|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 5
Hvad det var l�tt att l�ra p� det viset! Historien, som var s� sv�r att
pl�ja f�r farmor, blef i magisterns mun en sammanh�ngande f�ljd af
m�rkliga och �fventyrliga tilldragelser fr�n forna tider. Och naturl�ra
var ingenting annat �n lustiga beskrifningar p� och anm�rkningar om allt
hvad hon dagligdags hade f�r �gonen: sn�n p� marken, mossan p� stenarna,
djuren i ladug�rden och i skogen, flugorna, som surrade om i luften,
blommorna p� marken. Det var ingen konst att komma ih�g det.
Hon l�ngtade alltid efter att lektionen skulle b�rja; men i dag var hon
s�rskildt i sp�nning -- hon undrade hvad magistern skulle tycka om
hennes nya kl�der, som hon f�tt till julklapp af pappa. Hon m�nstrade
sig sj�lf och nickade: s� fin hade hon aldrig varit i hela sitt lif. Hon
var kl�dd i en p�lsbr�mad bl� jacka med svarta sn�ren, som husarerna,
och hon hade r�da st�flar, s�dana som bondkvinnorna ha i Ungarn.
�ndtligen �ppnades d�rren till det inre rummet, och Elsa neg, med
str�lande ansikte. In steg magistern, l�ng och mager i sin gr�a
nattrock, med ett fr�nvarande uttryck i �gonen, lik en utsvulten bj�rn,
som tumlar yrvaken ur sitt ide. Han nickade och satte sig vid bordet och
str�k sina v�ta mustascher och sitt vattenkammade h�r. Den stora n�san
med sin h�ngande tipp gaf hans ansikte ett missn�jdt uttryck, och Elsa
fick t�rar i �gonen �fver att han ingenting sagt om hennes dr�kt.
Han bl�ddrade tankspridt i l�xboken och grymtade:
-- Ja, hvar slutade vi nu? Jas�. Joho. H�r var det. Ja vi skulle allts�
ha litet reda p�, hvad myror �ro f�r slags passagerare och hvad som
annars kan vara af intresse att veta om dem.
Elsa hade redan gl�mt sin missr�kning. Hennes m�rka �gon lyste af
f�rv�ntansfull vetgirighet.
-- Du vet hur en myra ser ut, du har trampat ihj�l m�nga s�dana sm�
steklar p� v�gar och stigar, du har sett deras stackar i skogarna. De
stackarna �ro hvad vi m�nniskor kalla samh�llen. Du minns, att
m�nniskorna �ro af olika ras, och att rasen i v�r l�robok best�mmes af
skinnets f�rg. Den sitter nog eljes djupare, men vill man anv�nda samma
indelningsgrund f�r myrorna, s� finns det ocks� bland dem b�de negrer
och r�dskinn och hvita. I alla samh�llen finns det b�ttre och s�mre
folk. De b�ttre myrorna ha vingar, men det s�mre myrfolket har
ingenting. Utan deras arbete skulle det b�ttre myrfolket icke kunna
lefva, men lika fullt f�rakta herrarna och damerna de vingl�sa
arbetarna, som hvarken �ro herrar eller damer, bara kloka sm� steklar.
Bland dem finnes det b�de ingenj�rer och byggm�stare och uppfostrare f�r
barnen. Det finns ocks� knektar; myrorna f�ra n�mligen krig, liksom
m�nniskorna. De g�ra er�fringst�g och taga f�ngar af andra raser och
puppor, och krigsf�ngarna bli slafvar hos det fr�mmande folket.
Slafvarna f� utr�tta alla de l�gsta sysslorna i stacken, de f� bland
annat sk�ta om kreaturen. Myrorna h�lla sig n�mligen ocks� med husdjur.
Liksom vi m�nniskor ha kor, som f� g� p� bete och som vi mj�lka, s� ha
myrorna bladl�ss, som beta i det gr�na och l�ta mj�lka sig p� s�t saft.
Myrorna ha ocks� andra husdjur, sm� skalbaggar, motsvarande v�ra h�star
och f�r och h�ns. F�rmodligen drifva myrorna landtbruk liksom
m�nniskorna, men det veta vi icke mycket om, vi ha icke studerat deras
samh�llsinr�ttning tillr�ckligt, och vi kunna v�l icke heller s�tta oss
riktigt in i deras v�rlds�sk�dning. Vi kunna ju icke ens skilja den ena
myran fr�n den andra. N�. Om vi t�nka oss ett v�sen, s� mycket st�rre
och fullkomligare �n m�nniskorna, som m�nniskorna �ro st�rre och
fullkomligare �n myrorna, s� skulle detta v�sen troligen ha lika sv�rt
att uppfatta n�gon olikhet mellan dig och mig. Vi skulle vara som tv�
myror f�r en s�dan blick, som ser v�rldarna kretsa om hvarandra i
o�ndligheten. Om ett s�dant v�sen finns, ja, det vet jag icke. Men jag
v�gar icke f�rneka det, fast jag icke kan fatta det. En myra kan icke
fatta, att ett v�sen s�dant som m�nniskan existerar, myrans blick n�r
n�mligen icke s� l�ngt som din n�sa r�cker, hon ser ingenting af hvad du
ser. F�r henne �r en sm�sten ett berg och ett gr�s �r som ett tr�d,
hvars topp f�rsvinner i det bl�. Hon har ingen f�rest�llning om hvad en
m�nniska kan se med sitt �ga -- skogar och berg, haf och himmel -- --
ja, en myra kan �fver hufvud taget icke t�nka sig ett v�sen s�dant som
m�nniskan -- -- och de klokaste och kvickaste myror f�rneka best�mdt
m�nniskans existens -- --
S� talade magistern fr�n �mne till �mne. Elsa f�rstod icke alltid, hvad
han menade, men hvad han sade f�ngslade alltid hennes intresse, och
timmarna fl�go till middagen. D� satt farmor, allvarlig och str�ng, vid
bords�ndan, och pappa och magistern blefvo s� f�r�ndrade i hennes
n�rvaro, de blefvo s� uppm�rksamma och tystl�tna som barn och talade om
ting, som icke intresserade dem, och sade aldrig riktigt hvad de t�nkte.
De t�nkte nog, att det var tr�kigt, n�r man m�ste sitta s� d�r
h�gtidligt uppspetad p� en stol, rak i ryggen som farmor sj�lf och �ta
vackert och vara sn�ll gosse. Elsa f�rstod det mycket v�l, men n�r
middagen var �fver, hade de b�da gamla gossarna sin frihet, medan hon
fick vara hela eftermiddagen hos farmor och l�sa l�xor i kristendom och
spr�k och h�ra f�rmaningar, s� l�nga som l�ngkatekesen.
Previous Page
| Next Page
|
|