|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 11
Hela huset var upp- och nedv�ndt under de f�ljande dagarna, doktorn kom
hvar morgon och kv�ll, alla s�go �ngsliga ut, och Elsa f�rstod, att
n�gonting hemskt m�tte vara � f�rde. Skulle magistern d�? Hon greps af
en instinktiv fasa. D�den, som hittills blott varit en skr�ckbild f�r
hennes inbillning, kom henne pl�tsligt n�ra som en hotande verklighet.
Om n�tterna kunde hon icke sofva af �ngest, och om dagarna kunde hon
icke h�lla sig stilla, utan str�k omkring flygeln, d�r det f�rf�rliga
p�gick, med ett uttryck i �gonen som en hundvalp, tassande omkring en
d�ende kamrat.
En dag stod mamsell Andersson p� trappan med svullna �gon. Pappa kom
ocks� ut och tog Elsa vid handen och sade:
-- Nu har magistern f�tt sluta.
Elsa stirrade stelt ut i solskenet och f�rs�kte fatta, att magistern nu
icke l�ngre fanns till. En m�nniska, hvars r�st hon h�rt och hvars blick
hon m�tt f�r n�gra f� dagar sedan? Allt vetande, som han �gt, var d�
ocks� d�dt, och alla tankar -- -- -- kunde tankar d�?
Farmor sade, att magistern nu var en �ngel i himmeln, men det var sv�rt
att f�rest�lla sig. Hans yttre personlighet stod �nnu s� lefvande f�r
hennes minne, och steget var f�r stort mellan den jordiska dansbanan och
den himmelska saligheten. Elsa visste dessutom, att magistern sj�lf icke
trott p� sj�lens od�dlighet och d�rf�r icke kunnat bli pr�st och icke
f�tt undervisa henne i religionen.
Hennes hufvud var tomt, och hon gick som i dimma, fast solen br�nde
marken under hennes f�tter. Hon k�nde det som om hela hennes varelse
endast varit ett bristande omh�lje kring en saknad, som st�ndigt v�xte.
L�nga stunder visste hon icke, hvar hon befann sig, sedan s�g hon en
g�ngstig under sig och k�nde svalka, som om hon befunnit sig i skogen.
Det f�ll henne in, att hon kanske skulle kunna andas friare d�ruppe, d�r
himmeln var s� mycket st�rre och blicken kunde f�lja solens v�g mot det
�ndl�sa bl�.
Hunnen upp till kr�net, stannade hon, och det k�ndes som om bekl�mningen
gaf vika. Hon kastade sig framstupa p� mossan mellan stenarna i Elsebo
slott, och gr�ten kom, strid som en �skby.
Hon gr�t l�nge, och n�r t�rarna tr�to j�mrade hon sig �nnu, tills all
kraft str�mmat ur hennes kropp, och saknaden f�ll i vanmakt med ett
kvidande.
En femton�rig pojke kom vandrande fram�t stigen fr�n Tibbleh�llet,
stannade och lyssnade. Hvad var detta f�r ett ljud? Han visste, att h�r
skulle finnas en r�flya uppe p� �sen, det hade Nilsson sagt, och han
visste det nog, han var Tibbles skickligaste j�gare.
Pojken tog m�ssan af sig och sm�g fram s� f�rsiktigt som en indian p�
sp�r, i riktning mot de tv� stenarna d�r borta p� kr�net. D�r stannade
han och b�jde sig fram och s�g en flicka, som l�g med ansiktet mot
jorden och gnydde.
Ett s� vackert �fventyr hade han aldrig f�rr upplefvat, och han blef
st�ende och h�ll andan ett par sekunder, som om han velat f�nga en f�gel
i bo. Hans kortklippta h�r lyste lingult i solen, och hans �gon str�lade
bl� af �fventyrsfr�jd och medk�nsla.
Pl�tsligt s�g hon upp. Hon hade svart h�r och r�da st�flar, och hennes
�gon voro som Sorgebarns i sagan. Hon blef icke r�dd, hon lyfte sig
blott p� armb�garna, och det fl�g som elektriska gnistor fr�n hennes
m�rka pupiller.
-- Hvem �r du? fr�gade hon.
-- Jag heter Knut Wadman. Men hvem �r du?
-- Jag heter Elsa Finne.
Han hvisslade till, nu f�rstod han hvem hon var.
-- Hvarf�r gr�t du? fr�gade han sedan, i det han f�rs�kte g�ra sin r�st
deltagande.
-- Magistern �r d�d, svarade hon.
Nu tyckte han redan, att de voro bekanta och uppgaf deltagandet, satte
m�ssan p� nacken, hoppade �fver stenen, som skilde dem �t, och st�llde
sig bredbent vid hennes sida.
Previous Page
| Next Page
|
|