|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 27
Hon k�nde �n mer: att fr�n denna stund var hon l�st fr�n alla
f�rpliktelser, att hon aldrig, aldrig, aldrig mer skulle vara skyldig
att tillh�ra honom.
XIII.
Storm hven v�sterifr�n, solen sj�nk blossande som en gl�d i bl�sten och
t�nde luftens flygande bl�nor, tills hela himmelsranden flammade, som om
v�rlden r�kat i brand, och de brinnande trasorna fr�n v�rldsb�let
piskats �sterut i kapp med de eldst�nkta b�ljorna, slocknat halfv�gs mot
land, t�tnat till en bl� tjocka, som slog in �fver stranden. P� ett
�gonblick blef det m�rkt. B�ljorna vr�kte �fver Tibbles hamnarmar, med
d�n som af kanonskott fl�go portarna upp till de tomma spannm�lsbodarna,
och vindhufven p� rian vroks som en skrynklad n�sduk till marken.
Stormen hven vidare �fver markerna upp mot staden, kn�ckte den h�gsta
poppeln p� torget, skakade kyrktornet s�, att tuppen vacklade p� sin
j�rnspira, och kastade sig tjutande in i skogen, uppf�r berget.
Borgm�staren i Tibble stod med bister uppsyn vid f�nstret till sitt
arbetsrum och s�g ut �fver sin stad. Allt var i dag upp- och nedp�v�ndt.
V�l lyste det som vanligt fr�n stora salen i H�tel de Tibble, d�r
samh�llets st�djepelare eljes brukade samlas kring toddyborden under de
l�nga h�staftnarna; men i kv�ll k�nde borgm�staren ingen dragning dit,
blott en kokande f�rbittring �fver att vara utest�ngd fr�n sin vanas
paradis.
Och af hvilken anledning! Tv� dagar f�rut hade Tibble-Posten inneh�llit
en annons, kung�rande att en herre vid namn Knut Herman �mnade h�lla ett
offentligt f�redrag med titeln _Konventionella synpunkter_. Hvilken
besynnerlig id� och hvilken besynnerlig titel! Hvem var v�l denne
Herman, som ville lyckligg�ra Tibble med sina funderingar �fver ett
slikt �mne? En redaktionell notis i tidningen meddelade, att han skulle
vara �en af v�ra mest lofvande yngre f�rfattare�, men f�r redaktionens
uttalanden i kulturfr�gor hade borgm�staren f�ga respekt, och s�rskildt
i detta fall var det ju klart som dagen, att notisen var kvitto p�
annonslikviden. De b�cker, unge Herman sades ha utgifvit, hade ingen
m�nniska l�st, de tillh�rde allts� utan tvifvel �den usla litteraturen�,
som med fog lystes i bann af den t�nkande kritiken, och borgm�staren
kunde f�r sin del icke finna annat, �n att ung Hermans upptr�dande i
Tibble var en of�rsynthet af gr�fsta art.
Borgm�starens tankar kretsade emellertid oafl�tligt omkring hotellet,
och ju l�ngre det led fram�t kv�llen, dess oroligare blef han. I detta
Herrans v�der skulle f�rmodligen ingen m�nniska ge sig ut f�r att h�ra
p� f�rel�sningen, men den saken skulle borgm�staren g�rna vilja
konstatera, d�rf�r tog han hatt och rock p� sig, arbetade sig mot
stormen snedt �fver torget, steg med obesv�rad min uppf�r trappan till
hotellet och kastade en f�rstulen blick in i stora salen. D�rinne voro
en m�ngd stolar uppradade, vid ena kortv�ggen syntes en improviserad
kateder och i den stod en ung man och talade till ett tiotal Tibbliter,
mest damer -- men satt icke sj�lfva prosten d�rborta p� fr�msta
stolraden, vid sidan om sin hustru? Och stadsfiskalen med fru och
d�ttrar!
Borgm�staren fick det infallet att offra sin krona och sluta sig till
s�llskapet. Offentliga n�jen stodo icke hvar dag till buds i Tibble, och
det annonserade f�redragets titel b�rjade pl�tsligt f�refalla honom
lofvande. Det fanns �tminstone en m�jlighet, att det kunde bli sansadt
till inneh�ll och form, och eftersom prosten satt d�r, kunde
borgm�staren ocks� sitta d�r utan att riskera n�got af sitt borgerliga
anseende. Allts� steg han in och placerade sig med buller och v�rdighet
p� en stol, hvarvid ett uttryck af nerv�s ot�lighet fl�g �fver
f�rel�sarens ansikte. Det var ett mycket blekt ansikte, inramadt af
kopparr�dt h�r och guldr�dt sk�gg och med ett par skarpa gr� �gon, som
lyste af vilja och �fvertygelse. Han talade l�gm�lt, men r�sten var
skiftande och hade en varm klang.
Han hade nyss b�rjat med en stillsam f�rklaring af f�redragets titel.
Han ville f�rs�ka visa, att konventionella synpunkter oftast gjorde sig
g�llande p� alla omr�den af m�nsklig odling, i vetenskap och konst, i
religion och moral, i m�nniskors tanke- och k�nslolif, lika v�l som i
alla yttre former af m�nskligt umg�nge. H�ri l�g nu enligt hans
�fvertygelse en verklig fara f�r den m�nskliga kulturen, f�r s� vidt som
det konventionella alltid var vr�ngsidan af det goda. Det var stagnation
och stelnande, det var formalism och sj�ll�shet, det var d�den f�r allt
lif. F�r den som trodde p� m�nniskosl�ktets utveckling mot ett st�ndigt
i fj�rran h�grande m�l, blef det d� till en ren plikt att, s� vidt
m�jligt, frig�ra sig sj�lf och sitt lif fr�n tom konvention. Det var
icke l�tt, vanans makt var stark som en naturlag, var f�r den organiska
naturen hvad tr�ghetens lag (vis inerti�) var f�r den oorganiska; men
den m�nskliga _viljans_ f�rn�msta uppgift var just: kamp mot tr�gheten.
Ty d�ri skilde sig den lefvande naturen fr�n den d�da, att viljan kunde
upph�fva framh�rdelsens lag, och hvar m�nniska, som �fver hufvud taget
utr�ttat n�gonting nyttigt och godt, t�nkt nya tankar eller skapat nya
v�rden, hade just kommit till sitt resultat genom att l�ta sin vilja,
sitt v�sen, sin egenart h�fda sig p� bekostnad af det inl�rda, det
vanem�ssiga och ofruktbara. Men de flesta m�nniskor hade, tyv�rr, ingen
stark k�nsla af viljans betydelse, intet behof af reaktion mot det
konventionella utan lefde som stenar, bekl�dda af f�rdomarnas mossa, s�
att till och med deras handlingar voro blott mekaniska, som en stens
rullande utf�r en backe, n�r den en g�ng satts i r�relse.
Previous Page
| Next Page
|
|