|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 12
-- Hvad �r det att gr�ta f�r! sade han k�ckt. -- Jag skulle vara glad,
om alla mina magistrar vore d�da. Jag har m�nga, ser du, jag g�r p�
gymnasium!
-- �r gymnasium i Tibble?
-- Nej, d�! Gymnasium �r i samma stad som landsh�vdingen, jag �r bara
hemma under ferierna.
-- Hvem �r din pappa d�? -- hon reste sig upp.
-- Borgm�staren! vet jag!
-- Kan du l�sa latin?
-- Om jag kan l�sa latin! Knut Wadman fnyste �fverl�gset -- kan du?
Elsa nickade:
-- Ja, det kan jag!
-- Det var f -- -- han afslutade icke satsen. -- Kan du deklinera
_mensa_?
-- Ja, det kan jag.
-- S� bildad �r ingen flicka i Tibble! Kan du ocks� conjugera _amo_?
-- Ja, det kan jag.
Han b�jde sig fram�t, det glittrade i hans �gon, han str�ckte fram sin
hand och str�k den smekande �fver Elsas kind.
-- Hvarf�r g�r du s� d�r? Hon ryckte till, och hennes r�st darrade som
om hon frusit.
-- F�r jag tycker det �r synd om dig -- han skrattade bredt och visade
sina hvita t�nder och sin r�da gom -- och f�r resten tycker jag om dig.
I samma nu k�nde Elsa hans l�ppar sk�lfva varmt mot sina. D� var det som
om hela hennes varelse f�tt kramp, och hon grep hans arm s� h�rdt, att
han skrek till:
-- Aj! Du g�r mig illa!
-- L�t bli mig d�! sade hon, och hennes stenkols�gon gnistrade, och det
svarta h�ret stod stridt omkring hennes l�derbruna fysionomi. S� sl�ppte
hon sitt tag, v�nde sig om och sprang utf�r den motsatta sluttningen.
Knut Wadman stod och stirrade efter det lilla trollet med en f�rnimmelse
af, att �fventyret f�tt en sn�plig afslutning.
* * * * *
Elsa h�ll mamsell Andersson h�rdt i handen, d� de sent p� kv�llen tr�dde
in i stora logen, d�r magistern stod lik. Det var helt m�rkt d�rinne,
v�ggarna voro t�ckta med granar och enar, tio talgljus med osande vekar
brunno p� hvar sin sida om kistan, och hon s�g den d�des ansikte mot den
hvita kudden, h�rdt och gulaktigt som ben med bl�aktiga skuggningar och
bl�bleka l�ppar. Hon greps af en isande bekl�mning, denna lifl�sa
m�nniskobild f�ref�ll henne helt fr�mmande, h�r fanns ingenting kvar af
den hon k�nt s� v�l och h�llit s� mycket af. Hvar fanns d� hans v�sen?
Hennes blickar fl�go r�dvilla omkring, irrade bortom de fl�mtande
ljusl�gorna in mellan granarnas och enarnas skuggor, som sk�lfde och
huttrade i m�rkret. Det h�rdes ocks� snyftningar och sakta gr�t. Husets
tj�nare tassade i strumpl�sten en efter en fram till kistan. Det var som
ett t�g af v�lnader ur m�rker i m�rker.
Elsa gr�t icke. Hennes strupe var som sammansn�rd af �ngest.
Sommaren led, det m�rknade mot h�st, men Elsa kunde icke gl�mma.
Magisterns sj�ll�sa, f�rvridna drag grimaserade st�ndigt f�r hennes
inbillning, och hon k�nde �fverallt en fr�n doft, som om jorden och dess
blommor, lifvet och dess fr�jder varit idel f�rg�ngelse, f�rruttnelse
innerst inne.
Farmor skakade p� hufvudet, d� hon betraktade henne. Elsa var i en
farlig �lder. Hennes gestalt, som l�nge varit knuten, hade blifvit sm�rt
och mjuk som en liten bleksjuk kvinnas.
Previous Page
| Next Page
|
|