|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 5
ANDRA AFDELNINGEN.
Vakna! Vakna!
Uppenbarelseboken. Kap. l-5.
Af det f�reg�ende hafva vi sett, att Guds best�mda afsigt �r att
_underl�gga sig jorden_ och ej i l�ngden till�ta ogudaktigheten att rasa
som den vill. Som detta ej kan ske genom n�d och barmhertighet, m�ste han
l�ta det ske genom den ena domshandlingen efter den andra, hvarunder dock
Gud tillbjuder dem n�d, som ej f�rh�rdat eller f�rh�rda sig. Vi hafva sett,
att han skall g�ra sig k�nd s�som _Herre_[1] och att menniskorna m�ste
v�lja, antingen att omv�nda sig eller att utrotas. Satan har haft sex dagar
(= 6,000 �r) att p� dessa vara denna verldens furste och gud. Det �r ej f�r
mycket d�, att Herren f�r en dag (= 1,000 �r), som tillh�r honom. Detta
handlingss�tt �r f�r resten intet nytt, i ty att Herrens ande redan p� Asas
tid dref konungen att f�rsamla folket och, fatta det beslutet, att "de
skulle s�ka Herren, sina f�ders Gud, af hela sitt hjerta och af hela sin
sj�l, och att hvar och en, som icke s�kte Herren, Israels Gud, han skulle
D�DAS, b�de _liten_, och _stor_, b�de _man_ och _qvinna_." 2 Kr�n.
15:12, 13.
Sakernas st�llning blir mer och mer f�rtviflad i verlden. Och vi kunna
tacka Gud icke endast f�r Uppenbarelseboken, som visar oss, hvad som komma
skall, utan rent af tacka Gud f�r Uppenbarelsebokens straffdomar, ty de �ro
de b�sta Gud kan s�nda. Om en person m�ste genomg� en operation, tycker han
ju b�st om, att den f�retages med det f�rsta. Verlden har en operation att
genomg�, ty n�got annat hjelper den ej; b�st d� att v�lkomna knifven.
Syndafloden var nog den b�sta v�lsignelse, Gud d� kunde s�nda i ty att
menniskornas ondska eljest hade g�tt s� �fver alla br�ddar, att den snart
f�rvandlat jorden till ett helvete. B�st var s�lunda att utrota det sl�gtet
och b�rja ett nytt med den r�ttf�rdige Noas familj.
Uppenbarelseboken handlar s�lunda om _framtiden_, och hvarje tolkning af
den, som f�rl�gger densamma eller en del af den till f�rfluten tid (r�knad
fr�n den tidpunkt d� den skrefs, som allm�nt antages vara omkring �r 95),
strandar ohjelpligt redan emot f�rsta versen i boken, der det heter, att
Herren visat Johannes, "hvad som snart _skall_ ske" (m�rk, icke hvad som
har skett.) Om n�gon s�lunda skulle p�st�, t.ex. att "vilddjuret," 13:1,
framst�ller den gudsfientliga verldsmagten �nda fr�n Faraos dagar och sedan
hela tiden, eller att gossebarnets upplyftande, 12:5, framst�ller Kristi
himmelsf�rd m.m., s� se vi, att dessa f�rklaringar, huru tr�ffande de �n m�
synas vara, ej h�lla profvet, d� ju dessa h�ndelser redan d� tillh�rde det
f�rflutna.[2] Att Uppenbarelseboken b�r l�sas och f�rst�s lika
_bokstafligt_ som andra bibelns b�cker, �r bland annat klart deraf, att
Herren sjelf f�rklarat det, som han talat i bild. S�som exempel derp� vilja
vi endast h�nvisa till ett enda kapitel, det 17, der icke mindre �n fem den
helige andes f�rklaringar finnas. "De sju hufvudena" f�rklaras vara "sju
berg" och "sju konungar," v. 9; "vilddjuret, som uppstiger ur afgrunden,"
f�rklaras vara en konung, "den �ttonde," v. 11; "de tio hornen" f�rklaras
vara "tio konungar," v. 12, "vattnen, p� hvilka sk�kan sitter," f�rklaras
vara icke vanliga vatten, utan "folk, skaror, sl�gter och tungom�l."
"Qvinnan" f�rklaras vara icke en verklig qvinna, utan en stad, n�mligen
"den stora staden Babylon," v. 18, 18:2, som synes komma att �nnu en g�ng
tr�da fram p� verldsarenan.
Vi sade, att f�rsta kapitlet beskrifver _domarens utseende_, hans, som
vandrar pr�fvande midt ibland de sju ljusastakarna eller de sju
f�rsamlingarna, v. 13, hvilka han hvilket �gonblick som helst kan "st�ta
bort fr�n sitt rum" och som "h�ller i sin hand" "de sju stjernorna" eller
f�rsamlings�ldste, hvilka han hvilket �gonblick som helst kan bortslunga
fr�n den andliga verksamhetens firmament, om de ej �ro honom trogna. Hans
�gon �ro en _domares_, "s�som en eldsl�ga." M�nga menniskor hafva en blick
s� skarp, att det f�rekommer oss, som de skulle kunna genomborra oss med
styrkan deraf; dock �r den blicken endast en menniskas. Hvilken sk�rpa
m�ste det ej ligga i denna blick! Den om Niagarafallet ("mycket vatten")
p�minnande "r�sten," v. 15, och "det tveeggade sv�rdet," allt passar in p�
hans framtr�dande i egenskap af domare. Men han �r icke endast domare utan
�fven f�ngvaktare. "Han har nycklarna till d�den och d�dsriket," han �r
herskare �fver lefvande och d�da. Sedan Johannes, f�rskr�ckt af synen,
blifvit tilltalad med orden: "Frukta icke, jag var d�d och se jag lefver"
o.s.v., f�r han nu uppdraget att skrifva domarens varningsord till de
f�rsamlingar, till Guds folk, med hvilka "domen skall begynna." M� det
f�runnas s�v�l evangelister som f�rsamlingsl�rare i v�ra dagar att f� ett
s�dant personligt m�te med Herren, att de sedan m� kunna s�ga de slumrande
troende sanningen, lika allvarligt som Johannes gjorde det. Jakob hade haft
ett s�dant m�te med Herren, d� han sade: "Sucken icke, mina br�der, mot
hvarandra, se _domaren_ st�r f�r d�rren," Joh. 5:9. Paulas likas�, d� han
sade: "D�men derf�r icke i f�rtid, innan _Herren kommer_." 1 Kor. 4:5.
Petrus �fven, d� han skref: "Och om I s�som fader �kallen den, som utan
anseende till person _d�mer_ efter hvars och ens gerning, s� vandren i
fruktan under edert fr�mlingsskaps tid," 1 Petr. 1:7.
Previous Page
| Next Page
|
|