|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 12
Mitt p� golvet--med halm var det str�tt--brann l�gan best�ndigt 40
glatt p� sin murade h�ll, och igenom det luftiga r�kf�ng
blickade stj�rnorna in, de himmelska v�nner, i salen.
Men kring v�ggen, p� naglar av st�l, d�r h�ngde det radvis
brynja och hj�lm vid varann, och h�r och d�r dem emellan
blixtrade neder ett sv�rd, som i vinterkv�llen ett stj�rnskott. 45
Mera �n hj�lmar och sv�rd dock sk�ldarna lyste i salen,
blanka som solens rund eller m�nens skiva av silver.
Gick d�r stundom en m� kring bordet och fyllde i hornen,
slog hon �gonen ned och rodnade: bilden i sk�lden
rodnade �ven som hon; det gladde de drickande k�mpar.-- 50
Rikt var huset: varhelst som du sk�dade, m�tte ditt �ga
fyllda k�llrar och proppade sk�p och r�gade visthus.
M�nga klenoder j�mv�l d�r g�mdes, byten av segern,
guld med runor upp� och det konstarbetade silver.
Tre ting skattades dock av all den rikedom ypperst: 55
_sv�rdet_, som �rvdes fr�n fader till son, var fr�mst av de trenne,
Angurvadel, s� kallades det, och broder till blixten.
Fj�rran i �sterland var det smitt--som sagan f�rt�ljer--,
h�rdat i dv�rgarnas eld: Bj�rn Bl�tand bar det fr�n b�rjan.
Bj�rn f�rlorade dock p� en g�ng b�d' sv�rdet och livet 60
s�der i Gr�ningasund, d�r han stridde mot v�ldige Vifell.
Vifell hade en son, het Viking. Men gammal och br�cklig,
bodde p� Uller�ker en kung med sin blomstrande dotter.
Se, d� kom det ur skogarnas djup en oskapelig j�tte,
h�gre till v�xten �n m�nniskors �tt och luden och vildsint, 65
fordrade envigeskamp eller kungadottern och riket.
Ingen v�gade kampen likv�l, ty det fanns ej ett st�l, som
bet p� hans skalle av j�rn, och d�rf�r n�mndes han J�rnh�s.
Viking allena, som nyss fyllt femton vintrar, emottog
striden, i hopp p� sin arm och p� �ngurvadel. I ett hugg 70
kl�v han till midjan det rytande troll och fr�lste den sk�na.
Viking l�mnade sv�rdet till Torsten, sin son, och fr�n Torsten
gick det till Fritiof i arv: n�r han drog det, sken det i salen,
liksom fl�ge en blixt d�rigenom eller ett norrsken.
Hjaltet var hamrat av guld, men runor syntes p� klingan, 75
underbara, ej k�nda i Nord, men de k�ndes vid solens
portar, d�r f�derna bott, f�rrn �sarna f�rde dem hit upp.
Matta lyste de runor alltj�mt, n�r fred var i landet,
men n�r Hildur begynte sin lek, d� brunno de alla
r�da som hanens kam, n�r han k�mpar: f�rlorad var den, som 80
m�tte i slaktningens natt den klingan med l�gande runor.
Sv�rdet var vida ber�mt, och av sv�rd var det ypperst i Norden.
D�rn�st ypperst i pris var en _armring_, vida beryktad,
smidd av nordiska sagans Vulkan, av den haltande Vaulund.
Tre mark h�ll han i vikt, och arbetad var han av rent guld. 85
Himlen var tecknad d�rp� med de tolv od�dligas borgar,
v�xlande m�naders bild, men av skalderna n�mndes de solhus.
Alfhem sk�dades d�r, Frejs borg: det �r solen, som nyf�dd
b�rjar att kl�ttra igen f�r himmelens branter vid julen.
S�kvab�ck var d�r ocks�: i dess sal satt Oden hos Saga, 90
drack sitt vin ur det gyllene k�rl; det k�rlet �r havet,
f�rgat med guld av morgonens gl�d, och Sagan �r v�ren,
skriven p� gr�nskande f�lt med blommor i st�llet f�r runor.
Balder syntes j�mv�l p� sin tron, midsommarens sol, som
gjuter fr�n f�stet sin rikedom ner, en bild av det goda; 95
ty det goda �r str�lande ljus, men det onda �r m�rker.
Solen tr�ttnar att stiga alltj�mt, och det goda desslikes
svindlar p� h�jdernas brant: med en suck f�rsjunka de b�da
neder till skuggornas land, till Hel: det �r Balder p� b�let.
Glitner, den fredliga borg, s�gs �ven: f�rlikande alla, 100
satt d�r med v�gen i hand Forsete, domarn p� h�stting.
Dessa bilder och m�nga �nnu, som betecknade ljusets
strider p� himmelens valv och i m�nniskans sinne, de voro
skurna av m�starens hand i den ringen. En pr�ktig rubinknapp
kr�nte dess buktiga rund, som solen kr�ner sin himmel. 105
Ringen var l�nge i sl�kten ett arv, ty hon ledde sin �ttl�ngd,
endast p� m�dernet dock, till Vaulund, r�knad f�r stamfar.
En g�ng stals den klenoden dock bort av r�varen S�te,
sv�rmande kring p� de nordiska hav; sen fanns han ej �ter.
Slutligen taltes det om, att Sote p� kusten av Bretland 110
levande satt sig med skepp och med gods i sin murade gravh�g;
men,d�r fann han ej ro, och det sp�kade st�ndigt i h�gen.
Torsten f�rnam det ryktet ocks�, och med Bele besteg han
draken och kl�v den skummande v�g och styrde till st�llet.
Vid som ett tempelvalv, som en kungsg�rd, vore den b�ddad 115
in i grus och gr�nskande torv, s� v�lvde sig h�gen.
Ljus ock lyste d�rur. Igenom en springa p� porten
tittade k�mparna in, och det beckade vikingaskeppet
stod d�r med ankar och master och r�r; men h�g i dess bakstam
satt en f�rf�rlig gestalt: han var kl�dd i en mantel av l�gor. 120
Bister satt han och skurade d�r blodfl�ckade klingan,
kunde ej skura de fl�ckarna bort: allt guld, som han r�nat,
l�g i h�gar omkring, och ringen bar han p� armen.
"Stiga vi", viskade Bele, "dit ner och k�mpa mot trollet,
tv� mot en ande av eld?" Men halvvred svarade Torsten: 125
"En mot en var f�dernas sed, jag k�mpar v�l ensam."
L�nge tvistades nu, vem f�rst av de tvenne det tillkom
pr�va den v�dliga f�rd; men till slut tog Bele sin st�lhj�lm,
skakade om tv� lotter d�ri, och vid stj�rnornas skimmer
k�nde Torsten igen sin lott. F�r en st�t av hans j�rnlans 130
sprungo riglar och l�s, och han nedsteg.--Fr�gade n�gon,
vad han f�rnam i det nattliga djup, d� teg han och ryste.
Bele h�rde dock f�rst en s�ng, den l�t som en trolls�ng;
sedan f�rnam han ett rasslande ljud, som av klingor som korsas,
sist ett gr�seligt skri; d� blev tyst. Ut st�rtade Torsten, 135
blek, f�rvirrad, f�rst�rd; ty med d�den hade han k�mpat.
Ringen bar han likv�l. "Den �r dyrk�pt", sade han ofta,
"ty jag har darrat en g�ng i mitt liv, och det var, n�r jag tog den."
Smycket var vida ber�mt och av smycken ypperst i Norden.
Previous Page
| Next Page
|
|