|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 6
Likv�l tog eftermiddagen ocks� slut och kv�llen kom, och Elsa sm�g sig
ned i pappas rum. D�r ringlade tobaksmoln �fver talgljusens gl�miga
l�gor, och toddybrickan stod p� det lilla bordet framf�r utdragssoffan,
d�r pappa satt med sin pipa i ena h�rnet och magistern med sin pipa i
gungstolen p� andra sidan om bordet.
Oftast kom hon midt i en dispyt, och b�da de gamla gossarna voro mycket
h�gr�stade och r�da i kinderna. Men n�r hon kr�p upp i pappas kn�, sl�ts
fred; i v�sentligheterna voro de ense, fast de kunde ha olika meningar
om enskildheterna, n�r det g�llde att afg�ra v�rldens �den.
N�r l�jtnant Finne fick blodet �t hufvudet, gl�mde han alltid det
n�rvarande, gl�mde i synnerhet, att han �t n�debr�d och drack n�detoddy
p� sin mors skuldsatta g�rd. D� erinrade han sig helst de tider, d� han
st�tt v�rldsh�ndelserna n�ra och -- om lyckan varit god -- kunde ha
gifvit dem ett annat f�rlopp. Det var anno 48, d� Elsa f�ddes och
revolutionen p� flammande vingar fl�g �fver Europa, och d� friheten
skulle ha segrat �fver tyranniet �tminstone i Ungarn, om de ledande
m�nnen hade velat lyssna till G�sta Finnes r�d. I upprymdt lynne
betraktade han sig sj�lf som en man med en hart n�r genial intuition och
trodde sig p� fullt allvar ha f�rutsett b�de hvad som h�ndt och hvad som
m�jligen kunnat ske. �Jag sade dem detta� och �jag r�dde dem till det�.
Men vederb�rande hade icke velat lyssna till hans ord.
Vandrings- och k�rleks�ren, hela hans ungdom steg fram f�r hans
inbillning, och han m�lade i stora drag med f�rger som nog f�tt glans af
hans fantasi, men som dock t�ckte en bakgrund af upplefda �fventyr. Han
var med i Wien under oktoberdagarna 1848 och deltog i f�rsvaret af
Sterngassebarrikaden under den tappre Bem, revolutionsgeneralen och
frihetshj�lten med sagans fl�kt �fver sina bragder, sina segrar och
nederlag, sitt lif och sin d�d. G�sta Finne var ocks� med �pappa Bem� i
Transsilvanien, d�r Bem med 4,000 trasiga och utsvultna bondsoldater
jagade 30,000 man af den �sterrikiska arm�n framf�r sig, och med h�lften
af samma trasstyrka besegrade en arm� p� 16,000 man. Det var i slaget
vid Sz�sz-Sebes -- G�sta Finne slet upp sin skjorta och visade �rret
efter sitt s�r.
Och han deklamerade p� bruten magyariska dikter af Pet�fi, som var hans
kamrat i striderna och stupade i slaget vid Segesv�r.
Det klingade likt den vackraste och vemodigaste musik, det fr�mmande
spr�ket, det v�ckte hos Elsa ett dunkelt minne om en sjungande
kvinnor�st och ett par str�lande �gon, men det var s� l�nge sedan, s�
l�nge sedan, f�r Elsa var s� liten, n�r mamma dog, och hade aldrig l�rt
sig f�rst� hennes spr�k.
Barnets �gon hade s� sm�ningom f�tt en allt stelare blick, Elsa k�mpade
med s�mnen, och allt som oftast lade hon, �fvervunnen, sitt hufvud till
ro mot faderns axel.
D� d�mpade de gamla gossarna instinktivt sina r�ster och modererade sina
uttryck, som om sj�lfva farmor varit i rummet. De lyfte sina glas och
klingade tyst och h�llo sig s� stilla som r�ttor. De hviskade mildt och
blidt, f�r att icke st�ra barnets ro, medan de h�ngde tyranner utan n�d
och barmh�rtighet.
D�rvid h�nde det sig att G�sta Finnes pipa gick ut. Den of�rv�gne
husaren kastade d� en villr�dig blick f�rst mot tobaksskrinet borta vid
f�nstret, sedan p� sin dotter, som glidit ned och hvilade i hans sk�te,
med hufvudet mot hans br�st.
Den r�de republikanen p� andra sidan om toddybrickan reste sig sakta och
tassade som en katt �fver golfvet. Sanden gnisslade under hans stora
f�tter, och det var stor �ngslan, att den lilla skulle vakna. Fadern
v�gade knappast andas. �ndtligen kom magistern tillbaka och stoppade
beh�ndigt l�jtnantens pipa, fick eld med en fidibus och st�llde
tobaksskrinet p� soffan. S� skrufvade han sig, triumferande, tillbaka
till sin plats.
Den lilla sof tungt och dr�mde; men pl�tsligt slog hon ut med handen, s�
att tobaksskrinet f�ll till golfvet med en skr�ll, och hon sj�lf for upp
med f�rvildade �gon:
-- Jag sof icke! mumlade hon, het i kinderna af blygsel. Fadern och
magistern brusto i skratt.
-- Jag s�ger ju, att jag icke sof! upprepade hon f�rtrytsamt. �nnu d�
hon, halfsofvande, blef buren till s�ngs, protesterade hon mot faktum
och fordrade att bli trodd p� sitt ord.
Previous Page
| Next Page
|
|