|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 15
Aldrig hade han haft en l�rjunge, som sk�nkt hans hj�rta en ljufvare
tillfredsst�llelse �n denna lilla Elsa Finne; ty han k�nde, att han
�ppnat nya horisonter f�r hennes sj�ls l�ngtan. Hon var idel tro af hans
tro och k�rlek af hans k�rlek. D�rf�r skulle hon ocks� beg� H. H.
Nattvard med det r�tta sinnelaget.
Hon var i sanning hans andas barn. Icke underligt att d�r i hans sj�l
fanns en gnista af skaparens k�rlek till sitt verk. Men intet vidare!
Intet vidare, Johannes Tibell! Den Onde �r listig i att l�gga snaror f�r
m�nniskornas f�tter -- och hur skulle han icke triumfera, om han
lyckades bringa en Herrans tj�nare p� fall!
V�ren var redan i luften, solskenet blef varmare f�r hvar dag, och
pastor Tibell k�nde sig f�runderligt matt, d�r han vandrade fram�t gatan
mot sitt soll�sa hem. Han s�g t�rd ut, med djupa gropar under �gonen;
men han gick och sm�log f�r sig sj�lf, som om han t�nkt p� n�got
vackert. Han t�nkte p� sitt k�raste nattvardsbarn, p� det underbart
sj�lfulla uttrycket i hennes ansikte, p� de m�rka �gonens str�lande
religi�sa h�nf�relse och -- han sl�t sina �gon energiskt -- nej,
visserligen icke p� hennes spensliga lilla gestalt och �n mindre p�
barmens rundning! Han var en gammal och en gift man och d�rtill en
Herrans tj�nare! --
En natt hade Elsa en underlig dr�m. Hon s�g sig sj�lf i skira, hvita
kl�der m�dosamt vandra uppf�r en brant och l�ng v�g, som ledde rakt in i
himmelrikets klarhet, d�r Kristus stod i skinande kl�der, v�ntande med
�ppen famn. H�rdare och h�rdare slog hennes hj�rta, och redan fr�n
fj�rran sj�nk hennes blick med salig h�nryckning in i hans. Hans h�r var
som solsken, hans sk�gg var som hans h�r, han ansikte str�lande som
lyckan, hans �gon tindrande bl�. Salighet genomstr�lade hennes varelse,
d� hon kom honom n�ra; hon svindlade och f�ll, men f�ngades af hans
armar och v�cktes af hans kyss.
Hans kyss var sk�nare �n allt hon dr�mt, var lycka, lyft upp till
himmelns h�jd, famnande �fver evigheten.
Likv�l vaknade hon med en blygsint f�rnimmelse af, att hon aldrig skulle
kunna f�rtro sin dr�m �t n�gon lefvande m�nniska. Hon rodnade ocks�
sj�lf hvar g�ng hon i ensamheten t�nkte d�rp�.
Blek som om hj�rtat sugit allt blod fr�n hennes kinder, stod hon
konfirmationsdagen framf�r altaret. N�r pastorn v�lsignande lade sina
h�nder p� hennes hufvud, k�nde hon det som om hetta str�lat ut fr�n hans
fingerspetsar.
VIII.
P� h�sten kom Elsa till hufvudstaden, till fru Anna Neumanns pension f�r
unga flickor, en uppfostringsanstalt af mycket enskild natur, n�ra nog
en v�lg�renhetsinr�ttning f�r f�rest�ndarinnan. Eleverna utgjordes
n�mligen till st�rsta delen af sm�barn, hvilkas m�drar eller f�der med
v�nskap eller medk�nsla erinrade sig den tiden, d� fru Anna som ung
arftagerska dansade i borgerskapets salonger.
-- Den tiden _var_ man n�gonting! brukade hon sj�lf s�ga, i det hon
lyfte sina bl� �gon mot skolsalens nedr�kta tak.
Hon var �nnu mycket ungdomlig och liflig, klar i hyn och med en del af
sin ostyriga lejonman i beh�ll. Hon kl�dde sig i starka f�rger, och
sidenrosetter fl�ktade som fj�rilsvingar omkring henne, d�r hon dansade
fram �fver gata eller golf. Talade hon med en kavaljer, som hade nog
smak att �gna henne en smula uppm�rksamhet, kunde det glittra ungt i
hennes �gon och skifta sk�rt p� hennes kinder, men tyv�rr skvallrade
alltid n�gra rynkor om det faktum, hon eljes dolde som kung Midas sina
hufvudprydnader. Hon f�rsvarade sig ocks� lifligt mot alla beskyllningar
f�r koketteri. Skulle man tro henne sj�lf, var det intresse hon vid
slika tillf�llen bar till synes, ingenting annat �n f�rst�llning. I sj�l
och hj�rta var hon vr�ngt st�md mot det manliga sl�ktet, som d�rf�r
oftast gent emot henne intog r�fvens h�llning gent emot r�nnb�ren.
Till fru Anna Neumanns uppfostringsanstalt hade Elsa kommit halft som
elev, halft som l�rarinna i sm�barnsklasserna. I ers�ttning f�r den
undervisning, hon kunde meddela, skulle hon �tnjuta fritt husrum och
n�ring f�r kropp och sj�l. Med allt detta blef det klent best�lldt, och
det visade sig snart, att Elsa i sj�lfva verket blifvit antagen till
sm�barnsl�rarinna utan l�n; ty den h�gre undervisning, f�rest�ndarinnan
utlofvat, inskr�nkte sig till en eller annan timme, d� de b�da damerna
gemensamt l�ste poesi eller utbytte tankar om dagens nyheter.
Previous Page
| Next Page
|
|