|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 44
Han lade sina armar omkring min nacke, han stod och s�g ned i mitt
ansikte, leende som endast han kan le, s� str�lande varmt som ett
solsken. -- K�ra, jag _kan_ icke stanna! Hur smekande var icke hans
r�st! -- Nu skola vi ju skiljas. -- Jag kommer igen i morgon. -- Men jag
l�ngtar mig d�d. -- Nej, nej, icke l�ngta, utan vara lugn. -- Jag kan
icke. Han b�jde sig ned och kysste mig: -- Jag tror ocks�, att det �r
konstn�rsgryet inom er, som g�r, att ni m�ste l�pa linan ut, att er
natur m�ste ha erfarit allt, m�ste dyka till botten af hvarje k�nsla och
lida hvarje sm�rta!
* * * * *
N�r han g�tt -- -- -- �h, den tomheten! Det var som om hvarje ljud i
v�rlden tystnat och som om det aldrig mer skulle bli lif. Men jag ville
lyda honom; icke l�ngta och icke grubbla. Sofva kunde jag dock icke.
F�ljande dag hade jag br�dska med uppk�p och packning. Sent kom jag hem,
tr�tt men i godt lynne. Vin och frukt fanns hemma. Jag ordnade mitt h�r.
Det slog mig, medan jag satt framf�r spegeln, huru olika min �gon
blifvit mot f�rr; d�r var ett djup och en fuktig glans, som spelade och
glittrade, och pupillerna vidgade sig och krympte samman som om de
andats ljuset.
Han kom. Han s�g p� mig med lysande �gon. Och han kysste mig som den
mest f�r�lskade tok, hvilket v�l icke just tydde p� motvilja. Men han
hade visst icke gl�mt. Jag fick hela kaskader af elakheter �fver mig
allt emellan�t. En s�dan lustig m�nniska! Han var i samma st�mning hela
kv�llen, jag fick �msom smekningar och �msom f�rebr�elser. -- Ni ser s�
ung ut och �r s� vacker i kv�ll. Och s� kysste han fr�n kinden och upp
till pannan, som om han dragit ett p�rlband kring mitt ansiktes oval,
inh�gnat det, till�gnat sig det. -- Men s� kom ondskan �fver honom igen.
-- Min uppfattning af honom var s� k�lkborgerlig och -- det v�rsta af
allt -- hela utgjutelsen tydde p� en s�dan halfbildning. -- �h, hvad jag
pinades! -- -- Men nu skall ni icke vara ledsen! Det fanns i alla fall
s� mycket vackert bland allt det dumma! -- En s�dan m�nniska! Kan man
n�gonsin veta, om man skall vara ond eller god p� honom!
Han sade, att kvinnorna tyckas bli allt tokigare efter honom ju �ldre
han blir. N�r han var helt ung brydde de sig icke stort om honom. -- En
man kan s�ka upp den kvinna, han tycker om, i den mest obem�rkta vr�,
men det som f�ngslar kvinnorna �r ber�mmelsen. -- Jag f�rklarade honom
nu helt frimodigt, att han sagt mig alltf�r m�nga elakheter; jag skulle
snart bli alldeles f�rh�rdad. -- Min misstro var i alla h�ndelser en
yttring af manshat -- sade han. -- Jag betraktade honom som en fiende,
den jag m�ste bek�mpa. -- Nej, nej! -- F�r resten var det m�rkv�rdigt,
att en kvinna alltid m�ste beg� en riktigt stor dumhet, innan hon kan
komma p� god fot med en man.
Det hade blifvit sent och vi m�ste t�nka p� att skiljas. Han lade
armarna omkring mig och lutade f�r ett �gonblick sitt hufvud mot mitt
br�st, som ett tr�tt barn. S� satte han sig upp igen, alltj�mt med
armarna omkring mig, s� drog han mig intill sig, s� att mitt ansikte kom
att hvila p� hans axel, och hviskade med smekande vemod: -- Ni har haft
ett lif utan sol och v�rme, icke sant? -- Jo. -- Stackare! -- Jag reste
mig, kastade hufvudet tillbaka och s�g p� honom. -- Ser jag ut som en
stackare? -- Nej, icke nu. Era �gon ha f�tt ett leende, som jag aldrig
sett d�r f�rut. Ni kommer v�l snart tillbaka till mig? Det var n�got af
en fordran i hans ton. -- Ja. -- T�nk p� mig lugnt, tryggt och utan
feber. Han stod med ena armen l�st kring min midja och lyfte med den
andra handen sitt gr�na glas. -- Nu dricka vi p�, att det aldrig mer f�r
komma n�gonting s�rande in mellan oss.
Vi t�mde v�ra glas. Nu skulle det bli farv�l p� allvar. Vi stodo i
skuggan borta vid spegeln, hans ansikte var t�tt intill mitt -- hans
k�ra ansikte, som jag nu icke f�r se p� l�nga, l�nga tider. Han hviskade
uppr�rd: -- Och s� skall du g�ra ditt vackra namn, Elsa Finne, k�ndt och
beundradt!
Han kysste bort mitt svar.
Och jag var ensam.
Jag lider, men jag lefver. Och det var just k�nslan af att icke lefva,
som dref min bort fr�n Tibble. Allts� b�r jag vara n�jd nu. Jag vill
vara det. Jag m�ste vara det. Eljes skall min arbetskraft �ter kn�ckas.
Nu vet jag hur det g�r. Men jag �ngrar icke att jag for hit. M� det
komma till en kris! Allt �r b�ttre �n ovissbeten. Jag m�ste ha klarhet;
k�nna fast mark under f�tterna.
Previous Page
| Next Page
|
|