|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 10
Magistern, som p� afst�nd bevittnat upptr�det, skyndade till unds�ttning
och jagade hundarna bort. Katten ville hon icke sl�ppa ifr�n sig utan
bar honom �nda fram till g�rden.
Magistern f�ljde henne tigande och betraktade henne fr�n sidan: i sina
r�da st�flar och sin korta kjol med sitt uppr�rda lilla tattareansikte
och sina h�ngande svarta h�rstripor liknade hon en liten furie, som g�tt
barmh�rtighetens �rende.
Underliga barn! t�nkte magistern. -- Fr�mmande vildf�gel! Skall din
ob�ndiga natur n�gonsin finna sig tillr�tta i Nordens kalla luftstreck?
VI.
Den stora majst�ngen l�g p� g�rden, pyntad med girlander af blommor och
gr�nt; Elsa hade bundit kransarna h�gst uppe. Nu restes den af det
helgdagskl�dda g�rdsfolket och planterades midt i gr�splanen, medan
pappa kisade med �gonen f�r att f� den rak, och ideligen kommenderade:
h�ger! och v�nster!
Under kastanjerna stodo l�nga bord af ohyflade br�der p� bockar, fyllda
af stora fat med j�ttesm�rg�sar, som dignade under sitt sofvel, och hela
bunkar med mj�lk och kittlar med rykande gr�t. Allt folket tr�ngdes
omkring borden och f�rpl�gade sig bet�nksamt grundligt, s� som skick och
sed var. Men efter�t fingo barnen leka omkring majst�ngen, och den
roligaste leken var, d� l�jtnanten st�llde upp dem i rad och l�t dem
blunda och gapa och fyllde deras munnar med karameller, s� att den som
gapade v�rst, fick mest.
-- Just s� g�r det till i lifvet! sade magistern, skrattande. -- Den som
gapar v�rst, f�r mest.
Hennes n�d gick omkring bland folket, tilltalade alla med deras namn,
h�rde v�nligt p� hvad de hade att s�ga och intresserade sig f�r deras
minsta angel�genheter. S�llan hade Elsa sett farmor s� blid.
Men allt var som en dr�m i dag, och hon var s� glad, att hon skulle
velat skrika h�gt. Hon var s� glad �t lifvet och v�rlden. Hon nj�t af,
att alla fingo �ta god mat och att alla s�go s� n�jda ut. Men allra
lyckligast var hon �fver, att icke beh�fva g� och l�gga sig klockan
�tta. Den tiden var redan inne, men �nnu stod solen �fver den taggade
berg�sen i v�ster, och �nnu kvittrade l�fs�ngaren fr�n alla tr�dg�rdens
buskar och sn�r.
Eljes blef det s� sm�ningom tyst p� g�rden, folket drog sig tillbaka, de
�ldre och barnen till stugorna, de yngre till dansbanan i skogen,
halfv�gs mot Tibble, d�r blinde J�ns fr�n fattigg�rden sk�tte fejlan och
Peter Fjomp slog takten p� en gammal tamburin.
S� dalade dunkelljuset stilla �fver nejden, men natt ville det icke bli,
och Elsa sm�g omkring med gl�nsande �gon, betagen af den underbara
st�mningen, lyssnande till taltrastens s�ng ur djupa skogen. Allt detta
var just som en saga, och det om�jligaste blef m�jligt i
midsommaraftonens trolska dager. Elsa tr�ngde sig in mellan pappa och
magistern, som sutto och r�kte p� gungbr�det under kastanjerna, och
hennes blick fl�g bedjande fr�n den ena till den andra.
-- O, den som finge g� till dansbanan i skogen!
Hon utvecklade f�rg�fves all sin inst�llsamhet. De gamla gossarna
f�rklarade enst�mmigt att de icke �mnade sig till dansbanan. �n mer --
de f�rr�dde henne utan barmh�rtighet �t farmor, som of�rdr�jligen f�rde
henne till s�ngs. Hon somnade tungt fr�n midsommarnattens sk�nhet; n�r
hon vaknade, stod solen redan h�gt p� himmeln, och f�glarna hade
kvittrat i m�nga timmar, och m�nga m�nnisko�den hade n�tt sin
fullbordan.
Magistern syntes icke till p� hela dagen, gardinerna voro nedrullade f�r
hans f�nster, och fram�t eftermiddagen kom doktorn fr�n Tibble. Men
ingen visste r�tt, hur det var fatt.
-- Magistern var vid dansbanan i natt -- sade pappa till farmor --
m�jligen har han dansat sig varm och sedan legat i det fuktiga gr�set
och f�rkylt sig.
Detta gaf Elsa mycket att t�nka p�. Magistern hade ju sagt, att han icke
skulle g� till dansbanan. Hvarf�r hade han narrats? Och hvarf�r hade
han, som eljes var s� klok och f�rsiktig, lagt sig i s� fuktigt gr�s,
att han blifvit sjuk?
Previous Page
| Next Page
|
|