|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 33
Visste jag det icke och sade jag er det icke strax? Ni har af goda
feer f�tt fantasiens g�fva, den grundfond af malm, hvaraf lifvets
tv� v�lsignade och f�rbannade bildgjutare: lidande och arbete, kunna
dana en diktare. D�r den malmen finns, glittrar den alltid fram i
blicken (er var n�rsynt med ett fj�rrsynt uttryck), och jag k�nde,
n�r jag nu l�ste er bok, n�got af den gl�dje, en geognost m�tte
erfara, n�r hans f�ruts�gelse besannas: att d�r fanns guld i jorden.
L�t mig d�rf�r vara den f�rste som h�lsar er v�lkommen i v�r unga
diktning! F�r allt som har snille och sj�l skola vi andra
jordarbetare i ving�rden alltid vara beredda att bugande l�mna
plats. Vi dyrka dock alla samma gud, vi med v�ra spadar, spett och
hackor, ni med era uppt�cktsf�rder i fantasiens sollysta rymd. I v�r
herres hus �ro m�nga boningar, och i detta land l�r det v�l alltid
bli utrymme nog p� Parnassen! Endast den diktning, som �fverlefvat
sig sj�lf, b�r afvog sk�ld mot det unga. S� l�ngt ha vi �nnu icke
hunnit, vi som f�tt oss den vanskliga uppgiften f�relagd, att bryta
v�g f�r en verklighetsdiktning i detta karga och solfattiga land,
d�r poesiens genius under m�nga �r sv�fvat s� h�gt mot den bl�
tomhet, som kallas himmel, att ingen m�nniska l�ngre kunde se henne
fr�n jorden. Hela hemligheten med den strid, som f�r n�rvarande
rasar omkring v�r parnass, �r, att det g�ller vara eller icke vara
f�r bl�poeterna, som hittills hyllats �fver m�ttan f�r sina
fantastiska evolutioner utom synh�ll, och nu frukta, att hyllningen
skall utebli, om vi med v�r fordran p� realitet lyckas draga dem
under sunda f�rnuftets kontroll. D�rf�r f�rsvara de sig med n�bbar
och klor i religionens och sedlighetens och fosterlandets namn --
som om icke _vi_ vore de verkligt religi�sa, sedliga, fosterl�ndska
just i v�rt kraf p� en religion, en sedlighet och en fosterl�ndskhet,
som �r mera �n tomma ord.
Att vi gr�v�dersm�n dock icke �ro f�rblindade af n�got slags
fanatism f�r det gr�, ha vi v�l ocks� visat. Mins ni i fjol, d� den
ok�nde Ivar M�rcke pl�tsligt, som fallen fr�n himmeln, stod midt
ibland oss, lik en diktens furste, kl�dd i guldstickad purpur,
gnistrande af �delstenar, och f�rkunnade lifslustens evangelium.
Icke v�nde vi honom v�l ryggen, vi unge, af �ngslan att denne
diktens ljusbringare och f�rnyare skulle f�rst�ra v�rt k�ra gr�v�der
med sitt snille? Tv�rtom, vi planterade v�ra hackor och spadar i
jorden f�r en stund och flockade oss v�lkomnande omkring hans
fladdrande purpurmantel -- samtidigt med det v�r k�ra allm�nhet, som
alltid l�tt lockas af det lysande och f�rgrika, och som dessutom
tr�ttnat p� det trista och gr� (det vill s�ga p� oss!) korade honom
till sin konung f�r en dag. -- S� skola vi ocks� nu v�lkomnande
h�lsa den fr�mmande f�gel, som susar fram �fver v�ra hufvuden och
flyger s� l�tt och s� h�gt, att ingen tror, hon flyger �med st�ckta
vingar�. Och icke heller skola vi missk�nna er, om den suver�na
allm�nheten, som �r en nyckfull gammal dam, en g�ng skulle komma att
kora er till sin drottning f�r en dag.
I det hela taget synes det mig, som skulle det finnas en viss andlig
fr�ndskap mellan ert och Ivar M�rckes diktarkynne -- jag menar
egentligen i b�das er upp�tstr�fvande riktning, ty det kan eljes
icke vara min mening att hvarken j�mf�ra eller likst�lla. Han �r ju
i sin diktning typiskt manlig och ni �r s� �kta kvinnlig i ordets
vackraste bem�rkelse; han �r en hj�ltetenor, som med sina h�ga och
klara toner bed�rar alla (kanske �nd� mest kvinnorna?), d� han
sjunger om lifvets gl�dje, som �r sinnesberusning; ni �r en ljus och
ren sopran, som sjunger vekt och innerligt om sin l�ngtan -- och den
sitter djupare hos er. D�r str�mmar genom er dr�mprosa en fl�kt af
�kta feminin, det vill s�ga instinktiv och icke dogmatisk
sedlighetsk�nsla (l�ter ordet fr�mmande i min mun?), som helt visst
skall vinna er m�nga v�nner.
Hvad Ivar M�rcke betr�ffar, s� �r han sedan f�rra h�sten bosatt i
hufvudstaden, och sedan han nu �r v�r inhemska vitterhets lejon, g�
h�r naturligtvis m�nga rykten om hans underliga lif och f�rd. F�
m�nniskor k�nna honom f�r �frigt, och det �r just, som ville han
g�rna stanna kvar lik en myt i dunklet, d�r han arbetar. Han arbetar
n�tterna om, s�gs det, sofver om dagarna, trifs b�st i m�rker
-- denna de r�da dr�mmarnas skald. Vi unga k�nna honom knappt; han
umg�s med ingen. Han �r ju ett tiotal �r �ldre �n vi (underligt f�r
resten, att b�da v�r vitterhets senaste recentiorer �ro �ldre till
lefnads�ren �n vi juniorer!), och de �ren har han tillbragt p� resor
i fr�mmande land. Gud vet d� hvarifr�n alla legenderna stamma om
hans tusen galanta �fventyr! Han �r ju helt borgerligt gift, vet
man, och har fyra barn, som g� i skola h�r, men hans �ktenskap skall
vara r�tt otvunget -- och i v�r hederligt borgerliga hufvudstad
t�flar hans Don-Juans-gloria redan med hans skaldegloria -- b�da
locka kvinnor, som mal dragas mot ljus. -- -- -- Men jag ser, att
mitt bref redan blifvit l�ngt, och att jag r�kat in i en ton af
f�rtroligt samspr�k, som jag hoppas ni icke misstycker -- den
bevisar ju egentligen endast, att det tilltalsord, hvarmed jag
inledt milt bref, �r f�r mera �n ett tomt ord. I sj�lfva verket
inbillar jag mig n�stan, att vi �ro gamla v�nner, som skulle ha n�je
och nytta af att �ter f� tr�ffas n�gon g�ng och kunna spr�ka helt
uppriktigt och f�rtroligt med hvarandra -- s� som intelligenta
kvinnor och m�n borde kunna talas vid utan att det n�dv�ndigt
beh�fde vara fr�ga om det d�r banala som kallas kurtis. Skulle ni
h�ndelsevis vara af samma mening, skrifver ni nu ett lika l�ngt och
lika uppriktigt bref till er mycket tacksamme
Previous Page
| Next Page
|
|