|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 40
Han fr�gade mig, om jag k�nde n�gon man af hans �lder, eller om icke
alla mina v�nner vore unga, vid Knut Hermans �lder eller s�? Jag t�nkte
efter ett �gonblick. Jo, han hade verkligen r�tt.
Det �r ocks� detta, som g�r mig f�rh�xad. Han �r just det jag l�ngtat s�
oemotst�ndligt efter: en man som �r mig �fverl�gsen i allt, ocks� i
�lder. Det ligger n�got bakv�ndt i att behandlas som j�mn�rig af de
unga, jag k�nner hvart �gonblick, hur gammal jag �r mot dem. Jag �r
alltid i grunden som ett slags mamma f�r dem, och n�r jag icke f�r vara
det, s� blir jag tillgjordt och uppstyltadt kamratlik. N�r jag talar med
Ivar M�rcke kommer jag visserligen ih�g, att jag ser gammal ut och b�r
vara gammal, men det, att han �r fem �r �ldre, g�r i alla fall, att jag
icke beh�fver spela hvarken ungdom eller gammal mamma. Jag �r helt
enkelt en kvinna p� trettio�tta och han en man p� fyrtiotre. Om jag
proportionsvis �r n�got �ldre �n han, beror det bara p�, att han �nnu �r
en vacker karl och att jag blifvit en ful kvinna. I v�ra k�nslor
beh�fver det icke n�dv�ndigt finnas n�gon skillnad. Jag beh�fver icke
blygas �fver mitt sinnes ungdomlighet, _han_ f�rst�r nog, att i ett lif
s�dant som mitt m�ste man bibeh�lla sin gr�nska sk�ligen l�nge. -- Det
bedr�fliga �r min andliga underl�gsenhet -- -- vore jag ung och vacker,
skulle den icke falla s� starkt i �gonen, men nu -- -- --
Vi talade om k�rlek. Han kommer g�rna in p� det �mnet, och han tycks
tro, att k�rlek �r n�gonting, som b�r f�rekomma minst en g�ng om �ret.
Jag upplyste honom om, att jag alldeles icke hade n�gon s� rik
erfarenhet. Han s�g obeskrifligt komisk ut; det var n�stan, som om detta
v�llat honom en missr�kning. Jag kunde v�l �nd� s�ga honom, hur jag
brukade k�nna det? Som beundran eller som behof af �mhet? -- Snarare det
senare, trodde jag. -- S� var det med honom ocks�. Det var �mhet han
t�rstade efter. Kvinnor, som alla voro f�r�lskade i, hade han aldrig
k�nt sig s�rskildt dragen till.
* * * * *
Hvilken dag! Sjuk har jag varit, s� att jag icke kunnat arbeta, endast
sofva. Och icke en skymt har jag sett af det svarta odjuret. Nej, han
l�mnar mig nog vackert �t mitt �de. Och jag �r k�r som en galning! Hur
skall jag bli det kvitt? Jag �r fullkomligt lugn, medveten, nykter, men
-- -- -- Ja, jag �r icke mer �n en m�nniska. Om blott icke Tibble vore
s� l�ngt borta och s� d�dande enformigt. Om jag d�r hade en hufvudstads
teatrar och musik att tillg�. Men de sm� f�rh�llandena kv�fva min
arbetsh�g -- -- -- Ut! Bort! Nya m�nniskor, nya bilder; kamp, lif! Hvad
�r detta? Ett l�ngsamt f�rtvinande utan att n�gonsin ha k�nt sig fri.
S�dant �r lifvet f�r kvinnorna.
Svaghet! I ditt arbete �r du fri, lika fri som en man. Hvad lipar du
f�r? Hvad allt skulle du icke kunna vinna genom ditt arbete, om det
funnes gry i dig. �r du galen, att du splittrar dig nu, d� du skulle sl�
ditt stora slag, och l�ter n�gonting tr�nga sig in mellan dig och
arbetet! Endast om du s�ljer dig med kropp och sj�l �t arbetet, skall
det ge dig hvad du beg�r. Om du offrar det hvarje droppe blod i din
utm�rglade varelse!
Nej, bort med k�nslosamheten! Hvad v�llar din melankoli i dag? Att du
�tit en smula mer �n din usla, f�rsvultna mage kan t�la. Hur kan du tro,
att du skulle kunna �ta som andra m�nniskor? �r du tokig, tror du
tillvaron �r s� sl�saktig, att den unnar dig kropp, om du beg�r en smula
sj�l? Nej, pass! Sv�lt �r lagom �t dig, t�nk icke p� annat. Och en tom
mages melankoli har �tminstone ett visst sj�lfullt behag -- -- -- Har du
mindre karakt�r nu �n n�r du var ung? Jag blygs �fver dig. Du borde
stanna h�r bara f�r att visa, om du har kraft nog att sp�ka dig sj�lf
tam.
* * * * *
Jag �r f�rdig att brista i skratt, ensam som jag �r. Jo-o, det g�r
fram�t. I dag kysste han min magra skrifvartass fyra till fem g�nger med
storartadt eftertryck. Det �r en fullkomlig parodi. Kasta bort s�dant p�
mig, gamla f�gelskr�mma. Hur kan han f�rm� sig till det? Mig skulle det
vara motbjudande, om jag vore karl, att kyssa alla m�jliga kvinnfolk p�
n�fven. Och s�: hvad tror han om mig? Hur tror han att jag uppfattar det
hela? Menar han, att jag tar det naivt och inbillar mig, att han �r
f�r�lskad i mig? Det �r icke ot�nkbart, ty hufvudstadsbor taga alltid
f�r gifvet att man m�ste vara ett f� f�r det man lefvat p� landet.
* * * * *
Jo, det l�nar sig visst att ironisera och dissekera!
D�r ligger en gladiator p� marken -- en oskicklig en, utan �fning och
triumfer -- och stirrar sp�rjande in i sin motparts �gon: skall han
st�ta till med ett enda s�kert tag och g�ra sm�rtan kort, eller skall
han l�ta klingan glida in tum f�r tum och g�ra slutet till en l�ng,
f�rtviflad d�dskamp? En stum, trotsig d�dskamp, den ingen m�rker utom
han, som b�jer sig �fver den slagne.
Previous Page
| Next Page
|
|