|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 41
Men dagsmarscherna voro nu l�nga, och det var ej alltid m�jligt att lugna
honom tills vi kommo till n�sta g�stgifvareg�rd, ty vi hade vanligtvis ej
g�tt l�ngt efter frukosten eller middagen f�rr�n han regelbundet �terf�rde
i mitt minne en nu afliden svensk man, som jag i forna dagar hade �ran att
kalla v�r husv�rd. N�r denne herre kom mosig hem, tog hans hemmavarande
halfva anst�t af detta tillst�nd och f�rklarade mannen f�r _full_.
�Full! _Jag_? Nej det �r _du_ som �r full!� f�rklarade d� den manlige
h�lften af detta k�tt, som ju var _ett_, �fven om det ej kunde blifva ense
om hvilken del deraf som f�tt ruset.
S� snart Ambrosius k�nde de f�rsta tecken till matlust, b�rjade han: �Ave,
nu er du sulten igen, skr�kkelige menneske! Ja, det nytter ej af du negter,
for jeg _ser_ det; du er �ndssvag af sult.--Bare ti stille, du er sulten
som en ond r�v og t�rstig som den gloende enden af en r�dden syl--_jo du
er_, Ave!� Hvad var under s�dana omst�ndigheter att g�ra annat �n �ta?
En dag hade vi beslutat att h�lla �mellanm�l� i n�gon hygglig bondstuga,
och efter n�got s�kande besl�to vi oss f�r att int�ga i en st�rre g�rd med
snyggt utseende. P� tr�skeln stod en halfvuxen jente, som skyndsamt inf�rde
oss i husets b�sta rum, en stor sal, under f�rklarande att �kj�rringen er
ikke hjemme.� Hennes f�rtroende r�rde oss djupt, ty det hade h�ndt oss ett
par g�nger i Valders, att sm� omyndiga barn ryckt till sig de allra minsta
i flocken och med dem skyndat hals �fver hufvud in i husen och tillbommat
d�rrarne vid v�r �syn, och d� dylikt aldrig h�nde s� l�nge vi ej hade n�gon
herre med oss, tro vi, att de togo Ambrosius f�r en anf�rare af n�got slags
modernare r�fvareband. Nu �tog jag mig att utsp�rja denna oskyldiga lilla
om tillst�ndet i kj�rringens visthus.
�Ha ni n�gon mat h�r?�
�Naj da!� utropade hon med en h�pnad, som om jag fr�gat henne om jag fick
k�pa ett af de smutsiga barn, hon v�rdade.
�Pot�ter?�
�Naj du, ej vid denna tid!�
�Sill?�
�Naj da!�
��gg?�
�Naj da!�
�Ugnsbr�d?�
�Langt ifra!�
�P�lse?�
�Ja da!�
Nu visste jag, att h�r i huset ej fans annat att f� �n mj�lk, sm�r, mesost
och fladbr�d, och sedan vi lemnat v�ra tv� kamrater i Skj�ggestad, fans der
i v�rt s�llskap ingen som tog parti f�r sistn�mde del af den norska
egendomligheten. Ambrosius f�rklarade, att det var �en d�rlig f�de�. Hertha
�tog sig dock att upphjelpa den tunna kosten med en f�rsvarlig tjock
chokolad, och f�rsvann s� i stugan, der naturligtvis hvarken den stora
spiseln eller den lilla jerngrytan, h�ngande p� sin krok �fver elden,
saknades.
Hade nu bara n�mde unga qvinna pligttroget utf�rt alla de till kokningen
h�rande f�rberedelserna, skulle jag k�nt mig trygg, men hon visade sig vara
beh�ftad med en n�stan vidskeplig tro p�, att barnflickan skulle h�lla sitt
l�fte att skura jerngrytan innan hon slog mj�lk deri. F�ljden af denna tro
blef en mulattf�rgad anr�ttning, framburen i en soppsk�l, med tills�gelse
af Hertha, att den _genast_ skulle f�rt�ras, ty der hade varit kokt
bl�b�rssoppa i grytan.
Kandidaten och Ambrosius ins�go ocks� genast n�dv�ndigheten af, att utan
all �fverl�ggning gripa verket an innan reflektionen fick tid att utf�rda
upproriska proklamationer till de inv�rtes magterna, och d� Hertha med
sublimt d�dsf�rakt f�rst sjelf t�mde en kopp, f�ljde de andra exemplet
under hemsk tystnad. Jag flydde fr�n kalaset med bortv�nda blickar och
n�jde mig med andlig spis ur en bordlagd missionstidning tills den lilla
norska jenten h�gtidligt kom med �p�lsen�, hvilken unders�ktes och befans
vara en till gulnad �lder kommen f�rtalg, omkl�dd med tarmskinn.
Previous Page
| Next Page
|
|