|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 17
Af m�nnen hade hon visserligen en annan uppfattning �n den goda Anna,
som nog misstrodde dem v�l mycket och m�lade dem v�l svarta i sin
bitterhet. De m�n Elsa hittills tr�ffat hade icke f�refallit henne
hvarken falska eller farliga, snarare alltf�r naiva i sin of�rst�llda
�ppenhj�rtighet. Icke dess mindre eller v�l just d�rf�r tyckte hon sig
ha mera b�de n�je och beh�llning af ett samtal med en man, �n af en
kvinnas f�rtrolighet. Det kom sig v�l af grundolikheten i m�ns och
kvinnors v�sen. M�nnen kunde vara �fverl�gsna i m�ngt och mycket, men
begreppet �fverl�gsenhet var i alla h�ndelser femininum.
Hon ville g�rna l�ra k�nna m�nnen. Det var ju d�rf�r icke alls
n�dv�ndigt att �lska dem.
IX.
Didrik Bruun, den store trag�den, h�rde till fru Anna Neumanns
umg�ngeskrets. Minst en g�ng i m�naden s�nde han henne fribiljetter till
aftnar, d� han sj�lf spelade, och dagen efter h�rsammade han g�rna
hennes inbjudning till en enkel hvardagsmiddag. Han visste, att hon d�
skulle slakta den g�dda kalfven till hans �ra och brygga starka drycker
�t hans f�f�nga. Groft smicker serverades honom i m�nga familjer, som
han regelbundet bes�kte, men ingenst�des fick han sig ett s� grundligt
rus, som hos fru Anna.
Till henne kom han som en konstens furste, tyngd af sitt snilles krona,
slog sig ned vid hennes bord och h�ll till godo med hvad huset f�rm�dde.
Hon k�nde hans smak och visste, att f�r honom var ingenting godt nog.
Detta ingaf honom en ljuflig f�rnimmelse af trygghet. H�r beh�fde han
icke h�fda sin storhet, ty hon dyrkade honom som ett h�gre v�sen och bar
alltid hans portr�tt i en skinnp�se n�rmast hj�rtat.
M�nga af hufvudstadens sv�rmiska ungm�r buro Didrik Bruuns bild n�rmast
hj�rtat. Han var student! Han hade fr�n universitetet f�rt med sig en
fernissa af bildning, hvarmed han glansat sk�despelarens dittills
ringaktade yrke. Han var hufvudet h�gre �n m�ngden, hade �gon som stora
glaskulor, n�sa som ett n�bb och hvita t�nder i sin breda mun. Som ett
lejon steg han ned p� scenen och tog strax publiken med sin starka
st�mmas storm.
Fru Annas liffulla framst�llningar af hans upptr�dande, hans yttre
m�nniska och hans k�nslas gl�d hade sp�nt Elsas f�rv�ntningar och st�mt
hennes sinne till beundran; d� hon slutligen fick se honom sj�lf,
h�nf�rdes hon l�tt. Hon s�g honom f�rst som �Hamlet�, sedan som
�Othello�. Och n�r hon dagen efter stod inf�r hans ansikte i fru Annas
salong, lyste hennes �gon som en lappkvinnas, d� hon h�lsar solen. Det
var som att m�ta i lefvande lif dessa diktens tv� h�gborna hj�ltar. Den
olycklige danaprinsen tryckte dessutom r�tt varmt hennes hand, och moren
i Venedig s�g p� henne med ett uttryck, som om hon varit en Desdemona
rediviva.
Fru Anna m�rkte snart, att Elsas ungdom verkade tilldragande p� den
store trag�den. Han s�nde nu fribiljetter minst en g�ng i veckan och
styrde lika ofta sina steg till hennes hem. Detta v�llade henne mycket
k�rt besv�r och gjorde henne s� lycklig, att hon f�rnekade sin kvinnliga
f�f�nga och afsvor sitt hat till m�nnen. Det k�ndes blott som en oerh�rd
�ra och tillfredsst�llelse, att Didrik Bruun behagat fatta minsta
intresse f�r n�gon eller n�got i hennes hus.
Under s�dana omst�ndigheter utvecklade sig bekantskapen mellan Elsa
Finne och Didrik Bruun s� sm�ningom till en viss f�rtrolighet, och fru
Anna b�rjade redan fantisera om, hvad som skulle kunna h�nda, n�r v�ren
kom och k�len gick ur jorden och allting b�rjade gr�nska och blomma.
Men just vid den tiden fick Elsa ett bref fr�n sin farmor, som
�terkallade henne till Ryd.
V�ren kan ha m�nga egendomliga effekter. Det kan h�nda, att kl�derna som
en ung dam med stolthet burit under vinterns mulna dagar, pl�tsligt
synas luggslitna i v�rens klara solljus; det kan h�nda, att de
f�rh�llanden, i hvilka hon lefvat under de m�rka m�naderna, pl�tsligt
visa sig uppsluppna i s�mmarna. D� gripes hon af ett oemotst�ndligt
beg�r att l�mna dem bakom sig, som kr�ftan l�mnar sitt gamla skal, d�
hennes utveckling s� kr�fver.
Didrik Bruun hade genom fru Anna erfarit, att fr�ken Finne skulle resa,
och den underr�ttelsen f�rorsakade honom en smula bryderi. Han visste
n�mligen icke r�tt, hvad han skulle taga sig till med henne, men hade en
obotf�rdig k�nsla af, att hon v�ntade n�gonting af honom. Hvad?
Previous Page
| Next Page
|
|