|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 19
De gingo sida vid sida in�t skogen, och han b�rjade tala om det k�raste
han visste. Hans tragiska hj�lter�st sk�lfde af f�rtrytelse, d� han
citerade en morgontidning, som kallsinnigt omn�mnt hans senaste roll.
-- Kan man t�nka sig n�got mera of�rsk�mdt! �Herr Bruun hade icke f�tt
det r�tta greppet p� sin roll.� En s�dan murfvel vill l�ra mig att
spela! Kan man t�nka sig n�got mera �sneaktigt!
-- Nej, sade Elsa. Men hon t�nkte, att det visst var �nnu mera
�sneaktigt att f�sta s� stor vikt vid en slik bagatell. Harmen hade
b�rjat koka inom henne. Det var alldeles som om han kommit f�r att f�
j�mra sig, icke f�r att s�ga henne farv�l. Och det var han, som st�mt
henne sig till m�tes! Nu �ngrade hon, att hon kommit. Hans bref var ju
en of�rsynthet. Det l�g ringaktning d�ri. Och hvad betydde v�l hans
uppf�rande gent emot henne under hela vinterns lopp? Ringaktning,
sj�lff�rgudning! Han hade behandlat henne som ett barn -- och hon hade
l�tit det ske, d�rf�r att hon i b�rjan hade varit bl�ndad af glansen
kring hans namn. Nu k�nde hon honom, och nu visste hon, att hon sj�lf
var lika mycket v�rd som han. Han var ett positiv, som gaf ljud �t
andras tankar och k�nslor, hon var en m�nniska, som t�nkte och k�nde
sj�lf.
Hon r�tade upp sin unga, sm�rta gestalt och kastade hufvudet tillbaka.
Gr�ten satt henne i halsen, men harmen tog �fverhand. Hon greps af ett
vildsint beg�r att h�da och h�mnas p� detta afgudabel�te, som hon dyrkat
i f�vitsko.
-- Jag tror aldrig, att jag r�kat en m�nniska s� lik Narkissos som ni!
sade hon pl�tsligt i det hon stannade midt p� v�gen.
-- Hvad menar ni, lilla slarfva? fr�gade han, till h�lften f�rbluffad,
till h�lften road. -- Det heter f�r resten Narcissus!
-- Nej, f�rl�t! Han var ju fr�n Beotien, d�r de r�aste och dummaste
grekerna bodde. Det var han, som var s� k�r i sig sj�lf och som alltid
l�g och speglade sig. Ocks� f�r er �r hela v�rlden bara en k�lla, i
hvilken ni ser er egen bild.
Didrik Bruun fattade �nnu icke, att hon menade allvar. Hon talade utan
h�ftighet, men hennes r�st darrade p� ett misst�nkt s�tt -- h�r m�ste
visst vara gr�t i faggorna! Och det f�ll honom in, att han just nu
l�mpligen skulle kunna sk�nka henne det d�r minnet f�r lifvet, kyssen,
som hon f�rmodligen v�ntade.
Allts� b�jde han sig, sm�leende fram mot henne och utstr�ckte sin hand
f�r att l�gga den kring hennes lif; men hon vek tillbaka och br�nde
honom fr�n sig med blicken.
-- L�t bli det d�r! sade hon. -- Jag har ett ord att s�ga er. Det �r
d�rf�r jag kommit hit. Jag ville s�ga, innan jag reser, att jag aldrig
varit s� godtrogen, som ni inbillat er -- fast jag �nd� blygs -- blygs
�fver mig sj�lf -- d�rf�r att -- jag till�tit er -- behandla mig s� --
som ni gjort -- --
Didrik Bruun f�rstod ingenting och visste hvarken hvad han skulle s�ga
eller taga sig till. Han stammade, som om han icke l�rt sin roll:
-- Men -- lilla slarfva -- hvad -- --?
-- Jag tyckte, jag kunde icke resa utan att s�ga er det. Jag har aldrig
-- -- -- Ni �r ingen konstn�r -- en papegoja �r ni -- som aldrig t�nkt
en tanke i sitt lif -- --
Didrik Bruun stod blek af vrede, med h�gdragen min och h�nderna
korslagda �fver br�stet -- som i Othello. Han fann ingenting att s�ga,
men hans minspel uttryckte ett oerh�rdt f�rakt.
-- Adj�, lilla v�n! replikerade han �ndtligen, lyfte v�rdsl�st p� hatten
och gick.
Elsa v�nde sig bort och brast i gr�t. Hon blygdes f�r sig sj�lf.
Hemkommen stod hon l�nge framf�r spegeln och m�nstrade sin bild. S�
nickade hon sorgset. Det var sant, att hon var ful. Hon saknade behag.
Och hon hade icke r�d att kl�da sig v�l.
Hon undrade, om n�gon man n�gonsin skulle kunna �lska henne?
Previous Page
| Next Page
|
|