|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 11
S� varnade de gamle i kungasal, 30
som skalden varnat sedan i Havamal.
Fr�n sl�kt till sl�kte gingo k�rnfulla orden,
och djupt ur kumlen viska de �n i Norden.
D�refter talte b�gge m�ng' hj�rtligt ord 31
allt om sin trogna v�nskap, ber�md i Nord;
hur trofast intill d�den, i n�d och gamman,
tv� kn�ppta h�nder lika, de h�llit samman.
"Med rygg mot rygg vi stodo, och varifr�n 32
som nornan kom, hon st�tte p� sk�ld, min son!
Nu f�re er till Valhall vi gamle ile;
men edra f�ders ande p� eder vile!"--
Och mycket talte kungen om Fritiofs mod, 33
om hj�ltekraft, som mer �r �n kungablod.
Och mycket talte Torsten om glans, som kr�ner
de h�ga Nordlands kungar, de asas�ner.
"Och h�llen I tillhopa, I s�ner tre, 34
er �verman--det vet jag--skall Nord ej se;
ty kraft, till kungah�ghet osvikligt sluten,
hon �r som m�rkbl� st�lrand, kring guldsk�ld gjuten.
Och halsen till min dotter, den rosenknopp! 35
I lugn, som det sig h�vdes, har hon v�xt opp;
omh�gnen henne, l�ten ej stormen komma
och f�sta i sin hj�lmhatt min sp�da blomma!
P� dig, o Helge, l�gger jag faderns sorg, 36
o, �lska som en dotter min Ingeborg !
Tv�ng retar �delt sinne, men saktmod leder
b�d' man och kvinna, Helge, till r�tt och heder.--
Men l�ggen oss, I s�ner, i h�gar tv� 37
p� var sin sida fj�rden vid b�lja bl�;
ty hennes s�ng �r ljuvlig �nnu f�r anden,
och som ett drapa klinga dess slag vid stranden.
N�r m�nen str�r kring bergen sitt bleka sken 38
och midnattsdaggen faller p� bautasten,
d� sitta vi, o Torsten, p� h�gar runda
och spraka �ver vattnet om ting, som stunda.
Och nu farv�l, I s�ner! G�n mer ej hit! 39
V�r g�ng �r till Allfader; vi l�ngta dit,
liksom till havet l�ngtar den tr�tta floden;
men Frej v�lsigne eder, och Tor och Oden!"
III.
FRITIOF TAGER ARV EFTER SIN FADER.
Voro nu satta i h�g kung Bele och Torsten den gamle,
d�r de sj�lva befallt: p� var sin sida om fj�rden
h�garna lyfte sin rund, tv� br�st, dem d�den har �tskilt.
Helge och Halvdan, p� folkets beslut, nu togo i sam-arv
riket efter sin far; men Fritiof, som endaste sonen, 5
delte med ingen och f�ste i lugn sin boning p� Framn�s,
Tre mil str�ckte sig kring den g�rdens �gor: p� tre h�ll
dalar och kullar och berg, men p� fj�rde sidan var havet.
Bj�rkskog kr�nte de kullarnas topp, men p� sluttande sidor
frodades gyllene korn, och mansh�g vaggade r�gen. 10
Sj�ar, m�nga i tal, sin spegel h�llo f�r bergen,
h�llo f�r skogarna opp, i vars djup h�ghornade �lgar
hade sin kungliga g�ng och drucko av hundrade b�ckar.
Men i dalarna vida omkring d�r bette i gr�nskan
hjordar med gl�nsande hull och med juver, som l�ngta till st�van. 15
Mellan dem spriddes �n hit och �n dit en or�knelig skara
av vitulliga f�r, som du ser vitaktiga str�moln
flockvis spridda p� himmelens valv, n�r det bl�ser om v�ren.
Springare tv� g�nger tolv, b�ngstyriga, fj�ttrade vindar,
stampande stodo i spiltornas rad och tuggade vallh�, 20
manarna knutna med r�tt och hovarna blanka av j�rnskor.
Dryckessalen, ett hus f�r sig sj�lv, var timrad av k�rnfur.
Ej fem hundrade m�n--till tio tolfter p� hundrat--
fyllde den rymliga sal, n�r de samlats att dricka om julen.
Genom salen, s� l�ng som han var, gick bordet av stenek, 25
bonat och blankt som av st�l; h�gs�tes-pelarna b�da
stodo f�r �ndan d�rav, tv� gudar, skurna av almtr�d:
Oden med h�rskareblick och Frej med solen p� hatten.
Nyss emellan de tv� p� sin bj�rnhud--huden var kolsvart,
gapet scharlakansr�tt, men klorna skodda med silver-- 30
Torsten bland v�nnerna satt, som g�stfriheten bland gl�djen.
Ofta, n�r m�nen bland skyarna fl�g, f�rtalde den gamle
under fr�n fr�mmande land, dem han sett, och vikingaf�rder
fj�rran i �sterv�g och i V�stersaltet och Gandvik.
Tyst satt lyssnande lag, och dess blickar h�ngde vid gubbens 35
l�ppar, som bi't vid sin ros; men skalden t�nkte p� Brage,
n�r med sitt silfversk�gg och med runor p� tungan han sitter
under den lumimiga bok och f�rt�ljer en saga vid Mimers
evigt sorlande v�g, han sj�lv en levande saga.
Previous Page
| Next Page
|
|