|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 20
X.
D�r l�g en liten eka vid bryggan nedanf�r Ryd, och p� toften satt Elsa
vaggande l�ngsamt af och an. Hennes h�llning var slapp, uttrycket
lyssnande, �gonen gl�nste sj�lfullt stora i det lilla magra och
bleksjuka ansiktet, som skuggades af en hvit bahytt. F�gels�ng klingade
fr�n hage och mark, l�rkors jubel sk�lfde i sj�lfva solskenet, som
fl�dade fr�n junihimmelns ljusk�lla; vassen hviskade, vattnet porlade,
glittrande bl�tt d�r brisen krusade det, alarnas gr�na kronor susade;
ekan vaggade af och an, slitande som en kopplad hund i sin k�tting; allt
i naturen r�rde sig, lefde; Elsa lyssnade blott till sin l�ngtan, l�nkad
till stranden af sin f�derneg�rd.
Ensamt, ensamt var hennes lif, och det fanns ingen utsikt till
f�r�ndring; framf�r sig s�g hon blott en evinnerlighet af dagar, veckor,
�r utan inneh�ll. Sommaren skulle bytas mot h�st, h�sten m�rkna till
vinter, vintern ljusna till v�r och s� vidare ideligen.
Hon s�g upp mot g�rden, som redan tycktes st�mplad med f�rg�ngelsens
m�rke. H�r lj�d aldrig ett skratt, h�rdes aldrig ett gl�djens ord, h�r
kunde ingenting blomma, h�r var d�den bofast b�de innanf�r de murkna
v�ggarna och utanf�r, d�r m�nniskor och djur sm�go omkring som skuggor.
D�rinne l�g hennes far sedan flera veckor till s�ngs, saffransgul i hyn,
och slog sj�lf med darrande h�nder dagligen en ny spik i sin likkista.
Ingen visste, hvarifr�n han fick br�nnvinet, men alltid hade han en
flaska g�md hos sig i s�ngen, och alltid fann han tillf�lle att
fullf�lja sitt sj�lfmord, hur str�ngt han �n bevakades.
Elsa gjorde sin plikt mot denna stackars misshandlade lekamen, som hon
�lskat och �nnu �lskade, ehuru med skr�ck, med lifvets fasa f�r d�den,
h�lsans vedervilja f�r f�rruttnelsen. F�r den slocknande gnista af lif,
som fanns kvar, k�nde hon k�rlekens varma tillgifvenhet, men sj�lfva det
j�sande stoftet ingaf henne en o�fvervinnelig v�mjelse. Hon gr�t och
s�rjde �fver, att det var s�, men det f�rblef s�. Det hon �lskade, var
hans k�nslor och tankar; det andra betydde ingenting f�r hennes hj�rta.
Dagligen t�nkte hon s�, n�r hon satt vid hans s�ng och h�ll hans hand,
som redan var kall och d�fven af d�dens anda. Hon h�ll den tappert, fast
det ryste i hennes rygg, ty hon f�rstod, att hennes nerver och blod
bringade den d�ende h�lsningar fr�n lifvet; men hon kunde icke uth�rda
det l�nge, efter ett par timmar revolterade alltid hennes kropp, och hon
m�ste ut i friska luften. D� gick hon oftast hit ned till stranden, tog
plats p� toften i den lilla b�ten och vaggade af och an.
Det fanns ingen m�jlighet till r�ddning f�r fadern, det fanns ingenting
annat att �nska i k�rlekens och barmh�rtighetens namn, �n att det snart
m�tte bli slut.
Medan hon t�nkte s�, hade d�den redan stigit �fver tr�skeln.
-- Elsa! ropades det uppe fr�n backen. -- Elsa! Elsa! det l�t som
ett n�drop. D�r var fara p� f�rde, l�jtnanten hade f�tt ett nytt
anfall -- --
-- Jag l�mnade honom bara ett �gonblick -- j�mrade sig mamsell
Andersson -- men n�r jag kom igen, rann blodet ur mun och n�sa -- och
br�nnvinsflaskan l�g tom bredvid honom -- han hade druckit -- och det
var, kant�nka, som att sl� gift i ett �ppet br�nns�r -- f�r hela hans
inre �r ju bara en blodig massa -- -- -- Hennes n�d har skickat Stefan
efter doktorn, men han hinner aldrig hit.
N�r Elsa kom in i rummet, m�ttes hon af en f�rpestad stank. Vid s�ngen
satt farmor, med sin sons hand i sin. Hans �gon voro redan till h�lften
brustna. En half timme senare var han d�d.
Tre dagar d�refter s�nktes hans stoft i familjegrafven p� Tibble
kyrkog�rd. Pastor Tibell f�rr�ttade jordf�stningen och bad en gripande
b�n f�r hans sj�l. Han tryckte sedan med varmt deltagande den faderl�sas
hand och sade henne n�gra enkla tr�stens ord. Han lofvade ocks� att
komma till Ryd, om hon beh�fde n�gon att tala med, att anf�rtro sig till
under den n�rmaste tiden.
Elsa �kte hem med farmor. Det svarta floret gl�nste v�tt framf�r hennes
�gon. Hon gr�t icke �fver faderns d�d; den sorgen hade hon redan gr�tit
ut, den hade s� l�nge varit f�r handen. Hon gr�t �fver, att allt var s�
m�rkt, s� ensamt och �dsligt och tomt omkring henne.
Previous Page
| Next Page
|
|