|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 16
Fru Anna Neumann sv�rmade f�r poesi och dramatisk konst. Hon skref vers
och agerade g�rna i manliga roller, utstyrd i en gammal bl�randig
linnekostym, som tillh�rt en vid unga �r afliden k�r broder. Hennes
platta br�st och smala h�fter f�rl�nade ofta en viss illusion �t
framst�llningen. -- Af gammalt stod hon i f�rbindelse med en hel del
teaterfolk, som hon begagnade till att anskaffa fribiljetter, och minst
en g�ng i veckan bj�d hon Elsa med sig p� spektakel.
F�rh�llandet dem emellan blef snart intimt. Fru Anna hade redan fr�n
b�rjan afsagt sig alla anspr�k p� den respekt, som �ldern eljes l�tt
kunde ha tillf�rs�krat henne. Hon ville behandlas som kamrat; och d�rvid
blef det.
En novemberkv�ll, d� regnet smattrade mot f�nsterrutorna och stormen
hvisslade i skorstenspiporna kom fru Anna smygande in i Elsas rum,
kastade sig p� kn� framf�r henne, g�mde sitt ansikte i hennes sk�te och
anf�rtrodde henne under m�nga t�rar sitt lifs historia.
Det var en g�ng en firad och fj�sad, vacker och r�tt f�rm�gen ung dam,
som hette Anna Bodin -- -- St�ndigt omsv�rmades hon af friare, men kunde
icke f�rm� sig att sk�nka n�gon af dem sitt hj�rta och sin hand, -- ty
en kvinna m�ste �lska helt -- helt! -- f�r att sk�nka sig �t en man!
Hennes ungdom hade synbarligen runnit bort, utan att detta intr�ffat, ty
ehuru hon sorgf�lligt undvek alla tidsbest�mmelser, framgick det dock af
hennes bek�nnelse, att hon m�tte ha varit �fver trettio �r, d� hon fann
sin Romeo.
-- Han var en af sitt lands fr�msta konstn�rer med en tenor -- o, en
s�dan tenor! Sm�ktande, mjuka toner, enkom skapade att bed�ra kvinnors
hj�rtan!
Med ett ord: han var operas�ngare och hette Agathon Neumann. Och tjusad
af hans st�mmas och hans namns klang sk�nkte hon honom hj�rta och hand.
-- Farbror, som var min f�rmyndare, varnade mig, r�dde mig att
�tminstone g�ra paktum, s� att Agathon icke skulle kunna komma �t mina
pengar. Men jag ville icke s�ra honom. Jag �lskade s� besinningsl�st och
trodde s� blindt. -- Vi blefvo gifta. Och v�rt �ktenskap gestaltade sig
redan fr�n f�rsta stund -- rent ut sagdt till ett helvete!
H�r brast fru Anna i hysterisk gr�t, men h�mtade sig snart och fortsatte
lidelsefullt:
-- Elsa, Elsa! T�nk dig, hur det m�ste k�nnas att h�ra en r�st, som
klingar bed�rande f�r hela v�rlden -- och som man l�rt sig �lska --
f�rlora allt v�lljud inom hemmets murar, pl�tsligt bli knarrig och h�rd
och gr�la med grofva ord i st�llet f�r att sjunga poetiskt! Jag trodde,
att jag gift mig med sj�lfva �Trollfl�jten� och jag vaknade i armarna p�
�Don Bartolo�. Jag hade dr�mt om, att mitt hj�rta dagligen skulle tjusas
af en n�ktergal -- och det blef i st�llet s�nderhackadt bit f�r bit af
en ondsint kr�ka -- -- tills jag en vacker morgon fann f�geln utflugen
ur boet -- med allt hvad jag �gde och hade -- --
Fru Anna lyfte sitt hufvud trotsigt, och hennes bl� �gon glimmade af
hat.
-- Det heter, att han �r d�d nu -- sade hon inbitet bittert -- men jag
tror det icke. Han lefver nog n�gonst�des i v�rlden under ett antaget
namn och bed�rar nog �nnu oskyldiga kvinnors hj�rtan med sin r�sts
smekande klang. Jag �ngrar, att jag icke befriade v�rlden fr�n det
skadedjuret! Om jag haft mod, skulle jag ha skjutit ned honom med min
egen hand.
Hon snyftade en stund, men torkade sedan beslutsamt sina t�rar och v�nde
sig till Elsa i en h�gtidlig ton, som Hamilcar m�tte ha brukat, d� han
tog ed af sin son att alltid hata romarna:
-- Kom ih�g detta, min v�n! L�r af mitt sorgliga �de! Tro aldrig en man.
De �ro alla lika. S� l�nge de icke f�tt sin vilja fram, kunna de nog
fj�ska och fj�sa, men kallsinnighet lurar alltid p� bottnen af deras
hj�rtan, och ve den kvinna som troskyldigt ger sig i en mans klor! -- --
Du �r lycklig, du! Du �r ung. Och du har beg�fning. Vore jag som du,
skulle jag bli sk�despelerska -- en stor konstn�rinna, som lade alla m�n
f�r sina f�tter -- -- och h�mnades v�rt k�ns of�rr�tter -- --
Det var icke f�rsta g�ngen fru Anna r�rde vid den str�ngen, och Elsa var
icke oemottaglig f�r dess locktoner. Det kunde komma �fver henne en
v�ldsam l�ngtan att b�ja m�n till jorden, trampa dem under sina f�tter
och, sj�lf o�tkomlig, g� vidare. Det tindrade till i hennes �gon. Fanns
det v�l en sk�nare uppgift f�r en kvinna, �n att som konstn�rinna
f�rkroppsliga de stora diktarnas ideal -- sk�nka lif �t deras tankar,
verklighetens f�gring �t deras dr�mmar? I sanning, det var n�gonting att
lefva f�r!
Previous Page
| Next Page
|
|