|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 13
Man l�srycker orden: "Icke har David farit upp i himmelen;" Apg. 2:34, f�r
att bevisa, att de troendes _andar_ icke ens kunna vara komna till
_paradiset_. I grundtexten st�r det icke "himmelen," utan "himlarna," och
dermed menas p� detta st�lle Guds faders eget palats ("faderns h�gra
sida"), s�som tydligt framg�r af samma vers. I b�nen "Fader v�r" heter det
ock: "Fader v�r, du, som �r i himlarna" (ej himmelen.) Matt. 6:9. Att nu
icke David kommit �nda till Guds egen boning, �r ej s� underligt, d� icke
en g�ng det gemak, som brudgummen h�ller p� att iordningst�lla f�r sin
brud, Joh. 14, �ppnas f�rr �n efter brudeskarans upplyftande. Lika litet
som det kan s�gas om en utl�nding, som t.ex. endast bes�kt Malm� (en enda
af Sveriges st�der), att han "uppfarit" till _st�derna_ (i landet), lika
litet kan det s�gas om David, att han farit upp till _himlarna_ (till
_alla_ s�lunda), derf�r att hans _ande_ kommit in i en enda af dem. Men
hvad Petrus h�r talar om, �r intet af allt detta. Hvad han vill bevisa �r,
att det var _Kristus_ och _icke David_, som farit upp i himlarna _f�r att
s�som medregent sitta p� faderns h�gra sida_. Det �r denna senare del af
versen, som �r dess hufvudkl�mm.
Petrus bevisar, att det var Kristus och icke David, som uppstod, v. 31, och
som _s�som uppst�nden_ har farit till himlarna. Hvem kan s�ga, att David
eller n�gon af v�ra afsomnade syskon egentligen farit till himlarna, s�
l�nge deras kroppar ligga i grafven och endast deras andar g�tt till
paradiset! David har icke farit upp i himlarne, f�rr�n, _hela David_ �r
der, d.v.s. hans sj�l _med hans f�rh�rligade kropp_. Men till och med d� �r
han icke faren upp till himlarna f�r att sitta p� Gud faders sida, ty den
platsen innehafves af _Kristus ensam_, och det var just detta, Petrus ville
bevisa.
P� samma s�tt l�srycka somliga orden: "De d�da veta intet," Pred. 9:5, ur
sitt sammanhang. Om de ej s� gjorde, skulle de snart se meningen vara den,
att de d�da s�som regel "alls intet" veta om och "ingen del hafva" uti det,
som sker "under solen," v. 6, d.�. _p� jorden_. H�r st�r s�lunda intet ord
om, huru mycket de veta om det, som sker i d�dsriket, ej heller hvad Gud
undantagsvis (och det d� i andliga saker och ej r�rande "mat och dryck," v.
7) m� meddela vissa, s�som skedde med sj�larna under altaret.
Likas� orden: "Ingen verksamhet, klokhet o.s.v. finnes i grafven, dit du
far," v. 10. Ordet kan, s�som h�r �r gjordt, �fvers�ttas med "graf," och d�
�r ju allt klart. Men �fven om vi �fvers�tta det med "d�dsriket," �r det
l�tt att f�rst� meningen. Salomo vill endast s�ga: Tro ej, att i d�dsriket
n�got tillf�lle gifves dig till samma slags njutningar (n�mligen de
�ktenskapliga, se v. 9) eller till samma slags verksamhet (n�mligen den,
som sker med "handen," v. 10), som du h�r kan hafva. Ingen s�dan njutning,
verksamhet eller klokskap finnes i d�dsriket, som duger "under solen" v. 9,
d.�. f�r _denna jorden_--ty det _�r just om den saken, det �r fr�ga_. Om
en fader s�ger till sina s�ner: "�ten nu, gossar, och dricken, v. 7, l�sen
s� p� edra lexor, varen i 'verksamhet' att f�rv�rfva eder 'kunskap,' ty
snart �r s�ngdags och i s�mnens rike, dit I nu snart faren, kunnen I
hvarken spisa, dricka eller studera," d� menade ej fadern dermed, att de ej
skulle kunna f� n�gon slags njutning eller kunskap, t.ex. genom dr�mmen,
under s�mnen, utan endast, att de ej kunde f� _den_ njutning och kunskap,
_hvarom han talade_. �nnu mindre menade han, att de skulle
_tillintetg�ras_. Likas� h�r.
Om vi ocks� ej skulle komma att predika under mellantillst�ndet, s�som
somliga mena, kunna vi dock, om vi d�, innan Herren kommer, utom alla
tvifvel f� h�rliga uppenbarelser af Jesus, f� h�ra der s�som h�r om den
"lilla tiden," som �terst�r till uppst�ndelsen (jemf�r "en liten tid,"
Uppb. 6:11 med "en liten tid," 1 Petr. 1:6). Vi kunna _tacka_ f�r tidens
v�lgerningar, vi kunna _njuta af Jesus_--hvilket v�l blir v�r hufvudsakliga
syssels�ttning--vi kunna _bedja_ om Guds saks framg�ng p� jorden--o, hvilka
trosb�ner!--och, om Herren s� behagar, f� underr�ttelser derom, Uppb. 6:11,
samt innerligt _v�nta_ efter hans uppenbarelse--detta dock mest f�r Jesu
egen del, att han m�tte blifva erk�nd p� jorden, men �fven f�r v�r
full�ndnings skull. Vi skola utan tvifvel i paradiset �fven bedja om en
lycklig uppst�ndelse och befrielse ifr�n d�dsriket, n�mligen kroppens fr�n
grafven och sj�len fr�n det kroppsl�shetens och ofullkomlighetens
tillst�nd, hvaruti vi, i trots af en njutningsfull andegemenskap med Jesus
under mellantillst�ndet, dock befinna oss. Och �ndtligen, n�r vi segerrikt
"hunnit fram till uppst�ndelsen fr�n de d�da," skola vi sjunga v�rt: "Du
d�dsrike, hvar �r din seger?" lika h�gljudt som de lefvande, hvilka aldrig
d�tt, sjunga sitt: "Du d�d, hvar �r din udd?" 1 Kor. 15:55. Dessa senare
lemna n�mligen d� den d�d bakom sig, som under hela deras lif liksom v�ntat
p�, ehuru f�rg�fves, att f� stinga dem med sin udd. Att sj�len fortlefver
efter kroppens d�d bevisar �fven Matt. 10:28, der vi l�sa om m�jligheten
att dr�pa kroppen, utan att sj�len dermed dr�pes. Likas� Luk. 16 om den
rike mannen och Lasarus.
Om sj�larna under altaret yttrar sig d:r Seiss: "Dessa sj�lar under altaret
�ro icke de g�ngna �rhundradenas martyrer, ty de hafva redan f�tt sina
kronor och �ro, s�som kap. 4 och 5 visa, redan f�rklarade n�r Kristus, utan
de �ro den sista domstidens blodsvittnen."
Previous Page
| Next Page
|
|