|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 24
N�gra stenkast upp�t land presenterade sig staden med bof�lliga,
storvulna tr�hus vid en l�ng gata, som ringlade sig fr�n norr till s�der
och utvidgade sig p� midten till ett torg, d�r kyrkan stod p� ena sidan,
n�rmast berget, och pr�stg�rden p� andra sidan, n�rmast hafvet. Hela
Tibble tycktes glida utf�r ett sluttande plan. Pr�stg�rden var, sedd
fr�n torget, ett env�nings tr�hus p� h�g stenfot, med h�gt, brutet
tegeltak och brutna gaflar, men �t tr�dg�rdssidan hade den tv� v�ningar
med veranda utanf�r den nedre och en stor balkong utanf�r den �fre.
P� balkongen satt en kvinna en morgon i september, innan solen �nnu
hunnit �fver berget bakom staden. Hon var sj�lf lik en morgon i
september med h�stens sv�rmod i sin blick. Hennes ansikte var blekt med
en grundton af solbr�nna, som hos barn af varmare land, med skarpt
tecknade svarta �gonbryn, b�jda som profilen af tv� s�nkta vingar och en
mun med veka l�ppar, som st�ndigt skiftade uttryck. Hennes gestalt var
sp�d i linjerna, som en ung flickas, och sm�g sig mjukt efter l�nstolens
sv�ngda ryggst�d.
Hon satt med h�nderna i sitt sk�te och s�g ut �fver hafvet, som f�r
hennes inbillning blef till Okeanos, bakom hvilken de gamle dr�mde sig
Hades, himmeln eller helvetet bortom lifvet, bortom det n�rvarandes
tomhet. Dit�t str�ckte hennes l�ngtan.
Men i tr�dg�rden under sig s�g hon sin make tassa omkring i nattrock och
tofflor och r�kna astrakanerna p� de nyplanterade tr�den. Det var den
traditionelle v�rdig prosten med prostmage och blekfeta kinder och en
l�ng pipa dinglande ned fr�n munnen. Det var en apoplektisk man p�
femtio �r, som slagit sig till ro vid tillvarons dukade bord och tagit
rundligen f�r sig af r�tterna, n�jd med sig sj�lf, sin v�rlds�sk�dning
och sina inkomster. Det var k�ttets evangelium i egen person; det var
prosten Johannes Tibell.
Den magre kaplanens sm�ktande bl� �gon hade f�tt ett uttryck af stint
v�lbefinnande, den fordom blonda helgonglorian hade n�stan helt och
h�llet fallit af, och den darrande l�gm�lta r�sten hade blifvit h�rd och
myndig. Hela m�nniskan hade underg�tt en fullst�ndig f�rvandling p� de
sju �r, han innehaft Tibble feta g�ll, hvartill han enh�lligt kallats af
f�rsamlingen efter gamle prostens d�d.
D�r kom icke en glimt af v�rme i Elsas blick, d� detta brottstycke af
hennes hvardagslifs prosa gled inom hennes synkrets. Det var snarare en
ilning af motvilja, hon f�rnam; men den studsade och drabbade henne
sj�lf, som varit och f�rblifvit den mannens hustru.
K�nslan, som en g�ng f�renat dem, kunde �nnu n�gon g�ng flamma till, men
efter�t blef m�rkret d� alltid �nnu kallare och t�tare, och i natten
vred Elsa sina h�nder af skam och n�mnde sig sj�lf vid de nesligaste
namn. Hon blygdes s� �nda ned till botten af sin sj�l �fver att hon
kunnat f�rdraga hans smekningar, h�ngifva sig �t denne man, som hon
hvarken aktade eller �lskade, och f�r hvilken hon sj�lf icke var annat
�n kvinnan i allm�nhet, en hvemsomhelst till hvilken han drogs af sina
sinnens hunger; ty som personlighet existerade hon icke f�r honom, han
k�nde henne icke, intresserade sig icke f�r, anade ingenting af allt,
som r�rde sig p� djupet af hennes sj�l.
Hon hade under de senaste �ren ofta kommit att t�nka p� hans f�rra
hustru. Vissa yttranden, som undfallit honom, och den k�nnedom Elsa nu
sj�lf �gde om hans karakt�r, hade s� sm�ningom f�r�ndrat den
uppfattning, hon f�rr bildat sig om denna kvinna, med ledning af de
rykten, som cirkulerade i f�rsamlingen. Ett par bleka fotografier, som
Elsa funnit i ett album, frammanade f�r hennes f�rest�llning ett
k�nsligt ansikte med rena drag, t�rda af mycket lidande, och en s�llsamt
vacker blick. Af de tv� makarna hade hon s�kerligen varit martyren, fast
han till�gnat sig glorian i f�rsamlingen.
�nnu i denna dag poserade den gode prosten med mage och isterhaka, som
ett slags martyr i f�rsamlingen, och hans hustru var fortfarande ansedd
som en honom icke v�rdig person, d�rf�r att hon aldrig visade sig i
kyrkan, d� han predikade. Hon kunde icke f�rdraga att h�ra hans r�st
antaga det h�gst�mda onaturliga tonfall, hvarmed han alltid f�rkunnade
religionens sanningar. Orden blefvo f�r henne till tomma ljud i hans
mun, och han sj�lf f�ref�ll henne som en sk�despelare med instuderade
gester och ett falskt patos, en ov�rdig hycklare, hvars lif icke st�mde
�fverens med hans l�ra, och hvars handlingar ofta stodo skarpt i strid
med andan i den religion, hvars tj�nare han var. N�r hon s�g sig omkring
och s�g m�nniskorna gripna, r�rda till t�rar af hans predikan,
f�rv�nades hon �fver deras l�ttrogenhet.
Att hon nu var impopul�r i f�rsamlingen, v�llade henne knappast n�gon
sorg. Det hade funnits en tid, d� hon gjort sitt b�sta f�r att uppb�ra
sin st�llning, s�kt umg�nge med stadens fruar och mottagit dem i sitt
hus; men hon stod icke ut med det i l�ngden. Hon kunde icke intressera
sig f�r deras sm� intressen, och ber�rde hon n�got, som l�g henne sj�lf
om hj�rtat, m�tte hon endast gapande munnar och stirrande �gon. Hennes
tankar hade den vanan att vika af fr�n allfarv�garna, och hon kunde
hvarken ljuga eller hyckla. Det m�rktes snart, att hon s�g ned p� de
goda fruarna, och de afskydde henne af hj�rtat till tack. Ocks� stadens
v�lvise borgare och styresm�n anade i hennes v�sen ett underk�nnande af
den manliga �fverl�gsenheten, en motvilja mot all m�nsklig dumhet och
r�het, som de om�jligt kunde f�rl�ta en kvinna.
Previous Page
| Next Page
|
|