|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 26
Hon ryste till och gick vidare, stannade mekaniskt framf�r en liten
bokhylla i ena h�rnet af salen och drog ut ett par b�cker. Men d�r fanns
ingenting, som intresserade henne, det var gammalt kram, som prosten
icke ens ans�g v�rdt plats p� en hylla i sitt bibliotek d�r nere p�
nedre botten, d�r det likv�l fanns s� mycket annat v�rdel�st kram. Hon
hade ofta f�rut, n�r bokhungern kom �fver henne, unders�kt denna hylla
och aldrig funnit n�got v�rdt att l�sa. Likv�l fortsatte hon att draga
ut bok efter bok, tills hon fick i sin hand en, som �ppnade sig sj�lf,
d�r det l�g mellan bladen ett gulnadt bref, adresseradt till _H�g�dla
Fru Christiana Tibell_. P� bokens f�rsta sida stod samma namn, skrifvet
med en nerv�s och �ngslig stil. Det var en l�karebok med popul�ra
skildringar af de vanligast f�rekommande sjukdomarnas symtom och
botemedel, och den bar tydliga sp�r af att ha flitigt studerats.
Elsas hj�rta klappade h�rdt, och hon s�g sig skyggt omkring, som om hon
varit r�dd att ertappas p� f�rbjudna v�gar. Hon m�ste l�sa det brefvet,
visste icke hvarf�r, men k�nde det s� starkt, att hon skulle ha f�ljt
ingifvelsen, �fven om hon d�rmed beg�tt en f�rbrytelse; men det var ju
ingen f�rbrytelse att l�sa ett gammalt brutet bref, adresseradt till en
m�nniska som var d�d.
Om det inneh�llit n�gon hemlighet, som hon �nskat taga med sig i d�den,
skulle hon icke ha gl�mt det kvar.
Elsa vek f�rsiktigt upp det sk�ra papperet och l�ste:
Min �lskade syster Christiana!
Om du k�nner, att du alltid varit mig k�rast af alla syskonen, skall
du f�rst� hvilket djupt medlidande som grep mig efter det jag l�st
ditt senaste genomsorgsna bref, och hur innerligt jag beklagar att
jag under de senaste �ren icke haft tillf�lle att tr�ffa dig och
ingenting f�tt af dig sj�lf veta om ditt sjukliga tillst�nd. Att jag
�nnu djupare beklagar och anklagar mig sj�lf f�r att jag icke
tidigare talat ut i en sak, som jag nu m�ste ber�ra, skall du
f�rst�, n�r du slutat genoml�sningen af detta bref, som icke kan bli
l�ngt, d� en skjuts v�ntar att f�ra mig ut i sjukbud, och kanske
icke heller kan bli s� h�nsynsfullt i tonen, som jag skulle �nska,
d� jag ej har tid att v�lja mina ord och vi l�kare v�l ocks� �ro
vana att betrakta hith�rande fall som patologiska fenomen och
symtom, icke som k�nslosaker. Jag �nskar att framf�r allt betaga
dig, min �lskade syster, f�rest�llningen om och den d�rmed
f�rknippade �ngesten, att din ofruktsamhet skulle vara ett Guds
straff f�r de sm� synder du i hvardagslifvet kan beg�, som du i ditt
bref talar om. Ingen m�nniska �r utan synd, men jag tror att det
ofta �r de goda, fromma och renhj�rtade, som k�nna sin skuldb�rda
tyngst, och hvad dig betr�ffar skulle jag g�rna st�lla min sj�ls
salighet i borgen f�r, att de synder du k�nner s� tungt och f�rebr�r
dig s� bittert till v�sentligaste del bero p� en �fverdrifven
samvets�mhet och en sjuklig inbillning. Det �r visserligen sant, att
bibeln alltid talar om kvinnans ofruktsamhet, aldrig om mannens, men
den �r dock ett l�karevetenskapligt faktum, och dess orsak kan ligga
mycket l�ngt tillbaka i tiden, men den �r oftast en f�ljd af en
sjukdom, �dragen genom ungdomligt l�ttsinne. Och f�r att s�ga
sanningen rent ut betr�ffande Johannes, s� _vet_ jag att s� �r
fallet. Jag hoppas nu blott att detta confidentiella meddelande icke
m� uppr�ra dig allt f�r mycket, vi m�nniskor �ro icke mer �n
m�nniskor, men jag har icke ansett mig kunna undanh�lla dig
sanningen sedan jag f�tt k�nnedom om den �ngest och v�nda,
inbillningen v�llar dig, och som f�r mig g�r denna sak �nnu mera
invecklad och sorglig, d� den synes angifva att du lider af en
nervsjukdom, som kallas hysteri eller modersjuka. D�rom skall jag
skrifva vidare i morgon, nu m�ste jag sluta med m�nga varma
h�lsningar till min �lskade syster fr�n hennes bror
_Otto_.
Elsa l�t brefvet sjunka. T�rarna str�mmade utf�r hennes kinder. Hon
t�nkte p� denna kvinna och hennes �de. Hon s�g henne framf�r sig, de
bleka, t�rda dragen, den djupa blicken, och hennes bj�rta v�rkte af
medk�nsla. O, Gud, att s�dant f�r ske! Att en kvinna af sin egen man, af
en Guds tj�nare, falskeligen -- ty hade det icke varit hans skyldighet
att s�ga henne sanningen, innan han band henne f�r lifvet? --
falskeligen bedrages p� sin of�rytterliga r�tt -- som hennes natur
kr�fver med br�nnande marter -- r�tten att bli mor.
Det flammade inom Elsa ett v�ldsamt hat till honom, som var hennes make,
och hon k�nde det, som skulle hon kunnat strypa honom med sina egna
h�nder, till straff f�r det lidande han v�llat denna kvinna.
Previous Page
| Next Page
|
|