|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 42
�Skr�kkelig f�de!� mumlade Ambrosius, med ena �gat f�st p� den gula p�lsen,
det andra p� den svartmuskiga chokoladen.
Jag �terv�nde resignerad till min andliga spis, men afbr�ts �ter i min
l�sning af jenten, som nu, str�lande af stolthet, bj�d mig en spilkum rent
kokhett--vatten.
Men nu sprungo b�de kandidaten och Hertha fram f�r att skydda mig; de hade
�mnat att �fverraska mig med en kopp buljong, men upptagna som de voro af
deras egen m�ltids besv�rligheter, hade de gl�mt att sl� k�ttextrakt i det
kokande vattnet. Jenten visste troligen, att man i Sverge k�nde konsten att
koka soppa p� spik eller korfstickor, och vi hade just nyss f�tt en
�p�lsepinne� af henne tillika med p�lsen.
�Hvad �ro vi nu skyldige dig, lille jente?�
�Eg veit ikke eg. Kj�rringen er ikke hjemme.�
Lyckligtvis visste hon att se str�lande glad ut �fver s�v�l betalningen
till husmodern, som �fver drickspenningarne till henne sjelf, s� att det ej
var samvetsqval �fver m�ltiden som gjorde mina tre kamrater s� bleka d� de
t�nkte p� densamma. F�r �frigt kom kj�rringen, en ung qvinna, hem och
betygade oss sin bel�tenhet med den svenska v�ldg�stningen.
P� n�sta g�stgifvareg�rd togo vi alla v�r skada igen vid ett godt
middagsbord och ett pr�ktigt kaffe.
I denna f�rfinade del af landet fans der vanligen ett godt piano p� hvarje
g�stgifvareg�rd, och f�r att f�r sig sjelf och oss f�rkorta den _l�nga_
v�ntans qval f�re m�ltiderna, grep Ambrosius till musiken, n�got som
allest�des f�rv�rfvade oss ett stort anseende. Men att sedan _bevara_ detta
anseende var ingen l�tt sak, ty Ambrosius kom snart underfund med, att jag
var den egentliga innehafvarinnan af s�llskapets v�rdighet samt att denna
hufvudsakligen satt i min r�de ressjal, hvilken vid bordet fick d�lja en
del af de skador, som vandringslifvet f�rorsakat den �friga dr�gten. Det
g�lde derf�r, att hvarken se upp p� honom, n�r han med en obeskriflig grace
och det allvarsammaste ansigte hjelpte till att drapera mig i min
�V�rdigheds mantel,� eller titta p� kandidaten och Hertha, hvilka d�
vanligen skyndsamt togo plats vid hvar sitt f�nster, ifrigt studerande
utsigten, medan vissa ryckningar i skuldrorna voro f�rf�rligt smittosamma.
Hamnade vi s� lyckligt vid bordet, och jag, bitr�dd af Hertha, b�rjade �en
�ndrig konversation� med de �frige bordsg�sterna, skedde detta under den
kittlande f�rnimmelsen, att vi ute p� landsv�gen skulle f� se hela v�rt
upptr�dande �tergifvet med mycket dramatiskt lif.
I dessa mera dyrbara regioner funnos alltid godt mjukt br�d, s� att vi nu
hade helt och h�llet uppgjort v�r r�kning med fladbr�det, ty varnade af v�r
m�ltid i bondg�rden, intogo vi h�danefter v�ra mellanm�l i bagarebodar,
hvilka h�r funnos i hvarje by. �fverallt bem�ttes vi med den st�rsta
v�nlighet, fast folket i allm�nhet �r ett ordknappt sl�gte; men vi fyra
voro fullkomligt ense derom, att vackra handlingar m�tta mera �n granna
ord. Denna uppt�ckt tror jag f�rskref sig egentligen fr�n en dag, d�
kandidaten ifrigt beg�rde hveteskorpor, men man f�rs�krade, att der endast
fans �kafring�, och d� hon s� undergifvet bad att f� �en bit� deraf, fann
att norsk kafring �r detsamma som svenska runda �sockerskorpor�. V�rt spr�k
�r onekligen mycket _finare_ i klangen �n det norska.
En kall eftermiddag kommo vi, hungriga som vanligt, till Sveens
g�stgifvareg�rd, f�r hvilken en resande norrman vid f�rra skjutsstationen
varnat oss, utan att dock vilja gifva sk�l f�r sin vink. Sn� hade
f�reg�ende dag fallit p� afl�gsna fjelltoppar, en syn, som sedd fr�n ett
f�nster i g�stgifvareg�rdens matsal, kanske bidrog n�got till att g�ra
detta rum �nnu kallare �n det egentligen var. H�r fans ej n�got piano,
Ambrosius r�kte, kandidaten gjorde f�rberedelser till att stoppa strumpor,
och Hertha sysselsatte sig med spetsigheter i s�llskap med en virkn�l, f�r
att f�rdrifva ett par timmar medan maten lagades, och jag s�kte v�rma mig
genom att i s�llskap med en f�r mig fullkomligt obekant ko, plocka bl�b�r
p� en n�rbel�gen bergssluttning samt att hemf�ra sk�rden i ett par st�rre
�rtblad af en v�xt, som i Norge b�r det m�lande namnet �Lausehatt�.
�ndtligen kom maten och efter den ett kaffe, som m�jligen inneh�ll sk�let
till norrmannens varning, ty icke tror jag att dess svarta best�ndsdelar
utgjordes af kaffeb�nor.
H�r blefvo vi dessutom, liksom kung Erik i f�ngelset, �pl�gade med v�ta
lakan;� dessutom fattades en f�nsterruta just vid hufvudg�rden af en af
v�ra s�ngar.
�Den rutan har l�nge varit i s�nder, men det har ingen resande brytt sig
om�, upplyste st�derskan. Men hon hade dock den stora godheten att sticka
tv� gamla jerngafflar igenom ett nytt hvitt s�ngt�cke och spetsa detta upp
framf�r f�nstret. Denna gerning kom mig att under natten dr�mma om
oskyldigt fosterl�ndska sk�nska snapphanar, som spetsades uppe i �stra
G�inge samtidigt med en stenbocksfest i Helsingborg, der sk�ningar under
str�mmande t�rar fr�n en r�ttvis himmel insamlade slantar till en �restod
�fver Magnus Stenbock.
Previous Page
| Next Page
|
|