|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 23
Hon gick till altaret med h�gburet hufvud och �gonen tindrande af
beslutsamhet, med bleka kinder och heta l�ppar och hj�rtat sk�lfvande af
f�rv�ntan; och d� Johannes Tibell efter br�llopsmiddagen med fumliga
h�nder slet kronan fr�n hennes hj�ssa och sl�jan fr�n hennes ansikte, d�
st�ngde hans unga brud instinktlikt sina �gon och gaf sig hans vilja i
v�ld. Sj�lf var hon hvarken kallblodig eller sipp, och er�frarlynnet i
mannens lidelse skr�mde henne icke; i dr�mmen hade hon f�r l�nge sedan
gjort sig f�rtrolig d�rmed, och i dr�mmen var lidelsen sk�n. Men i
verkligheten kom det tillbaka, det grofva och otyglade, som redan br�nt
henne i hans f�rsta kyss, det kom tillbaka med h�rskarelater, pockande,
v�ldskr�ktande och �n mera of�rfinadt. Det fanns ingen sj�l i hans �tr�,
ingen f�rfining i dess yttringar, ingen harmoni, ingen idealitet, intet
af det, som smeker en kvinnas hj�rta och v�rmer hennes sinnen, ingenting
af det som adlar och lyfter. Hans lidelse blef f�rnedrande i sin brist
p� v�rdighet, den blef hvad han sj�lf kallade �utslag af det l�gre i v�r
natur�; men d�rmed st�mplade han sig sj�lf som slaf under sina s�msta
instinkter, stj�lande mot b�ttre vetande.
Mot allt detta reagerade Elsas natur. Men dessa �r rymde en o�ndlighet
af st�mningar, tankar, k�nslor skiftande mellan det m�rkaste m�rka och
det ljusaste ljusa, mellan v�rme och k�ld, mellan godt och ondt --
mellan alla de motsatser som k�mpa i en kvinnas nerver och blod, och det
fanns tider, d� hon icke endast fann lust i smekningar, hvilkas
tygell�shet i b�rjan ingifvit henne motvilja, utan ocks� fann en
f�rtviflans tillfredsst�llelse i att som en backant f�rtrampa och
f�rh�na f�r sig sj�lf den k�nslans idealitet, som kved af l�ngtan under
ruset. D� l�t hon sig f�ras med i den hvirflande str�mmen af alla de
�ktenskapliga utsv�fningar, till hvilka pr�sten, som kunde ha varit
hennes far, lockade henne i k�rlekens namn. Kom hon d�rvid att t�nka p�
�ktenskapets allvarliga plikter och f�ljder, reste sig hennes
sj�lfviskhet till en h�rdnackad protest mot tv�nget, som ett barn skulle
�l�gga henne. Fri ville hon vara, icke en droppe af sitt blod ville hon
sk�nka �t ett barn, icke det minsta grand af lidande ville hon
underkasta sig, och intet ansvar ville hon �taga sig. Fri ville hon vara
och lefva i nuet.
I s�dana �gonblick fann hon ocks� en utomordentlig
sj�lftillfredsst�llelse i att stegra sin makes �tr� till det yttersta,
bl�sa upp den till en s�pbubbla, i hvilken hon s�g sig sj�lf
�fvernaturligt stor och med fantastiska drag. D� nj�t hon
h�rskarek�nslan i att kunna linda sin beh�rskare omkring fingret. D�
jagade och hetsade hon b�de honom och sig sj�lf med sina st�mningar, hon
ville erfara allt, som kan r�ra, vidga eller krympa ett m�nskligt
hj�rta, och hennes fantasi frammanade fantom ur det f�rg�ngna eller
tillkommande, med hvilka hon skr�mde honom och sig sj�lf. D� gr�fde hon
i hans f�rflutna med ett bittert beg�r att utforska dess �mma punkter,
och hur han d� �n s�kte spj�rna emot, m�ste han till sist s�ga henne
allt; och d� hon f�rstod, att detta pinade honom, stack hon sin
nyfikenhets sond �nnu djupare. D� skr�mde hon honom ocks� med mystiska
antydningar om egna erfarenheter, som uteslutande tillh�rde fantasien.
Hon hade s� sm�ningom l�rt sig f�rst� honom och beh�rska honom som en
virtuos sitt instrument, och hon st�mde och skrufvade tills str�ngarna
hotade att brista; d� blef hon god, och det kom till f�rsoning med varma
smekningar och t�rar fr�n �mse h�ll.
Likv�l kunde hon icke i l�ngden uppeh�lla den st�mning af h�gtryck,
hvarmed hon s�kte bek�mpa lifvets enformighet, och som �ren gingo
f�rlorade hon ocks� n�got af sin makt �fver mannens nerver och blod.
Dagarna fingo m�nga och l�nga timmar af leda, tomhetsk�nslan v�xte inom
henne som m�rkret, n�r natten �r n�ra, och hon stirrade med f�rtviflade
�gon in i den framtid som v�ntade henne. Hvardagslifvet i den lilla
staden gaf ingen n�ring �t hennes fantasi, m�nniskorna voro sm�tt
skurna, deras futtiga gl�dje�mnen kunde hon icke dela. Hon hade f�rs�kt.
Hon hade suttit p� kafferep och h�rt skvaller om traktens
obetydligheter, hon hade �fvervarit sup�er med dans och kortspel och
toddy som uppmuntran �t kavaljererna. Det var som en till leda omtuggad
l�xa; hon kunde det alltsammans utantill.
Hon k�nde det som om hennes ungdom runnit bort till ingen gl�dje och
till ingen nytta. Och hon fr�gade sig sj�lf, hvarf�r hon egentligen
lefde?
XII.
Tibble hade fordom varit en liflig handelsstad, medelpunkt f�r en
blomstrande spannm�ls- och timmerexport. Den tiden byggdes hamnen, som
nu var lik ett hungrigt gapande svalg, dit blott en �ngb�t, en liten
munsbit, kom en g�ng i veckan. Nu l�go allts� kajerna �de, och de tomma
spannm�lsbodarna liknade penningl�sa bankrutt�rer, hvilkas yttre b�rjade
f�rfalla; blott en s�desria h�ll sig �nnu uppe.
Previous Page
| Next Page
|
|