|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 6
Det torde ej finnas n�got uppdrag, som �r s� viktigt f�r Herrens offentliga
vittnen, s�rskildt nu s� n�ra Herrens tillkommelse, som att f�rbereda Guds
f�rsamling p� dess f�rest�ende ransakning. Den blir tv�faldig, f�rst
r�rande egandet af _lifvet_, och f�r det andra r�rande _l�nen_.
Skola alla troende upptagas, n�r Herren kommer? Det �r en fr�ga, som mycket
syssels�tter de troende. St�llen s�dana som: "Men �ro vi barn, s� �ro vi
ock arfvingar," Rom. 8:17; "_de_, som hafva d�tt i Kristus skola uppst�
f�rst," 1 Tess. 4:16 (alla s�lunda) och "_vi_, som lefva," (icke n�gra
endast) "skola f�rvandlas," synas tydligt bevisa, att alla de troende skola
upptagas. Andra st�llen, s�som: "Vaken f�rdenskull alltid och bedjen, att
_I m�n aktas v�rdige_ att undfly allt detta, som skall komma, och att
st�llas inf�r menniskans son," Luk. 21:36, och "Genom _tron_ togs Enok
bort," Ebr. 1l:5, synas visa, att det �r en s�rskild _v�rdighet_, som till
och med en _troende_ m�ste f�rskaffa sig, och att han s�lunda ej b�r l�ta
sig n�ja med att han helt enkelt �r en troende. Den b�n, som h�r omtalas,
kanske somliga aldrig bedja. Och om sjelfva f�rvandlingen skall bli en
_troshandling_ � v�r sida--likas�v�l som en allmaktshandling, �
Guds--framst�ller sig den fr�gan: Huru m�nga hafva en s� stark tro, att de
kunna taga ett s�dant trossteg?
Att f�runnas det stora f�retr�det att slippa att d�, slippa att genomg� den
process, som �r hela sl�gtet f�relagd, �r ingen sm�sak. N�r vi d�, �r det
ingenting nytt, som vi m�ste tro oss till. Att sj�len lemnar kroppen, �r en
process, som, �fven f�rsigg�r med de ofr�lsta, och att de troendes andar d�
h�ja sig till den atmosfer, f�r hvilken de passa, och att de ofr�lsta
sjunka till det rum, som de �ro beqv�ma f�r, ligger, synes oss, i sjelfva
sakens natur. Men d� vi skola f�rvandlas, �r det _n�got nytt som m�ste
fram_, n�mligen _den f�rh�rligade kroppen_.
Den fr�gan uppst�r l�tt h�r: Om nu de troende, som lefva, skola f�rvandlas
genom en trosakt, skulle man d� ej kunna antaga, att detsamma skulle bli
f�rh�llandet med de d�da, att de �fven genom tro skola frambringa sina
uppst�ndelsekroppar. Vi hafva ibland undrat, om Paulus menade n�got s�dant,
d� han sade: "Att jag _om m�jligt_ m�tte hinna fram till uppst�ndelsen fr�n
de d�da." Fil. 3:11. S� skulle vi aldrig uttrycka oss, utan hellre tala vi
om n�dv�ndigheten af att f� en salig d�d, att komma v�l _in_ i paradiset.
Skulle man f� tro, att Paulus, syftade p� denna trosakt med detta uttryck,
d� �r det ej underligt, att han s� innerligt �nskade att redan h�r, "vara
funnen i Kristus" och att "likbildas till hans d�d."
Fr�gan uppst�r, huru det d� skall g� med svaga kristna, som i tron hafva
afsomnat. Vi veta ej s� mycket om, hvad som f�rsigg�r inom d�dsrikets
boningar, men ehuru vi ej tro p� n�gon sk�rseld i katolsk bem�rkelse, kunde
det dock vara t�nkbart, att en mognad, ett fullkomnande egde rum hos de
afsomnade uti mellantillst�ndet. Skola vi finna det underligt, om andens
st�ndiga varande hos Jesus skulle �stadkomma mognad b�de uti tro och
k�rlek? Tro i motsats till �sk�dning skall ej finnas till p� andra sidan
grafven, men tro i bem�rkelse af f�rtroende, tillit skall finnas der i �nnu
h�gre grad �n h�r. "Men nu _f�rblifva_ tro, hopp, k�rlek, dessa tre."
1 Kor. 13:13.
Vare nu med det f�rut n�mda huru som helst, ett �r visst, att n�got
_s�dant_ tillf�lle till att mogna f� ej de lefvande troende i det
�gonblick, som Herren kommer. De f� ej heller n�gon d�dsb�dd, som m�nga
f�tt. Nej, de m�ste vara fullt redo att g� i det �gonblick, man icke vet,
eller ock blifva qvar. Likasom uti en jordisk familj oftast finnas sjuka
s�v�l som friska barn, s� �r det tyv�rr ock i Guds f�rsamling. Somliga �ro
"sjuka i ordtr�tor och sp�rsm�l," andra ligga bundna i girighet,
njutningslystnad m.m. De hafva s�llan tid att l�sa bibeln eller att bedja.
De �ro afund-_sjuka_, sjuka i m�nga h�nseenden, och de veta, att de s� �ro.
Huru skall Herren kunna taga upp dessa sjuklingar i ett �gonblick till
himmelen? Om�jligt! I himmelen finns intet hospital. F�rvandlingen har
inflytande p� deras kroppar, men ej p� deras sj�lar. Kan d� Gud lemna dem
qvar, d� de ju, ehuru sjuka, dock �nnu hafva lif, �ro hans barn? Det
f�rekommer lika orimligt.
Hvad g�ra? V�r mening �r, att vi h�lla p� att inkomma eller hafva redan
inkommit p� en tid, d� det g�ller f�r dessa sjuka att v�lja emellan
antingen att taga till sig salfvan fr�n Gilead och _bli friska_ eller ock
att _d�_ den andliga d�den. V�r tro �r, att detta myckna talet om Herrens
tillkommelse blir antingen till f�rb�ttring eller f�rv�rring r�rande dessa
sjuklingars andliga helsotillst�nd. Aff�rsmannen, som f�rh�rdar sig emot
andens r�st, som bjuder honom _alltid tala sanning_; f�rtalerskan, som g�r
detsamma, som forts�tter med sitt om skadegl�dje vittnande ordsvammel; den
enskilde, som m�rker huru "sk�mt" och "andel�sa ord" drifva bort anden och
icke tager det till hjertat; den f�rsamling, som m�rker, huru fester och
tillst�llningar af tvifvelaktig natur suga lifvet ur de troende, och �ndock
fortfar dermed; den predikant, som vet med sig, att hans ord sakna den
sm�rjelse, som de borde hafva, och det p� grund af, att hans enskilda
umg�ngeslif med Gud och hans v�ntan efter Herrens tillkommelse ej �r
detsamma, som det en g�ng var, som ej v�gar h�ja sin st�mma emot de synder,
hvilka �ro i svang inom f�rsamlingen, som ser sin hjord f�rsm�kta och d�
utan att bekymra sig om Josefs skada p� det s�tt, att han s�ker till
hvilket pris som helst f� den botad--s�dana predikanter, s�dana
f�rsamlingsmedlemmar m� veta, att de blifva qvarlemnade, n�r Herren kommer,
om ej en f�r�ndring intr�der.
Previous Page
| Next Page
|
|