|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 25
Det var nog sant, att hon ringaktade dem en smula, p� samma s�tt som hon
ringaktade sin make. Hon k�nde sig honom b�de intellektuellt och
moraliskt �fverl�gsen, och det f�ref�ll henne d�rf�r som en
meningsl�shet, en f�rnedring, en kr�nkning af hennes m�nniskov�rde, att
hon skulle st� under hans f�rmynderskap enligt lagen. De fr�n mamsell
Bremer en g�ng s�tt i hennes sj�l, hade efter �ktenskapet slagit
djupa r�tter, och p� hennes bokhylla stodo alla den moderna
kvinnoemancipationens f�rn�msta kampskrifter.
Hon hade l�st mycket under dessa senare �r. B�ckerna hade varit hennes
enda bed�fningsmedel. Och fast hon bedrifvit sina studier famlande och
p� m�f�, hade hon dock inh�mtat en del kunskap som var kontraband i ett
pr�sthus. Hon hade f�rlorat sin tro. Icke s� att hennes tankar dj�rfts
lyfta sig till trots mot v�rldens herre, blott s� att den religi�sa
h�nf�relse, som hon k�nt inom sig under konfirmationstiden och f�re
gifterm�let, hade d�den d�tt med alla andra illusioner, sedan han, som
var religionens jordiske f�retr�dare, fallit fr�n den piedestal, d�r hon
i inbillningen st�llt honom som en inkarnation af kristendomens sublima
anda. Det var just som om hennes religion varit ett med hennes k�nsla
och slocknat i samma stund som k�rleken sl�cktes inom henne, vid det
pr�sten h�ngde sin kaftanett i garderoben och blef en vanlig �kta man i
skjort�rmar. Hennes likgiltighet f�r mannen gick ocks� �fver till hans
l�ra, religionen blef, liksom hennes �ktenskap, en vana, ett flytande
med str�mmen, utan styrsel eller eftertanke. Hon visste, att detta var
den andliga d�den, men �gde icke kraft att arbeta sig upp.
Hon var s� ensam, sedan farmor dog. Hon talade aldrig med n�gon
m�nniska, knappast ens med sin make. De tr�ffades s�llan och hade
ingenting att s�ga hvarandra. Tre g�nger om dagen lockades han af
m�ltiderna till matrummet, och om n�tterna snarkade han i en b�dd vid
sidan om hennes, s� h�gt att han st�rde hennes s�mn. D�rtill hade han
�ktenskapets of�rytterliga r�tt. Hon hade f�rg�fves b�nfallit om att f�
inr�tta sig ett eget sofrum; han ville icke till�ta det. --
Solen hade stigit �fver berget, och d�r gled ett ljust och varmt leende
�fver det stycke af v�rlden, som l�g inom hennes synvidd. Den vida
vattenspegeln fick pl�tsligt ett tindrande lif, de daggv�ta bladen i
frukttr�dens toppar fladdrade till f�r en vindfl�kt och glittrade i
solljuset som en flock skr�mda f�glar, sj�lfva v�rdig prostens ansikte
lyste upp. Elsa reste sig och tog sig till sitt br�st med ett uttryck,
som af en h�ftigt p�kommen sm�rta. D�r var den nu �ter, den evigt
br�nnande tr�naden och �ngern, tr�naden efter ett barn, �ngern �fver den
vurmiga fruktan, hon under de f�rsta �ren af sitt �ktenskap k�nt f�r det
lidande och ansvar, som moderskapet skulle �l�gga henne. Nu k�nde hon
det, som om hennes ofruktsamhet vore ett straff, d�rf�r att hon i sitt
blinda, sj�lfviska l�ttsinne h�dat och f�rnekat kvinnans heligaste kall
och h�gsta lycka. D�rf�r hade naturen slagit henne med denna vanvettiga
l�ngtan, i hvilken all hennes blods hetta och hennes fantasis ob�ndiga
lidelse samlat sig och som aldrig l�mnade henne n�gon ro.
Den ropade och kved inom henne: ett barn! ett barn! Ett barn skulle
kunnat g�ra hennes tillvaro dr�glig, ett barn skulle ocks� ha helgat och
r�ttf�rdigat allt, som hon nu i tankarna blygdes f�r; ett barn skulle ha
adlat hennes �ktenskap, sk�nkt hennes hj�rta och sinne ro.
Tanken p� den moderslycka, som hon var d�md att aldrig f� smaka, hade
under de senaste �ren blifvit till fix id�. Om n�tterna dr�mde hon om
knubbiga barnaarmar, som sm�go sig om hennes hals, och tyckte sig h�ra
barnar�ster, som jollrade: mor! mor! Och hon vaknade med en �ngestfull
f�rnimmelse af, att detta vore en lycka, som aldrig skulle kunna k�pas
f�r dyrt, en r�ttighet, som hon aldrig i evighet skulle vilja
eftersk�nka, en fordran, som hon f�rr eller senare m�ste utkr�fva af
lifvet.
Prostens myndiga r�st lj�d fr�n tr�dg�rden:
-- Elsa! Du gl�mmer v�l icke att sy knappar i min kaftanett!
Hon svarade icke, �ppnade blott d�rren till salen och gick in.
S� skumt det var h�rinne i dessa rum, som skulle f�rest�lla ett hem. S�
gammalt och utn�tt allting s�g ut, m�blernas �fverdrag, mattorna p�
golfven, gardinerna framf�r f�nstren. Matrumsklockan kn�ppte till och
ville sl�, men det blef icke till annat �n ett anstr�ngdt ih�llande
surrande, som gjorde henne nerv�s, d�rf�r att det v�ckte f�rv�ntningar
om ljud, som aldrig blefvo f�dda. Hon gick fram till pianot och slog an
ett par tangenter, och det svarade med ett par sk�rande och brustna
toner, ber�ttade historien om ett onyttigt lif, en obeskrifligt
konstfull mekanism, som aldrig blef till n�gon gl�dje, hvarken f�r sig
sj�lf eller f�r andra, och som snart skulle falla i s�r utan att l�mna
sp�r efter sig.
Previous Page
| Next Page
|
|