|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 39
�S� m� jeg vadske den i vandfadet da.�
�Men _den_ kan ju ej hinna torka �fver natten, kamrat.�
�_Den_ kan vel ej blive v�dere end mine str�mper; som jeg hver aften pent
vadsker i vandfadet; jeg kan vel ogs� t�rre _den_ p� mig.�
Kandidaten v�nde sig om, och d� vi ej ville att hon skulle h�ra, att
Ambrosius p� detta s�tt frestades att offra sitt unga lif, f�r att synas
ren i v�ra �gon, talade vi ej mera om saken den aftonen. I st�llet sj�ng
han ett par af _Ambrosius Stubbs_ s�nger ur den bekanta komedien af samma
namn, och f�r att s�tta kandidaten in i den r�tta st�mningen, spelade han
och jag hufvudrollerna och de flesta birollerna med allt det allvar som en
upph�jd dramatisk konst kr�fver. S�dana sm�saker l�r man l�tt p�
landsortsteatrar.
Detta tog naturligtvis tid, s� att vi ej kommo i s�ng f�re midnatt, och d�
vi f�ljande morgon voro kl�dda och f�rdiga att dricka kaffe, sof Ambrosius
�nnu den oskyldiges s�mn, och hans ullstrumpor h�ngde med klara t�rar i
t�spetsarne d� jag h�ftigt slog larm p� hans d�rr.
N�r han h�rde att det var fr�ga om mat, kom han snart i kl�derna, och d� vi
m�ttes vid bordet, sade han p� f�rebr�ende danska: �Ave, du har skr�mt mig
f�rskr�ckligt; jag trodde du blifvit _�ndssvag_, d� du kallade mig
_menniska_. Och s� ber�ttade han, att n�st intill honom bott ett svenskt
�kta par.
�Hur vet du att det var ett _svenskt_ par?� fr�gade kandidaten.
�Jo, jag h�rde dem ju f�rst gr�la, och sedan sade frun: God natt, _�lskade
man_�, f�rklarade sig Ambrosius.
F�rsedda med ett v�ldigt paket sm�rg�sar, hvilket f�rtroendefullt lemnades
�t Ambrosius, blefvo vi af v�r hygglige v�rd skjutsade till �ngb�ten, och
v�r koffert, som vi mot en afgift af 50 �re f�tt afs�nd fr�n Sk�ggestad
till Lillehammer, skickades nu af herr Johannesen direkte till Kristiania
och Z�phyr mot en mycket ringa afgift, och s� gingo vi om bord p� v�r gamle
bekante Skidbladner f�r att medf�lja till Gj�vik.
Under de sista kilometerna till Lillehammer s�go vi ofta en skymt af de
m�nga sommarg�ster, som flockvis inackordera sig i dessa vackra nejder.
Befolkningen i Gausdalarne och i Gudbrandsdalen prisade hvar p� sin
dialekt, men med samma v�rme, _deras_ luft framf�r den angr�nsande dalens,
och v�r �sigt �r, att all den luft, som i Norge finnes under bar himmel,
m�ste vara i st�nd till att helbregda en menniska till b�de kropp och sj�l,
om hon ej lider allt f�r illa af sjelfviskhet, bos�ttningsqval, kassafeber
och andra sv�ra synder och laster. De sv�rmar af kaffedrickande damer och
konverserande herrar, hvilka vi h�r och der skymtade p� husens verandor,
bekr�ftade genom deras munterhet helt omedvetet denna v�r �sigt.
I n�rheten af Lillehammer hade vi till och med m�tt en ung svensk, som nu
s�g betydligt yngre ut �n f�r tre veckor sedan. Det var en n�ra bekant till
v�ra i Gudbrandsdalen hvilande kamrater; hans min sade, att han igenk�nde
oss, och v�rt f�rnuft inbillade oss, att han m�ste f�rundra sig �fver att
de tv� unga damerna blifvit antingen f�rbytta eller f�rvandlade till en
dansk student. Men om vi nu ocks� burit v�ra kamrater i plaidremmar, kunde
han ju om�jligt ha stannat och sport efter deras befinnande, ty han var
icke presenterad f�r oss, och vi g�ra anspr�k p� att behandlas som bildade
medlemmar af det hyfsade svenska folket.
Mj�sen med omgifningar var sig lik, Skidbladner likas� och bl�sten �fven,
s� att vi h�llo oss stilla i matsalongen och blefvo f�rem�l f�r en med
visitkort, h�gre titel och dito �lder beg�fvad ungherres, i den mest
smickrande uppm�rksamhet f�rkl�dda, nyfikenhet. Genom en stilla
�fverenskommelse. �fverlemnades han �t kandidaten till l�mplig behandling,
och han fick all den underr�ttelse, som hennes och mitt visitkort f�rm�dde
gifva honom, under det Hertha och Ambrosius ingingo ett h�gtidligt f�rbund,
att aldrig spela unga snobbroller n�r de blefvo gamla ungkarlar.
Kandidaten och jag blixtrade af harm, n�r vi af denne betitlade norrman
beklagades, att vi ej f�reg�ende afton varit vid ett visst sanatorium och
sett �folket, dansa hallingen f�r herrskapet mot betalning.� Vi samlade i
tankarne de medlemmar af norska folket, som vi l�rt k�nna, och tyckte det
skulle vara _om�jligt_ att i detta allvarliga land finna slika
hallingdansare, men nu s�go vi ju med egna �gon och h�rde med egna �ron att
�fven i Norge finnes en p�bel, som f�rnedrar och l�ter sig
f�rnedra.--Alldeles som hos oss!
Fr�n Gj�vik, hvarest der tyckes vara daglig �dyrskue� d� Skidbladners
passagerare der g� i land, trafvade vi nu raskt i rigtning mot det h�rliga
Valders med dess brant stupande fjellsidor och vildt brusande forsar.
Previous Page
| Next Page
|
|