|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 45
�En god f�de, s�de Ave, men du ser ju at bordet st�r d�kked----.�
�R�r oss ej, _vi_ �ro ej hungriga!�
�Na, s� skruer jeg i mig kafring da!� lofvade han, och jag h�rde sedan att
han gjort en st�rre f�r�delse p� sockerskorporna, fast han p�stod att det
var kandidaten, som varit �sulten som et myg fra Skj�ggestad.�
F�r �frigt voro vi vid denna tidpunkt s� f�rderfvade af v�llefnad, att vi
hyste ett stilla hat till ��rret� mesosten med dess broderade magg�rdel och
ansjovis-kuttingen, hvilka f�rem�l voro st�ende prydnader p� hvarje
frukost- och aftonvardsbord: derf�r var v�r f�rsta fr�ga p� hvarje st�lle
efter v�r n�stas k�tt och br�d. Och s� h�nde det sig en dag, att kandidaten
p� en dylik k�ttslig fr�ga fick ett svar, hvilket kom henne att som v�rt
f�ltrop och l�sen gifva orden: �Stekta ripor och smultron.�
�God f�de! Jeg skal skrue i mig ti ryper og tre potter jordb�r!� lofvade
Ambrosius, som i samma andedrag p�stod att _jag_ var ��ndssvag af bare
sult.�
�H�r kandidat�, inf�ll jag n�got fiendtligt i detta ungdomens dr�mda land,
�jungfrun sade v�l icke h�ndelsevis stekta _refbenspjell_?�
�Nej, _det_ sade hon visst icke.�
�Nej, men kanske _ribben_, som �r samma sak�.
�For pokker, der fl�j _riporna_ til Sverrig!� h�nade Ambrosius; men
kandidaten menade, att h�r m�jligen bj�ds p� b�de ryper och ribben.
�Det er lige fedt�, menade han och skred till bordet, noga aktande sig f�r
att v�nda sin rygg med tillh�rande solfl�ck �t de n�rvarande engelske och
danske turisterna.
Det blef, som jag trodde, refbenspjell till hufvudr�tt, och den hade en
betydlig fornnordisk smak, hvilken f�ranledde en misstanke om, att refbenen
f�rskrefvo sig fr�n det sista slagtet af framlidne galten S�rimner. Den
gamle grisen till �ra, eller r�ttare f�r att skaffa honom en stilla hvila,
m�ste vi alla fyra anlita min f�ltflaska. Men det �friga bords�llskapet
tycktes dock ej befinna sig illa af denna k�mpekost, hvilken dock
efterf�ljdes af k�ttbullar fr�n en nyare tid.
Vi hade hittills i Valders sparat starkt p� inneh�llet i v�ra f�ltflaskor,
ty redan i Kvistberg l�rde vi, att man i Norge endast genom ett kringg�ende
af lagen kunde erh�lla spirituosa. D� hade fjellvandringarne medtagit v�rt
lilla f�rr�d, och n�r jag bad mor Kvistberg att f� k�pa mera, s�g hon p�
mig som om jag vore en f�rr�dare mot land och rike. En norsk student l�rde
mig d� s�ttet att i detta afseende sk�ta flaskan, men jag frestades ej f�rr
�n l�ngt efter�t att begagna mig af denna kunskap, och d� sedan jag f�rst
i ett par handelsbodar f�tt m�rdande �gonkast p� min fr�ga, om h�r s�ldes
vin eller konjak. Slutligen en regnig dag tr�ffade vi en man, som vi
besl�to tvinga.
�Ni har v�l konjak i ert hus?�
�Ja da, men ingen till salu.�
�Hvem beg�r v�l det! Men vi _m�ste_, f�r v�r helsas skull, ha denna
f�ltflaska fyld, och vi g�ra er ansvarig f�r hvad som h�nder oss p� resan
om ni v�grar oss denna tjenst.�
�Det �r str�ngt�, menade mannen med ett bekymradt utseende, �men jag m�ste
v�l hjelpa er�. Och n�r han och jag uttalat hade, vardt f�ltflaskan fyld,
och jag betalte honom konjakens uppgifna v�rde i _drickspengar_.
Men vi �terv�nda till v�r ribbensstation! H�r sammantr�ffade vi nemligen
med de tv� f�rr n�mda qvinliga turisterna, sk�nskan och norskan. De hade
varit uppe i Jotunheim, bestigit det ryktbara fjellet Galtepiggen, dit
ingen qvinna f�re dem l�r ha v�gat sig; de hade med strumpor och skor vadat
�fver b�ckar, plumsat i sn�, kl�ttrat i �ur� och st�tt i tidningarne, och
�nd� syntes dessa vederm�dor ej det ringaste p� de tv� pr�ktiga flickorna,
ehuru de till annat el�nde varit med starka t�g fastbundna vid manlige
reskamrater. De tyckte dock, att vi tre qvinnor voro l�ngt starkare �n de,
d� vi i tio dagar vandrat med Ambrosius och �nd� ej skrattat oss rent
f�rderfvade; de hade d� endast h�rt p� honom ett par timmar, och funno
redan det vara lifsfarligt. Men s�dan tjusning ut�fvade hvarje fara p�
dessa tv� turister, att de �fverenskommo med oss om ress�llskap den
�terst�ende v�gen till Kristiania.
Det blef nu om�jligt f�r Ambrosius att l�ngre resa som blott �den unge
fyr�, ty m�nga m�tande danskar k�nde hans namn, h�rde vi dem hviska, och
det �r antagligt, att m�ngen tog oss f�r ett �gastande� konstn�rss�llskap,
ty der hviskades ocks� om �dejlige sangstemmer�, fast ingen sj�ng utom han.
Men det �r dock mera troligt, att flere dermed menade, att �fven hans far
hade �en dejlig stemme�.
Previous Page
| Next Page
|
|