|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 32
Hon hyrde ett litet hus vid s�dra tullen, fem rum och en liten
tr�dg�rdst�ppa, som str�ckte sig uppf�r berget. D�r byggde hon bo i en
st�mning af vemod och helg, dit flyttade hon de m�bler, hon �rft af
farmor och som erinrade henne om det k�ra barndomshemmet p� Ryd. Allt
det andra, allt som han haft del i, s�ldes p� auktionen. Inkomsten
h�raf, af det l�pande tj�nste�ret och af n�d�ren gaf henne ett litet
kapital, hvars afkastning n�tt och j�mnt r�ckte till lifvets torra br�d.
Men hon var fri, f�r f�rsta g�ngen i sitt lif. Hon var herre i sitt eget
lilla hus.
H�r b�rjade hon, trettiotv� �r gammal, i sm�rta och �ngest sitt lifs
arbete, h�r tillk�mpade hon sig i ensamheten kunskap och konstn�rsnamn,
h�r fingo hennes dr�mmar i sp�nning och v�nda diktens susande lif. H�r
samlade sig hennes v�sens alla krafter till en enhet, h�r v�xte hennes
genius i sol och regn och blommade som en ros i oktober.
Det var icke �relystnad, som dref henne fram; den skulle ha splittrat
krafterna, l�tit dem irra som atomer i rymden. Om hon vid arbetet t�nkt
p� �ra eller vinning, skulle resultatet ha blifvit d�dt och kallt. F�r
henne blef arbetet allt och hon sj�lf blott ett medel f�r dess
frambringande, d�rf�r samlade sig de spridda atomerna till n�gonting
helt. Att skapa blef f�r henne hvad farmor kallat �lska: att gl�mma sig
sj�lf.
S� k�nde Elsa Finne den v�rdag, d� hennes f�rsta lilla bok l�g p� bordet
i hennes hem. Det var dikter p� prosa, barn af hennes inbillning, �nnu
famlande i sin flykt. D�rf�r hade hon kallat sin bok: _Med st�ckta
vingar_.
Fr�n f�nstret i sitt arbetsrum s�g hon ut �fver kyrkog�rden nere vid
stranden, ut �fver hafvet, d�r solen hvar kv�ll gick ned. H�r skulle hon
tillbringa sitt lif med minnet af sitt brott f�r �gonen, och h�r skulle
hon, bunden till marken af sin fattigdom, v�nta sitt lifs solnedg�ng.
Hvad mer? Hon hade resignerat. H�gmodets fj�ll hade fallit fr�n hennes
�gon. Hon s�g.
V�rlden var stor och harmonisk, hon sj�lf blott ett stoftgrand i alltet,
men i k�nslan af ringheten l�g lycka och rikedom, �dmjukhetens lycka och
rikedom. Hvad kom henne m�nniskorna vid? Dessa stackars sm�kryp, som
�flades att se ned p� hvarandra, str�fvade efter att kunna f�rakta
hvarandra, k�nde sig lyckliga i att veta sig rikare, starkare, kvickare,
st�rre �n andra! Den som slagit sig till ro i medvetandet om, att han �r
intet, drabbas icke af f�raktet hos dem, som tro sig st�rre, k�nner sig
icke f�r�dmjukad d�raf, blir o�tkomlig f�r narrars klander och ber�m.
Han har sin v�rdem�tare inom sig sj�lf.
Hon var den hon var, en atom i v�rldsalltet, men en atom som ocks� hade
sin uppgift att fylla; ty intet �r utan uppgift, och sj�lfva lidandet
var en god jordm�n.
Hon grubblade icke l�ngre; hon s�g sin v�g. Den l�g klar, som om
naturens m�ktiga hand sj�lf utstakat den. Elden hade g�tt fram �fver
hennes lif, h�rjande och f�r�dlande, rensande och �del�ggande; d�rf�r
kunde marken nu b�ra dubbla sk�rdar.
Aldrig mer skulle hon k�nna sorg och gl�dje s� som hon k�nt dem f�rr, ty
nu fanns det n�gonting inom henne, som h�jde henne �fver hennes egen
tillvaro.
XV.
En vecka efter det hennes f�rsta lilla bok utkommit fick Elsa ett bref
med adress: _F�rfattarinnan Elsa Finne_, skrifven med en f�r henne
obekant stil. Det v�llade henne en h�ftig hj�rtklappning, och hon v�gde
det l�nge i sin hand innan hon v�gade tro, att hon sj�lf var den r�tta
adressaten. Slutligen br�t hon det likv�l och l�ste:
K�ra yrkessyster! (nybildning efter cher confr�re, som onekligen
l�ter b�ttre).
Tack f�r l�nge sedan och tack f�r senast. Jag vet icke, om ni �nnu
erinrar er en ung man, som ni f�rra h�sten r�ckte en hj�lpande hand
och d�rmed kanske r�ddade fr�n att drunkna i den sedliga
f�rtrytelse, han med ett visst f�redrag uppv�ckt i den goda staden
Tibble. (Hvilken fantastisk id� f�r resten att upptr�da som
samh�llsf�rb�ttrare i det f�rtr�ffliga Tibble!) Denne unge man har
nu f�tt en o�fvervinnelig lust att vara den f�rste, som r�cker er
sin hand med tack f�r er vackra lilla bok.
Previous Page
| Next Page
|
|