himmelns under-- 12
i Valhall klingar hennes namn mer sk�nt.--
Hon sv�var sakta �ver Balders lunder,
en gyllne krona p� en grund av gr�nt.
Det skimrar �ver, och det skimrar under
med s�llsam glans, ej f�rr av m�nskor r�nt.
Till slut hon stannar, sjunkande till jorden,
d�r templet st�tt, nu sj�lv ett tempel vorden.
En bild av Breidablick, den h�ga muren 13
stod silverblank p� klippans brant och sken.
Av djupbl�tt st�l var pelare var skuren,
och altaret utav en �delsten:
och d�men h�ngde, som av andar buren,
en vinterhimmel stj�rneklar och ren,
och h�gt d�ri, med himmelsbl�a skrudar,
med gyllne kronor, sutto Valhalls gudar.
Och se, p� runbeskrivna sk�ldar st�dda, 14
de h�ga nornor uti d�rren st�:
tre rosenknoppar i en urna f�dda,
allvarliga men tjusande �nd�.
Och Urda pekar tyst p� det f�r�dda,
det nya tempel pekar Skulda p�.
Och b�st som Fritiof nu sig sansa hunnit
och gl�ds och undrar, s� �r allt f�rsvunnet.
O, jag f�rst�r er, m�r fr�n tidens k�lla, 15
det var ditt tecken, hj�ltefader god!
Det br�nda templet skall jag �terst�lla,
sk�nt skall det st� p� klippan, d�r det stod.
O, det �r h�rligt att f� vederg�lla
med fredlig bragd sin ungdoms �vermod!
Den djupt f�rkastade kan hoppas �ter,
den vite guden blidkas och f�rl�ter.
V�lkomna stj�rnor, som d�r uppe t�gen! 16
Nu ser jag �ter glad er stilla g�ng.
V�lkomna norrsken, som d�r uppe l�gen!
I voren tempelbrand f�r mig en g�ng.
Uppgr�nska, �tteh�g, och stig ur v�gen,
s� sk�n som f�rr, du underbara s�ng!
H�r vill jag slumra p� min sk�ld och dr�mma,
hur m�nskor sonas och hur gudar gl�mma.
Previous Page
| Next Page
|
|