|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 46
Vi gingo nu sex i f�lje till n�sta g�stgifvareg�rd, och h�r tvungo vi fem
qvinnor v�r v�n Ambrosius till en hel halftimmes v�rdig tystnad utan
tobaksr�kning. Vi beh�fde nemligen en stunds rast f�r v�ra skrattmuskler,
och s� inbillade vi honom, att den person, till hvilken der nu dukades med
s�dan l�ngsam h�gtidlighet, var en ber�md norsk l�rd, som uppeh�ll sig h�r
f�r att g�ra vigtiga forskningar. Ambrosius betraktade oss en efter en med
pr�fvande blick, och d� han fann oss alla �v�rdigt kuppelsk�re�, stoppade
han pipan i fickan och satte sig ned f�r att �skjule bl�b�ren for denne
norske st�rrelse�. Det hela slutades dock ej b�ttre, �n att Ambrosius p�
sitt �ppet �lskv�rda s�tt b�rjade r�kna penningar f�r att, som han uppgaf,
se om han hade nog till att k�pa sig en cigarr, efter som han var f�rbjuden
att r�ka pipa. Den �tande norrmannen k�mpade en stund mot de mindre
allvarliga magterna i sin natur, men pl�tsligt segrade dessa, och han
utbrast:
�Jeg synes jeg, at de kun med hele deres selskab m� optr�de p� Heens
station, s� f�r de nok flere penge, thi det f�rekommer mig at de alle
spille komedie�. Der gick nu ett ljus upp f�r Ambrosius, att den store
mannen m�ste vara en vanlig d�dlig och att det nu varit _vi_, som spelat
komedi med v�r unge fyr. Utan ord, men med de mest v�ltaliga �tb�rder
f�rklarade han d� norrmannen, att vi voro en flock ��ndssvage, kuppelsk�re
feminine bl�de hjernedyr�, som han f�tt att �tr�kkes med ned til
Kristiania.�
Efter den betan anstr�ngde jag b�de mig och den r�de sjalen till det
yttersta f�r att uppr�tth�lla v�r v�rdighet, eller snarare f�r att hindra
den bland oss sex rasande skrattlusten att epidemiskt utbreda sig bland de
turister, som kommo i den minsta ber�ring med oss.
Den angrep eljes vanligen folk af alla nationer; till och med allvarsamma
engelsm�n dukade under f�r denna farsot. Vid en skjutsstation, der vi f�r
tredje g�ngen sammantr�ffade med tre engelska turister, blef tillst�ndet s�
bet�nkligt bland dessa, att en af dem tog Ambrosius afsides och med
gl�nsande blickar tillstod, att han i en h�gre grad tilltalades af tanken
att (jag tror det var p� obest�md tid) f� vandra tillsammans med s� muntra
qvinnor, synnerligast d� en af dem var l�kare; hans enda sorg var nu, att
han ej f�rstod hvad vi sade.
Himlen signe hans klara �gon och r�dblommiga ansigte! Han tog f�r gifvet,
att _vi_ blott voro s� der glada f�r att roa v�r manlige reskamrat. Han
hade troligen ingen aning om, hur man h�r i Norden str�fvar f�r att befria
qvinnan fr�n alla egenskaper, som hittills f�rm�tt framkalla ett harml�st
leende p� mannens underordnade l�ppar.
V�r sista dagsmarsch, fr�n S�rum till N�s, slutades s�, att v�ra tv�
nyvunna kamrater sprungo fr�n oss i skymningen, f�r att s�ka bereda rum �t
oss alla i herberget; men n�r vi fyra �ndtligen kommo dit, stodo vi utan
tak �fver hufvudet. V�rdinnan kom oss nemligen till m�tes ute p� tunet och
f�rklarade, att hon hade �fverfullt hus och att vi borde s�ka att f� logi i
n�gon af de n�rbel�gna bondg�rdarne. Kandidaten och Ambrosius beg�fvo sig
genast ut, likt tv� israeliter med l�dor p� ryggen, f�r att bespeja landet,
men �terkommo utan att medf�ra s� mycket som ett krusb�r, �n mindre en
drufklase p� sina spejarestafvar; s�ngst�lle var det ej att t�nka p�, ty
turiststr�mmen gick h�r i starka v�gor. Lyckligtvis fans h�r �nnu mat att
f� p� N�s, och vi brukade p� v�r vandring aldrig s�rja hvarken f�r natten
eller morgondagen.
F�ljande morgon skulle vi g� om bord p� en liten �ngb�t, f�r att �fver
Spirelen komma till Heens jernv�gsstation, och d� �ngb�tens kapten h�rde
att vi fyra voro husvilla, st�lde han hela b�ten, jemte ett stearinljus, en
kort skinntr�ja och en n�got l�ngre �fverrock till v�rt f�rfogande. Detta
var en stor artighet, men af det mera kyliga slaget, ty det hviskades man
och man emellan, att det nog blef frost under natten.
F�rsedda med ett par af v�rdinnans sjalar, stego vi fyra ut p� f�rstugubron
och kastade vemodiga blickar p� de iskallt blickande stjernorna, och t�nkte
p� hur m�nga stora rum med oupptagna enmanss�ngar, som funnos der uppe,
medan vi ej hade annat �n en liten tom �ngb�t att luta v�ra hufvud till.
�Sjung sjung!� hviskade d� v�r �lskv�rda norska turist till Ambrosius, som
om hon hoppats att hans toner skulle kunna utvidga herberget. Kanske hyste
han sjelf samma f�rest�llning; ty han hof upp sin r�st och sj�ng ett par
s�nger, hvilka visserligen utvidgade v�rdinnans hjerta, s� att t�rar
perlade i hennes �gon, men huset blef ej st�rre f�r det. D� satte han, som
ett sista f�rs�k, till med �S�terjentens s�ndagsmorgen�, s� alla g�sterna
v�rmdes dervid, men ingen k�nde sig dock ha lust att byta s�ngst�lle med
oss, hvadan vi nu ej hade annat att g�ra, �n larfva af mot stranden,
hackande t�nderna af k�ld.
�ngb�ten tycktes vara fullkomligt folktom, och efter en del besv�r hittade
vi salongen och stearinljuset, som t�ndes och visade oss en �dslighet, som
kom Ambrosius att h�lla ett allegoriskt f�redrag om �gr�dende kv�g�, som ej
lemnade sina b�s f�r resande s�ngf�glar, utan drefvo dem ut i natten att
frysa v�rre �n en gammal orang-utang.
Previous Page
| Next Page
|
|