|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 3
Hon sade ingenting; men med sin hand str�k hon �fver hj�rtetrakten, som
om hon k�nt slitningar d�r inne, och hon s�g p� honom med en blick, som
var m�nstrande men icke h�rd. Hans drag voro h�rjade, de bl� �gonen
tindrade icke af h�lsa och lefnadsmod, som f�rr, och det guldgula h�ret
satt nu blott som en blek halmkrans fr�n tinning till tinning; hela
hj�ssan var kal. Och det fanns icke l�ngre n�gon nerv i hans h�llning;
G�sta Finne kom som en bruten man hem fr�n sin ungdoms Odysseia.
D�r fl�g en st�mning af bitterhet genom hennes sj�l. Ringa gl�dje hade
hon haft af sitt lifs arbete. Hon hade velat uppfostra sin son till en
dugande man; och d�r stod han nu som en tiggare framf�r henne. Hon hade
velat l�mna honom en blomstrande egendom i arf; och hon hade i st�llet
sett den f�rfalla, sjunka djupare och djupare i skuld, sedan han ryckt
den ekonomiska b�rkraften ur hennes h�nder.
Han m�tte ha haft n�gon f�rnimmelse af, i hvad riktning hennes tankar
gingo, ty han lyfte pl�tsligt sina �gon och m�tte hennes blick. S�
nickade han vemodigt, han s�g v�l, att hon lidit. Hon liknade en
m�nniska, f�r hvilken allt slagit fel, men som �nnu b�r sitt hufvud
h�gt. Mager och l�ng var hon, kantig i linjerna, men rak i ryggen.
Kanonlockarna hade hvitnat framf�r �ronen, ansiktets pergament hade f�tt
m�nga nya rynkor, och den karakt�rsfullt b�jda n�san hade blifvit
skarpare i eggen, men de kloka �gonen voro lika klara och draget omkring
munnen lika viljestarkt som f�rr.
Han stod och vred sin m�ssa mellan h�nderna, tystnaden b�rjade f�refalla
honom ohygglig. D� kom han att t�nka p� sin flicka. Han vecklade henne
ut ur det v�ta svepet, lyfte henne upp och lade henne i sin mors famn.
-- Detta �r Elsa, sade han. -- Etelka �r d�d.
Den gamla f�r�ndrade icke en min, och barnet l�g som ett vedtr� i hennes
armar. Det var en liten tattareunge med stripigt h�r och l�derbrun hy.
-- V�lkomna! sade hennes n�d �ndtligen och r�ckte sin son handen, som
han kysste. S� v�nde hon sig om och bar den lilla upp till sitt eget
sofrum. Innan hon den natten gick till s�ngs, stod hon l�nge och s�g p�
det sofvande barnet, med en k�nsla som om hon f�r andra g�ngen blifvit
mor, �ter f�tt n�gonting att lefva och lida.
III.
Fru Finne �tog sig sj�lf att undervisa sin sondotter. Det var som att
b�rja sin skolg�ng p� nytt vid sextioett �rs �lder. Det var att leta
fram de gamla l�rob�ckerna och att l�sa de gamla l�xorna, som hon f�rst
l�st f�r egen del i sin barndom och sedan med sin son. D�rvid h�grade de
flydda tiderna ofta fram i hennes minne, och hon t�nkte med vemod p�
alla f�rhoppningar som hon d� knutit f�rst till sin egen, sedan till sin
sons framtid. Hur de alla g�ckats! Och hvad hela hennes lif tedde sig
meningsl�st, gl�djefattigt och f�rfeladt, n�r hon s�g tillbaka.
I ungdomen hade hon, som andra, gjort upp r�kningen utan v�rden, med
�fversp�nda fordringar, p� hvilka hon ideligen m�st sl� af. Hon hade
sv�rmat ut i m�nsken och f�tt trefva sig hem i m�rker, hon hade �lskat
och sett sin k�nsla f�rsm�dd. Hon hade f�tt sj�lfva minnet besudladt,
efter det hon s�kt ro f�r hj�rta och sinne i ett gifterm�l utan
illusioner. Hon hade dock hoppats att bli maka �t en hederlig man, mor
�t ett barn, som hon skulle uppfostra till en duglig m�nniska; men hon
hade blifvit besviken p� allt.
Eller var det s�, att hon bedragit sig sj�lf? Att hon misslyckats, b�de
som maka och som mor d�rf�r, att hon icke varit sin heliga uppgift
vuxen?
Gud visste, hur det f�rh�ll sig d�rmed. Men om hon felat, hade hon ocks�
f�tt dyrt betala del.
Sitt lifs skolg�ng kunde hon tyv�rr icke b�rja p� nytt; men dess
starkare k�nde hon behofvet att l�mna sina erfarenheter i arf �t ett
lefvande v�sen, och F�rsynen hade nog haft sin mening med att s�nda
henne detta barn, som dagligen blef henne mera k�rt.
Under den h�rda ytan, djupast inne i hennes frusna v�sen, hade det
alltid funnits en grundfond af bunden v�rme, som nog kunnat frig�ras, om
det fallit en smula solsken p� hennes v�g. S� som hennes lif gestaltat
sig, hade den f�tt ligga som ett obrukadt kapital. Hon visste nu
hvarf�r. Det kom sig af hennes sj�lfviskhet, f�r hennes hj�rtas girighet.
I fr�msta rummet hade hon alltid t�nkt p� sin egen lycka, alltid fordrat,
innan hon gaf. Hon hade l�ngtat efter, att en annans k�rlek skulle �ppna
hennes hj�rta och tillgodog�ra sig dess skatter, men icke f�rst�tt att
�lska en s�dan k�nsla fram. D�rf�r hade hon misslyckats b�de som maka
och mor.
Previous Page
| Next Page
|
|