|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 36
P� eftermiddagen, d� vi �terf�tt v�r Ambrosius, f�retogo kandidaten och jag
en ny kl�ttringsf�rd, denna g�ng till ortens rikaste bonde, som bodde
�fverst p� bergs�sen i rigtning �t kyrkan. Med tillhjelp af h�nder och
f�tter kommo vi �benv�gen�, som kandidaten vanligtvis uttryckte sig, upp
till den stora hvitm�lade g�rden. Vi mottogos v�nligt af den unga
husmodern, bj�dos p� s�t mj�lk och bakelser och fingo till�telse att bese
�staburen� med dess ofantliga staplar af fladbr�d och stora l�rar med
torkadt och r�kadt fl�sk, inpackadt i groft, torrt salt. N�st de stora
bylten af osm�lt ister, hvilket h�r blott begagnades till seldonssm�rja och
dylikt, v�ckte korfvarne v�rt medlidande, ty likt arma f�rbrytare h�ngde de
i taket, ett rof f�r sol och vind, och s� f�rtorkade, att ingen korp ens
skulle v�gat sitt n�bb f�r att bita i dem. I staburens andra afdelning fans
s�ngkl�der, sn�hvita f�rf�llar inber�knade, nog f�r att fr�jda sj�len p� en
mor med tio giftasvuxna d�ttrar, och h�r fans icke ens _en_ s�dan �nnu.
Under v�r synf�rr�ttning i staburen kom husbonden hem, och vi fingo af
honom en del upplysningar om landtbruksf�rh�llandena h�r uppe. Vi hade
under v�ra vandringar flerest�des sett stora stenblock, p� hvilka ordet
_Flom_ jemte ett par �rtal och en hand voro inhuggna. Nu l�rde vi dock
fullt f�rst� hvad skada en dylik v�rflod kan anst�lla; mannen pekade p� den
bl�gr�na L�gen nere i dalbottnen och sade: �Der l�gger flommen v�ra
�kertegar.� Det vill s�ga, den rifver med sig matjorden fr�n den branta
bergsh�llen.
Bonden hade sin s�ter en mil fr�n g�rden, hustrun visade oss den sadel, hon
begagnade, n�r hon red dit upp, och vi t�nkte b�da, att det m�tte vara en
vacker syn att se henne p� detta s�tt f�rdas p� den ensliga s�terv�gen.
Skj�ggestad bes�ktes under dessa dagar ofta af resande, alla �kande, och
bland dessa var en sportman p� �bicycle�, en yngling, som k�rde rent f�r
lifvet i hopp att vinna en--medalj. Han kom st�rtande in, �som en fem �r
gammel hanmyre og drak lemonade v�rre end den gl�ende enden af den
b�dshage�, som v�r Ambrosius uttryckte sig, st�rtade ut och k�rde--bicycl'n
i s�nder, men r�ddade kanske derigenom sitt unga lif.
Vid denna tidpunkt voro vi fyra �nnu utan n�gon best�md resplan f�r den
�terst�ende ferietiden. Men s� satt der en middag till bords med oss en ung
man, som tagit sig en liten promenad uppe i Jotunfjellens sn�f�lt, och han
utstakade �t oss en v�g, p� en g�ng vacker och beqv�m att vandra, d� vi
hade en manlig varelse att taga vara p�. Innan denne menniskov�nlige
norrman kuskade af i en karriol, hade vi tre v�gsamma qvinnor ing�tt aftal
med honom om, att en dag emellan den 18 och 20 augusti kl. 2 1/4 efterm.
m�tas p� ett h�rn af Karl Johansgade i Kristiania, f�r att s�ga honom hur
denna vandring genom Valders behagat oss.
V�ra tv� kamrater, som trodde sig kunna fritt f�rfoga �fver hela september,
funderade p� att taga hemv�gen genom Romsdalen �fver Trondhjem o.s.v. Vi
togo nu d. 10 augusti far v�l af v�ra tappra, r�diga v�gvisare, hvilka dock
f�ljde oss ett stycke p� v�gen, Heggen med kompassen f�st i hatten, till
tecken att hon ej var i officiel tjenstg�ring. Afskedet l�ttades genom
himlens sinnesn�rvaro, hvilken visade sig i ett fint regn, som gjorde v�ra
t�rar �fverfl�diga. Men i denna stund tror jag att vi fem liksom samlade
minnena af all den tillitsfullhet, �rlighet och v�nlighet, som m�tt oss p�
v�ra vandringar p� fjell och i dal i det gamla pr�ktiga Norge.
XV.
I Valders med Ambrosius (_bihang_).
Under fortfarande regn marscherade vi till Kirkestuen, s� att vi nu f�r
f�rsta g�ngen fingo se Ambrosius kl�dd i kandidatens systerkappa och sl�ckt
tobakspipa. Detta senare redskap var det enda, som nu i synlig m�tto skilde
hans kostym fr�n kandidatens, ty hans hvita studentm�ssa hade en lika
slokig form samt lika obest�md f�rg som hennes hatt, och hans linneskor
skilde sig obetydligt fr�n hennes f�r detta gula oljeduksdamasker. V�rt
f�rr�d af paraplyer, var nu f�rminskadt till ett oskadadt samt ett,
tillh�rande Hertha, hvilket skyddsmedel var s� uttr�ttadt af att st� i
sp�ndt f�rh�llande till henne, att det vid hvarje vindfl�gt med en v�nligt
smekande �tb�rd f�ll ned f�r hennes ansigte. Alla f�rs�k af Ambrosius att
v�nja paraplyet af med s�dana erotiska k�nsloutbrott, visade sig vara
fruktl�sa; men hur �n n�mda unga qvinna behandlade det veka skydd, hon valt
sig, tvangs det att fortfarande hjelpa henne med att representera
elegansen.
�N� det er godt at paraply-eselet ikke er et mandfolk!� tyckte Ambrosius,
n�r han s�g hur �mt, men tillika handfast hon behandlade detsamma.
Previous Page
| Next Page
|
|