|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 14
Hon visste, att det fanns m�nniskor, som icke trodde p� Gud. Pappa h�rde
nog till dem, han gick aldrig i kyrkan och l�ste aldrig i bibeln. Med
magisterns religion hade det visst ocks� varit klent best�lldt, han hade
ju ber�ttat, att Gud blifvit afskaffad i Frankrike under revolutionen.
Men Gud fanns nog i alla fall. Hvem skulle det v�l eljes vara, som t�nde
alla stj�rnorna p� himlahvalfvet en vinterkv�ll? Ja, hon visste nog, att
stj�rnorna skulle f�rest�lla v�rldar, magistern hade en g�ng f�rklarat
solsystemet, men hon kunde icke fatta det, hon f�rstod aldrig, hvem som
ursprungligen t�ndt alla dessa kretsande gnistor i det bl�. D�rf�r h�ll
hon sig helst till det gamla och f�rest�llde sig Gud som en gammal man,
stapplande fram i sin himmel med staf i hand och st�djande sig s� h�rdt
p� stafven, att dess brodd ofta tr�ngde genom emaljgolfvet och l�mnade
efter sig sm� h�l, genom hvilka en och annan glimt af himmelens
h�rlighet str�lade ned till jordens m�rker. Men att Gud skulle h�lla s�
noga reda p� m�nniskorna, trodde hon icke. Hon undrade just, om icke
farmor i det fallet s�ge en smula sm�tt p� Gud, d�rf�r att hon icke
kunde fatta Hans storhet -- liksom en myra icke kan bilda sig en
f�rest�llning om en m�nniska -- -- --
Om detta och om mycket annat skulle hon g�rna velat tala med prosten;
men stackars prosten skulle nog bara bli f�rl�gen och hosta och stamma,
som han alltid gjorde, n�r han icke visste, hvad han skulle s�ga.
Prosten blef dessutom sjuk strax efter jul, s� att komministern m�ste
�fvertaga konfirmationsundervisningen.
Han var l�ng och mager med lingult, sl�tkammadt h�r, blekt helsk�gg och
vattenbl� �gon, klar f�rgl�s hy och en st�mma utan klang. Hans v�sen gaf
ett obest�mdt intryck af halfsl�ckt eld, och den religion han f�rkunnade
med sin l�gm�lta r�st liksom darrande af inre r�relse, var af helt annan
art �n prostens h�gljudda och torra utl�ggningar �fver dagens l�xa. Tron
tycktes ha genomtr�ngt pastorns varelse och pr�glat den med ett
h�nf�relsens allvar, som m�ste ha funnits hos det gamla testamentets
profeter eller hos de heliga martyrer, som beseglat sin bek�nnelse med
sitt blod. V�l kunde han tolka lagens bud med skr�mmande allvar, men han
underl�t aldrig att efter�t l�ta evangelium lysa; och visserligen m�lade
han f�rd�melsen och f�rd�melsens ort med heta f�rger; men han kunde
ocks� framst�lla saligheten s�, att det v�xte vingar p� �h�rarnas
sj�lar. Allt detta gjorde starkt intryck p� Elsas fantasi. Hela hans
personlighet verkade eggande, och hvad hon h�rde ber�ttas om hans
enskilda lif, bidrog i sin m�n till att bef�sta hans makt �fver hennes
inbillning. Han var son till en f�rfallen skoflickare, som d�tt p�
fattighuset, och en illa beryktad kvinna i Tibble. Genom fattigdom och
f�r�dmjukelser hade han k�mpat sig fram. N�r han f�r fem �r sedan
kallades till komminister i sin f�delsestad, lefde hans mor �nnu, och
ehuru han som en god son s�kte uppr�tta den fallna, fortsatte hon sitt
lastbara lefverne, tills hon en morgon fanns d�d, synbarligen under
rusets inflytande, i ett dike utanf�r s�dertull. Sj�lf vigde han n�gra
dagar senare hennes stoft �t den eviga hvilan och v�nde sig d�rvid till
barmh�rtighetens Gud med en brinnande b�n om fr�lsning f�r hennes sj�l.
Genom f�r�dmjukelser och lidanden hade hans v�g g�tt fram! Han var ocks�
f�renad i ett barnl�st och olyckligt �ktenskap med en kvinna, som icke
var honom v�rdig, en sjuklig och nerv�s kinkbl�sa af retligt lynne. Hur
m�ste han icke ha lidit d�raf! Det d�mpade och melankoliska i hans v�sen
stammade nog djupast fr�n denna sorgens k�lla. D�r fanns ju knappast
n�gon ljuspunkt i hans yttre lefnadsomst�ndigheter. Hans hustru delade
visst icke ens hans tro! I alla h�ndelser syntes hon aldrig i kyrkan, d�
han predikade. F� m�nniskor k�nde henne f�r �frigt, ty hon var inbunden
och umgicks s� godt som med ingen; men i hela f�rsamlingens �gon var
pastor Tibell en beklagansv�rd man.
Elsa fattades snart af en sv�rmisk beundran f�r sin religionsl�rare.
Hennes f�rnuft och k�nsla gaf sig �dmjukt i hans v�sens v�ld. Den
tomhet, magistern l�mnat efter sig i hennes sj�l, fylldes nu af en �nnu
h�rligare m�nniskobild; han blef f�r hennes inbillning ett
f�rkroppsligande af kristendomens innersta v�sen, af den godhetens och
barmh�rtighetens religion han f�rkunnade. Hur ljuft att vid hans hand
f�ras fram till altaret f�r att anamma det sakrament, som skulle
bekr�fta hennes upptagande i den kristna f�rsamlingen. Hur ljuft att nu,
som vuxen kvinna, af honom vigas till Kristi brud.
Allt eftersom det led fram�t tidpunkten f�r den h�gtidliga akten, blef
hennes k�nslolif mer och mer exalteradt. Hon lefde under ett andligt
h�gtryck, som kom hennes �gon att skina med en underbar glans, och mer
�n en g�ng h�nde det, att religionsl�rarens blick, liksom bl�ndad d�raf,
vek �t sidan med ett f�rl�get uttryck; ty pastor Tibell var en erfaren
och samvetsgrann Herrans tj�nare, och det var icke f�rsta g�ngen han hos
en kvinnlig konfirmand iakttagit denna blickens illumination, som
visserligen f�rst och fr�mst vittnade om himmelsk h�nf�relse, men som
utan tvifvel ofta hade en jordisk bottensats. Han visste ju, att den
yttre m�nniska, hvarmed Skaparen i sin n�d bekl�dt hans sj�l, icke var
fr�nst�tande, snarare sympativ�ckande och intressant. Han var icke
alldeles ok�nslig f�r de tecken d�rp�, som han glimtvis uppsnappade --
ty en pr�st �r icke mer �n en m�nniska; men att dr�ja inf�r dem, att
sj�lfbehagligt spegla sig i dem, var honom icke till�tet.
Previous Page
| Next Page
|
|