|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 40
Sm�rg�sarne befunno sig �nnu i ograveradt tillst�nd i plaidremmen, men nu
blef v�r f�rsta omsorg att finna n�got l�mpligt st�lle med b�nkar, en ko,
och en menniska som s�lde oskummad mj�lk, ty vi voro �nnu s� pass l�ngt
fr�n v�rt hemland, att vi ej blygdes f�r en n�dv�ndig sparsamhet med
kassan. H�r �r nemligen en lifligt trafikerad str�kv�g f�r utl�ndska
turister, s� vi anade att priset p� g�stgifvarmat och dito husrum m�ste
vara h�gre �n till exempel i Vestra Gausdal.
En oss tillm�tesg�ende ok�nd qvinna f�rr�dde �t oss sin grannhustrus hus
och ko, och s� ryckte vi in i en stuga, hvarest vi h�llo en grundlig
mats�cksmiddag under allvarliga anstr�ngningar att f� se bottnen p� ett
ofantligt mj�lkfat. Kamraterna dr�jde s� l�nge vid denna lofliga
f�rr�ttning, att jag hann vid v�gens stenr�s plocka mig en efterr�tt af
smultron innan vi beg�fvo oss vidare.
De f�rsta �gonblicken efter en styf m�ltid var Ambrosius vanligen st�md f�r
allvarliga betraktelser vid sin evinnerliga tobakspipa; nu sl�t han sig
till min sida och sade med en viss hemlighetsfull ton:
�H�r, Ave, jeg ved at du er et f�rnuftigt menneske, hvor gal du end ser ud!
Jeg vil sp�rge dig, om nogen af jer vil l�ne mig--? Du ved jeg glemde at f�
vadsket. Det gj�r ej noget om �rmerne er lidt korte, eller om den er
udsk�ren ved halsen--gj�r det vel, hva, Ave? Le nu ikke som en �ndssvag,
ugift skade, n�r jeg taler som et alvorligt menneske!--Jeg tror ej jeg er
bredere �ver skuldrene end--�
Resten af hans funderingar n�dde ej mina �ron, ty d� l�g jag med ansigtet
nere bland v�gkantens pr�lande blommor och b�r.
Kamraterna hade s� pass ofta bes�kt teatrar, att de k�nde de medspelandes
skyldighet att vara sten d�fva f�r hviskningar, som h�ras �fver ett helt
�hus;� men hvarken kandidaten eller Hertha kunde hindra ett starkt anfall
af svaghet i f�tterna, hvilket f�rsatte dem b�da i ett tillst�nd af tyst
hemlighetsfullt raglande.
�Kuppelsk�re hjernedyr!� mumlade Ambrosius, klifvande �fver en
starrbligande padda, och med sublimt f�rakt f�r kamrater, som borde vara
besj�lade af nordens ande, hvilken ej tager h�nsyn till kl�desplagg och
k�n, uppst�mde han en italiensk aria, s� fjellens eko kommo fram fr�n alla
sidor och s�kte t�fla med s�ngaren.
�K�re Ambrosius, skona din st�mma i detta kalla, fuktiga v�der, s� skall
jag l�na dig ett----!�
�K�re, s�de, grimme, kloge, kuppelsk�re kandidat, _hvad_ vil du l�ne mig?�
afbr�t han henne h�ftigt.
�Ett--insektpulver.�
Han afslog detta surrogat med f�rakt, men emottog lydigt ett par nystoppade
ullstrumpor, som uppd�k ur kandidatens rensel, d� jag trol�st f�rr�dde hans
�daglige aftenvadsk i vandfadet�. Hans f�r detta ljusgr� eleganta linneskor
(hvilka, endast d� han skulle �ge grefvens roll�, utbyttes mot ett par
skinnpjexor) hade, enligt hans egen f�rs�kran, �en um�delig lyst til at
drikke myrvand�, och det �r antagligt, att strumporna fingo deras andel af
denna f�rfriskning.
Det ih�llande strida regnet tvingade oss flere g�nger att taga skjuts, och
d� Ambrosius och Hertha ej kunde draga jemt i den fr�msta k�rran, emedan
hon v�grade att h�lla hans tobakspipa hvarje g�ng han skulle smacka p�
h�sten, och dessutom ej orkade skratta oupph�rligt, men �nd� grymt
tvingades dertill, besl�ts det, att han n�sta skjutsh�ll skulle k�ra f�r
kandidaten, och gutten f�r oss tv� andra.
Detta gick bra ett skjutsh�ll, det gick bra tv�, men vid det tredje drog
Ambrosius mig afsides och bad att f� k�ra f�r mig, ty kandidaten sk�tte
sjelf t�mmarne, och detta fann ynglingen vara ett bet�nkligt tidens tecken,
synnerligast f�r en ung dam, som har f�tt en k�rsven vid sin sida i k�rran.
Det obehagliga i v�r manlige kamrats bel�genhet afhjelptes derigenom, att
vi vid n�sta g�stgifvareg�rd, v�l m�tta och goda, instoppades alla fyra i
en tr�ng, v�l tillt�ppt--l�rftsbur. H�r sj�ng han s�dana strids- och
segers�nger in i Herthas h�gra �ra, att hon f�reslog det vi tre qvinnor
skulle l�gga en kafle i munnen p� honom och s� h�lla hans unga hufvud ute i
det stridaste h�llregnet, d� han hvarken hade barmhertighet med sin egen
strupe eller v�ra h�rselorganer, f�r hvilka det jemt �slog lock.� Hon kan
�nnu i dag ej r�tt f�rl�ta mig och kandidaten, att vi bara skrattade �t
hennes tankar p� �fverfall mot sidokamraten.
Vid denna tidpunkt visste vi redan alla tre genom daglig erfarenhet, att
hvarken k�ld eller v�ta, hunger, t�rst eller s�mnl�shet hade magt �fver v�r
manlige kamrats �sprudlende lune;� det enda s�tt vi k�nde att f� honom att
en stund unna v�ra skrattmuskler en knapph�ndig hvila var, att f�rs�tta
honom i ett tillst�nd af �fverm�ttnad, d� han vanligen hotade oss med, att
han aldrig, aldrig ville ��de mere�.
Previous Page
| Next Page
|
|