|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 44
�Ave, du m� gjerne snakke alt hvad du vil og har lyst til, bare du tier
stille og l�der mig sidde roligt i solen�, och d� de tv� andra kamraterna
genom en envis tystnad samtyckte till hans tal, lade jag mitt hufvud ned p�
en sten och �fvade resignationens qvinliga dygd.
Men jag skulle bli h�mnad, ty d� Ambrosius �ndtligen steg upp, visade det
sig, att den sol han s� �roligt� suttit uti, hade fl�ckar, som f�rgade fr�n
sig; han hade f�tt en stor svartbl� �plet�, som om�jligt kunde skylas af
hans korta moderna rockskj�rt. Efter den stunden f�rekom han �nnu oftare
draperad i min v�rdighetsmantal, och inom hus gick han vanligen bakl�nges;
men h�nde det p� n�gon g�stgifvareg�rd, att en mindre, f�rtroligare krets
bad honom s�tta sig till pianot, skedde detta ej f�rr �n han artigt bedt
�selskabet undskylde bl�b�rene.�
Nu i f�rsta h�pnaden blef han dock med ens mycket ifrig f�r att vi skulle
taga skjuts fr�n sanatoriet, ty han kunde ej �lide bagtal af fremmede
kuppelsk�re mennesker�, f�rklarade han. Och s� fick han den lysande sjalen
�fver skuldrorna och satte af i f�rv�g till en vagnman, der han best�lde en
vagn, s� att vi med ofl�ckadt rykte �kte bort fr�n det proppfulla
sanatoriet.
Den norske turist, som i Skj�ggestad lade denna v�r resplan, hade ej sagt
f�r mycket, d� han lofvade att v�gen fr�n Thons�sen till Fjeldheim och Bagn
skulle �fverraska oss. Man skall ju aldrig s�ga _aldrig_, derf�r vill jag
blott skrifva, att jag troligen sent gl�mmer denna v�g, en formlig
rutschbana, slingrande sig i s�dana b�jningar, att vi stundom uppe i h�jden
s�go nedanf�r, men �nd� _bredvid_ oss antingen det v�gstycke, vi nyss
f�rdats, eller ock ett, som vi skulle befara. Och hvilken natur sedan!
Skog, fjell, klippor och s� pl�tsligt nedanf�r oss en b�rdig dal med vackra
husgrupper, ett par kyrkor och en elf, som vid Fjeldheim bildade ett fall,
s� att vattnet stod som en fin hvit dimma �fver den skummande och d�nande
forsen.
�Hit vill jag n�sta sommar, medan far �r p� resor, f�ra hit min mor och
syster!� sade Ambrosius med str�lande blickar, och vi alla tyckte, att en
feriehvila i denna tjusande nejd skulle vara ett universalmedel mot
�fveranstr�ngning, n�r man ej f�rm�r att, i likhet med oss, hvila sig genom
att g� 25 � 30 mil, n�got som �r det s�kraste s�ttet att bli f�rfriskad
till b�de kropp och sj�l.
Denna f�rtjusande �kj�retur� var v�r sista p� denna resa, och detta
blandade en droppe vemod i gl�djeb�garen.
P� Fjeldheim intogo vi en sen middag, efter hvilken Ambrosius ute vid
forsen gaf rollen af �en �ldre for�dt fin herre�, med en s�dan framg�ng,
att dolda �sk�dare p� g�stgifvareg�rden tillk�nnag�fvo sitt ljudliga bifall
till lustspelet.
De allt h�gre och h�gre prisen � g�stgifvareg�rdarne jemte b�ndernas
omsorgsfullt tillbommade d�rrar visade oss, att vi nu befunno oss i en af
�trafikens puls�dror�; men p� det l�saren ej m� tro att prisen voro
orimliga, m� h�r n�mnas, att �nnu hade ingen middag med kaffe kostat mera
�n 1,50 kr. per hufvud.
Vi fortsatte samma eftermiddag v�r vandring, ty �v�ra dagar voro r�knade�,
fast ungdomen s�llan v�rdade sig om att t�lja dess timmar i denna underbara
natur. Derf�r h�nde det oss mer �n en g�ng, att vi l�ngt fr�n n�sta
g�stgifvareg�rd �fverraskades af m�rkret, s� vi ej kunde skilja klippor
fr�n hus och ej s�go annan ljusning vid v�r v�g, �n de hvita strimmor af
forsar och b�ckar, som i vildt �fverd�d dansade fr�n den ena klippan till
den andra emellan de m�rka skogbevuxna fjellen. En s�dan afton slogo vi det
vildaste larm p� ett hus vid v�gen, utan att n�gon menniska r�rde sig der
inne. Kanske var huset tomt, kanske ocks� att dess inv�nare blefvo r�dda
f�r s� mycken energi i en viljeslapp tid, ty icke nog med att vi _en_ g�ng
hems�kte f�nster och d�rrar, utan vi �terv�nde �noch ein mal�, sedan vi
g�tt ett stycke utan att se ett sp�r af menniskoboningar. Men d� alla v�ra
anstr�ngningar att h�r f� n�gon upplysning om v�gen till g�stgifvareg�rden
misslyckades, trafvade vi vidare i nattens m�rker, uppeh�llande v�rt mod
genom Ambrosii f�rtr�ffliga s�tt att brumma som en bj�rn samt genom att
lysa med t�ndstiskor p� hvarje hvit stolpe invid v�gen, der vi fr�jdades af
en och samma inskrift: �Rode�, och s� ett par siffror. I b�rjan af v�r
vandring trodde jag, att detta hade n�got hemlighetsfullt samband med
landets lifliga grisafvel, men nu visste vi alla, att inskriften endast
utvisade, hvilken �rote�, som hade skyldighet att underh�lla v�gstycket.
Ambrosius bestod nu dessa stolpar en hel del m�rkliga namn, f�r det de ej
b�ttre skilde sig fr�n de r�tta v�gvisarne. Efter att ytterligare ha rifvit
upp folk och d�rrar i tv� st�rre g�rdar och f�tt veta, att de icke gjorde
anspr�k p� att vara g�stgifvareg�rdar, kommo vi sent p� natten fram till en
s�dan. Men h�r besl�t jag att ut�fva en handling af r�ttvisa mot den
skyldige Ambrosius: aftonm�ltiden skulle nu blott best� af mj�lk och
kafring.
Previous Page
| Next Page
|
|