|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 4
D� nu lifvet f�r tredje g�ngen st�llt henne inf�r en uppgift af djupaste
inneb�rd, f�resatte hon sig att taga l�rdom af det f�rflutna, att
framf�r allt ingenting beg�ra f�r egen del af detta barn, som hon skulle
vara i mors st�lle. Hon skulle icke klema med henne f�r att vinna hennes
k�rlek, icke uppfostra henne till balsamin �t sitt gamla �mhetshungriga
hj�rta, utan till en m�nniska, som b�ttre �n hon sj�lf skulle f�rst�,
att se sig lifvets gl�dje till godo och foga sig i eller b�ja sig f�r
dess villkor.
I detta syfte s�kte hon f�rst och sist bek�mpa Elsas medf�dda
sj�lfviskhet, kufva hennes egensinne och tukta hennes stolthet, men
ocks� vingklippa hennes alltf�r lifliga fantasi, ty i den m�nskliga
inbillningens �fversp�nda kraf p� lycka s�g den gamla just grundorsaken
till m�nsklighetens olycka.
S� v�nde sig hennes uppfostringsprinciper p� alla h�ll mot barnets
djupaste b�jelser och starkaste instinkter, och undervisningen pr�glades
alltifr�n b�rjan af ett soll�st allvar, som verkade n�stan f�rlamande p�
Elsas f�rst�ndsverksamhet. Eljes hade hon l�tt f�r att fatta, och med
v�nlighet och ber�m kunde hon eggas till stora anstr�ngningar, men den
metoden kom s�llan till bruk. Af klander och h�rdhet blef hon d�remot
alltid trotsig till sinnet.
Hon bodde i f�rmaket, n�st intill farmors sofrum, men trifdes icke i den
improviserade barnkammaren, d�r hon alltid stod under uppsikt af farmors
allvarliga blick; sa ofta det fanns n�gon m�jlighet att undkomma den,
sm�g hon sig ned till bottenv�ningen, till pappa. Honom �lskade hon, hos
honom trifdes hon; han lappade hennes leksaker, n�r de g�tt s�nder, och
hennes fantasis vingar, som farmor klippt.
Pappa hade just ingenting annat att taga sig till. Han hade installerat
sig i tv� rum, af hvilka det yttre kallades kontoret, och ville g�rna
g�lla f�r g�rdens f�rvaltare, men i sj�lfva verket f�rvaltade han
ingenting annat �n sitt tobaksskrin. Han talade nog ofta om att s�ka sig
en annan plats, men det stannade vid orden. �r efter �r blef han
sittande som dr�nare p� sin mors g�rd utan att utr�tta n�gonting. Han
l�ste romaner och r�kte dagen i �nda, f�retog sin reglementeradc
promenadridt f�re middagen och drack hvar kv�ll sin reglementerade
toddy, som blef m�rkare �r fr�n �r.
P� promenadridten medtog han alltid sin dotter, f�rst p� sadelknappen,
senare p� en s�rskild liten h�st, som Elsa kallade sin; och det var
hennes st�rsta gl�dje och stolthet att f� skumpa �fver stock och sten
vid den gamle husarens sida. Han var �nnu alltj�mt en of�rv�gen ryttare,
och det bar af i sporrstr�ck genom skog och mark, vintertid ocks� �fver
sj�n mellan de infrusna holmarna, och Elsa satt kavat i sadeln, och
blodet sj�ng i hennes �dror, och h�ret fladdrade och �gonen tindrade och
tankarna gingo vida.
Om vinteraftnarna sm�g hon sig ocks� alltid ner f�r att sitta med pappa
framf�r brasan i skymningen. D� kunde det h�nda, att han ber�ttade f�r
henne sagor s� sorgliga, att t�rarna runno utf�r hennes kinder; men n�r
han icke var i lynne att ber�tta, stirrade Elsa in i gl�den, d�r
fantastiska byggnader och m�nniskor och djur togo gestalt f�r hennes
inbillning. D� diktade hon sj�lf sagor, men dem v�gade hon icke ber�tta.
Och �ren gingo, och farmor f�rstod att hon icke l�ngre var sin uppgift
som l�rarinna vuxen; och s� blef det best�mdt, att Elsa skulle f� en
l�rare.
D�rtill antogs en gammal student med sm� l�neanspr�k, magister Lindblom,
som i sin ungdom studerat till pr�st och l�st s� ifrigt, att han blef yr
i hufvudet och icke l�ngre trodde p� Gud, hvarp� han f�rfallit. Senast
hade han f�rg�fves s�kt sin utkomst som privatl�rare i Tibble.
IV.
Elsa stod vid f�nstret i skolsalen och speglade sig i rutan, bakom
hvilken vintermorgonens gr�dis l�g som kvicksilfver, s� att glaset
�tergaf hennes omorgnade lilla fysionomi.
Julferierna voro till�ndalupna, sent i g�r kv�ll hade magistern �ter
kommit till Ryd, och Elsa var glad att f� honom tillbaka, det hade varit
tomt efter honom under helgen. Hon l�ngtade efter att f� b�rja l�sa igen
f�r magistern, han visste s� f�rf�rligt mycket och talade som om allting
vore sagor, och sagor var det roligaste hon visste.
Previous Page
| Next Page
|
|