|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 2
�r efter �r satt fru Finne p� sin g�rd s� orubblig som om hon haft rot i
jorden. Hon reste aldrig och umgicks s� godt som med ingen. D�r stod en
tung atmosf�r omkring henne, och hon blef tidigt gammal.
Hon lefde f�r sina plikter, uppfostrade sin son och styrde sin g�rd med
samma h�rda hand, fruktad af sitt folk, men ocks� v�rdad, ty hon var
r�ttvis i all sin h�rdhet.
Sonen, G�sta, var sju �r, n�r fadern dog, och hon undervisade honom
sj�lf. Han hade l�tt f�r att fatta, men hatade l�xornas tv�ng. Det
tygell�sa i hans lynne uppenbarade sig tidigt och skr�mde henne.
Mest af allt �lskade han att sitta till h�st, barbacka, som en liten
centaur, st�rtande �fver stock och sten, med vilda �gon och fladdrande
h�r.
G�rna str�fvade han ocks� omkring till fots i skog och mark, p� jakt
efter f�gelbon eller harar, som han f�ngade i giller. Till jakt- och
s�llskapshundar brukade han ladug�rds-Lasses pojkar, som han
tyranniserade, ehuru de voro �ldre �n han.
En g�ng f�rsvann han med dessa och blef borta i tre dagar. Han hade d�
plaskat omkring p� sj�n i en gammal, murken �kstock och lekt Robinson
med Fredag och Tisdag. De hade landstigit p� en af holmarna och Iifn�rt
sig med jakt och fiske. Deras jaktredskap var en pilb�ge, med den hade
G�sta f�llt en gr�sand, och han s�g ut som ett litet vilddjur, d� han
inf�ngades.
Tio �r gammal kom han till Tibbles femklassiga l�roverk, men bodde
alltj�mt hemma p� Ryd, �kte hvar morgon med mj�lkvagnen in till staden
och �terv�nde om eftermiddagarna till fots; det var blott en half timmes
v�g, om han f�ljde g�ngstigen �fver �sen. N�r sn�n l�g h�gt i skogarna,
och n�r regn gjort v�garna ofarbara, fick han rida b�de fram och
tillbaka.
Han var den fr�mste i hvarje uppt�g och den nedersta i hvarje klass, men
r�ddade sig alltid i sista stund upp i den n�sta. S� genomgick han
l�roverket, j�mnt efter ryggen och kom till gymnasiet i residensstaden.
D�r inackorderades han hos en l�rare och sattes under str�ng uppsikt,
men vann icke dess mindre en sorglig ryktbarhet f�r sitt lefverne. Ofta
var det tal om, att han skulle relegeras, fast han lyckades slingra sig
undan. Mot allas f�rmodan blef han student, s�kte sig sedan, med moderns
samtycke, in vid ett husarregemente, kom till krigsskolan och utn�mndes
till kornett samtidigt med det han blef myndig.
Redan under sin skoltid hade han gjort skulder, som modern f�tt betala;
d�rvid hade det v�xlats m�nga h�rda ord mellan mor och son, d� han
tillbringade sina ferier i hemmet. Nu bosatte han sig i garnisonsstaden
och utkr�fde, trots moderns f�rest�llningar, hela sitt f�dernearf,
hvarigenom han tvang henne att skulds�tta g�rden till mer �n h�lften af
dess v�rde.
G�sta Finne kom sedan s�llan till Ryd, men tid efter annan n�dde rykten
dit om hans vilda uppt�g. �n var det ett galant �fventyr, �n en
offentlig skandal, hvari han spelat hufvudrollen. Kamraterna kallade
honom �Galna Finne�, men han var mycket popul�r vid regementet, ehuru
han drog stora v�xlar p� sina f�rm�ns l�ngmodighet. Efter fem �rs
tj�nstg�ring avancerade han till l�jtnant; men strax d�refter f�rgick
han sig mot sin chef p� ett s�tt, som skulle ha �dragit honom afsked, om
han icke valt att frivilligt l�mna b�de sitt regemente och sitt land.
Han reste icke ensam. Hans sista streck var att enlevera en magyarisk
s�ngerska, som under den m�nad, hon gasterat p� teatern, f�rvridit
hufvudet p� alla garnisonens officerare. Lissnyai Etelka var hennes namn
och hon skall ha varit en exotisk sk�nhet med eldiga, m�rka �gon och
svart silke till h�r.
G�sta Finne gick i landsflykt utan att taga afsked fr�n sin mor, och
under sju �r hade hon ingen underr�ttelse fr�n honom sj�lf, men af
tidningarna s�g hon att en fr�mmande officer med namnet Finne blifvit
s�rad i slaget vid Sz�sz-Sebes, och hon f�rstod att det m�ste ha varit
han, som k�mpat i magyarernas led. S� sl�t sig �ter m�rkret omkring hans
�den, och hon visste icke, om han lefde eller om han var d�d.
Men en afton i november 1853 kom den f�rlorade sonen �ter till sin
f�derneg�rd, med g�stgifvareskjuts fr�n Tibble, i �sande regn; och vid
sidan om sig i vagnss�tet hade han ett litet genomv�tt bylte, som
sedermera befanns inneh�lla en fem�rig flicka.
Fru Finne, som h�rt vagnsbullret, kom sj�lf stigande utf�r trappan till
andra v�ningen f�r att se efter, hvem det kunde vara som kommit till
g�rden i detta Herrans v�der. D� hon varseblef sin son, som stod i
f�rstugan, drypande v�t, med blottadt hufvud, stannade hon pl�tsligt,
och �fver hennes bleka ansikte fl�g en skiftning af �fversp�nd k�nsla,
af gl�dje eller af sorg, det var icke godt att s�ga hvilketdera, ty
gl�djens och sorgens yttersta gr�nser g� i ett som himmel och haf vid
horisonten.
Previous Page
| Next Page
|
|