|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 31
Detta afl�per ej utan krig. Satan gifver icke s� l�tt upp sitt omr�de, och
derf�r m�ste saken afg�ras genom _krig_. Mikael, Israels skydds�ngel, Dan.
10:21; 12:1; Jud. v. 19, och hans �nglar uppst� och hjelpa till i striden
f�r deras skyddslingars v�lf�rd och r�ttigheter. Gossebarnet begagnar
"lammets blod" s�som vapen, d.v.s. den Jesu eviga lifskraft, som de hade
boende uti sig �fven i skyn, och de aflade vittnesb�rd om deras r�ttighet
att intaga det omr�de, som Jesu blod hade k�pt och nu skulle rena. De
himmelska tingen skulle nemligen renas med b�ttre blod �n bockars, Ebr.
9:23. Blodet var utgjutet f�r att rena sjelfva den l�gre himmelen. De
stredo i detta medvetande, de aflade detta "vittnesb�rd," v. 11, och--"de
�fvervunno honom," v. 11. De hade ofta p� jorden sett d�den i ansigtet,
s�lunda innan de framf�ddes, d.v.s. innan deras antal blef fullt, men
ehuru de aldrig dogo, "�lskade de dock icke sitt lif allt intill d�den,"
d.v.s. de hade varit redo att d� n�r som helst, om det hade beh�fts. Deras
mannamod p� jorden gjorde dem passande f�r striden i himmelen. Den skara,
fr�n hvilken jubels�ngen �fver satans nedst�rtande, v. 10, kommer, �r nog
b�de gamla och nya f�rbundets f�rklarade helgon i himmelen.
Med "br�derna," som blifvit af satan anklagade, menas nog gossebarnet.
"Satan--vardt nedkastad till _jorden_,--och hans �nglar blefvo
nedkastade med honom," v. 9. "Ve jorden och hafvet! Ty djefvulen har stigit
ned till eder i stor vrede, vetande, att han icke har l�ng tid," 12:12. Ej
underligt, att satan nu �r vred, vetande, att han f�rlorat ett mycket stort
omr�de, och �nnu mera, d� han nog �r medveten om, att detta ej �r hans
sista utkastande, ty efter 3-1/2 �r skall han kastas "till afgrunden,"
20:3, och efter de tusen �ren "till eldsj�n," 20:10.
3-1/2 �r f�re denna tid hade f�rsamlingen tagits bort �fver hans hufvud och
nu gossebarnet. Hvad �r allts� nu att g�ra? Jo, han v�nder sig nu mot
qvinnan, som f�dt gossebarnet, d.�. mot den judiska nationen, som �nnu �r
qvar p� jorden. F�ljden blef, att hon m�ste "fly till �knen." Enligt m�ngas
f�rmenande blir detta samma �ken, der Israel f�rr blef "n�rd" p� ett
underbart s�tt i fyratio �r, nemligen Sinais �ken. Draken sprutar ur sin
mun vatten s�som en flod efter qvinnan, d.�. han uppv�cker jordens arm�er
till krig mot henne. Dessa arm�er f�rg�s, s�som det skedde med Korahs,
Datans och Abirams rote derigenom, att jorden �ppnade sin mun och
uppslukade floden, d.�. d�dade arm�erna. Detta antikrists infall i
Palestina synes vara det andra i ordningen, beskrifvet i Dan. 9:27;
11:29-39, vid hvilket han afskaffar "det dagliga offret" och upps�tter
"f�r�delsens styggelse." Draken g�r d� bort att strida mot "de �friga af
qvinnans s�d, som h�lla _Guds bud_ och hafva _Jesu vittnesb�rd_." Qvinnan
har s�lunda mer �n tv� gossebarn. Emellan de tv� f�rut n�mnda framf�das
dessa, som, h�r n�mnas. Vi se l�ngre fram i tiden dessa helgon i kap. 14:12
beredda p� att d�, om det g�ller, lyckliga genom l�ftet: "Saliga �ro de
d�da, som i Herren d� h�refter," eller att upplyftas, om Gud hellre s�
vill. En del af dem synas d� och hvila sig fr�n sitt arbete under den tid
af omkring ett �r, som �nnu d� �terst�r, d.v.s. under det, att de sju
vredessk�larna utgjutas, och en del af dem synas blifva upplyftade, ty vi
se dem i kap. 15 samtidigt st� p� glashafvet. Uttrycket "Guds bud och Jesu
vittnesb�rd," 12:17; 14:12, och att de sjunga "_Moses_ och lammets s�ng,"
15:3, synas visa, att dessa fr�lsta �ro af Israel, s�lunda qvinnans tredje
och fjerde gossebarn. De 144,000, som beseglas omkring ett �r efter veckans
midt, b�ra nemligen ock r�knas till qvinnans gossebarn, till "de �friga af
hennes s�d;" det i Es. 66 �r ett af de sista.
Det sista vi se i detta kapitel �r, att draken stod vid folkhafvets strand,
blickande efter antikrists uppkommande till sin hjelp uti att skaffa honom
nya h�rar att dermed f�rf�lja de r�ttf�rdiga hvarom n�sta kapitel handlar.
Kap. 13.--Antikrist.
"Och jag s�g ett vilddjur uppstiga ur hafvet, och det hade tio horn och sju
hufvud och p� sina horn tio diadem" o.s.v.
N�r man f�rst l�ser uttryck s�dana som dessa, uppst�r l�tt den tanken:
S�dana mystiska framst�llningar l�nar sig aldrig ens att s�ka f�rst�. Men
om man s� finner, att Gud sjelf samtidigt lemnat f�rklaring p� dem, st�ller
sig saken helt annorlunda. Se h�r Guds egen f�rklaring: "De tio horn" �ro
"tio konungar," 17:12, och "de sju hufvuden" likas� "sju konungar," v. 9,
eller "sju berg." Horn tyder p� styrka; hufvud p� f�rst�nd, ledning, r�d.
Vilddjuret sjelft f�rklaras ock vara en konung, nemligen "_den �ttonde_,"
17:11.
Hvarje f�rs�k att f� vilddjuret att syfta p� n�got visst �rhundraden
l�ngvarigt system strandar s�lunda mot Guds ords best�mda utsago, att
vilddjuret �r en _konung_, nemligen "syndens menniska" eller den sista
antikrist,[8] och en s�dan kan ju icke lefva under �rhundraden. Uti den
romerska kyrkan eller den romerska staten kan man p� det h�gsta sp�ra en
slags f�reskuggande historisk s.k. �rsdagsuppfyllelse, men �fven denna
f�rst nu vid tids�lderns _�nde_. Skulle man d� n�ja sig med denna skugga
och lemna sjelfva varelsen, d� gjorde man samma grofva misstag, som om man
blefve s� f�rtjust i en v�ns portr�tt (som ju egentligen �r hans skugga),
som s�ndes en p� f�rhand, att man gl�mde, att v�nnen sjelf komme efter. Vi
f� aldrig gl�mma, att Gud skrifvit hvad han menat och menat hvad han
skrifvit; och att s� tro blir i l�ngden s�krast.
Previous Page
| Next Page
|
|