|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 30
Och s� kraflade vi oss ned genom uren och vidare genom hvitmossa och ljung.
P� n�got afst�nd syntes en sn�fl�ck; Ellen satte af i rigtning mot den, vi
efter, f�r att m�ta henne och f� del af den sn�, vi s�go henne upphemta ur
fjellsk�ran.
�Jag vill slicka!� ropade en anspr�ksl�s r�st.
�Jag vill suga!� fl�mtade en annan.
�Jag vill bita!� pustade en tredje medan kandidaten, matt efter g�rdagens
strid med de antiqvariska h�ns�ggen, endast kastade l�ngtande blickar mot
sn�n, som allt mer och mer sammansm�lte f�r v�ra brinnande blickar.
�ndtligen m�tte vi Ellen, och st�ende midt i en grupp gula ranunkler och
r�da geranier, slickade, s�go och beto vi, hvar efter sin lust, i den arme
sn�bollen, hvars sista lemningar nedpackades i Ellens nickelb�gare f�r att
dermed f�rfriska v�r bleke kandidat.
L�ngre ned hade vi mer �n nog af friskt porlande vatten i fjellb�ckarne.
D� vi nu hade en legd f�rare, skulle han naturligtvis g�ra fullt gagn,
d. v. s. g� f�re i den rigtning, som vi nu alla k�nde. Ellen stannade
derf�r hos v�r eftertrupp; Heggen fick uppdrag att springa ned�t s� fort
hon kunde, och hennes lopp var icke ringa, f�r att r�dda forellerna fr�n
kokning samt bringa dem p� stekpannan.
Jag, som bildade centern, s�g henne och f�raren intr�da genom stugans d�rr
d� jag �nnu hade en half timmes vandring ned; jag s�g henne komma ut igen,
s�tta sig p� trappan i en vemodig st�llning, och jag anade, att hon kommit
f�rsent f�r att utf�ra sitt uppdrag i k�ket. Eftertruppen hvarken h�rdes
eller syntes, husen och sj�n nedanf�r fjellet fortskymdes nu och d� af
framskjutande klippor, och jag genomilades af ensamhetens upph�jda k�nsla,
ljuft blandad med tanken p� rosenr�d lax�ring och ett glas af f�rarens
b�rvin, som vi blifvit lofvade.
�Redan kokt!� var Heggens f�rsta ord, d� vi alla voro samlade p�
g�rdsplanen; kandidaten bleknade vid minnet af f�rra qv�llens orgier, men
middagsm�ltiden aflopp dock lyckligt f�r oss alla, fast �skeemaden� bestod
af kall mj�lk med f�rska ostsmulor. Men allt var s� prydligt anr�ttadt, och
den halfbutelj br�nvin, som prydde bordet, fr�jdade allas hjertan. I
skymningen tillbj�d oss v�r v�nliga v�rdinna att ro �fver till deras s�ter
och �ta �rommegr�d� (gr�t kokad af tjock gr�dde och fint mj�l), men vi hade
p� s�trarne till den grad left bland tjocka gr�ddan, ett vi b�fvade f�r att
f� den i ett s� gr�tmyndigt tillst�nd.
Min f�rsta tanke, d� jag f�ljande morgon slog upp �gonen i min goda s�ng,
var att n�gon kokte rommegr�d p� fjellet midt f�r, ty en fin hvit �nga steg
upp ur en af dess remnor. Men det lilla mjuka molnet bredde sig, f�renade
sig med andra dylika, som bolmade fram �n h�r, �n der, och snart v�ltrade
sig i hvit-gr�, ulliga massor ned�t fjellsidorna, medan fjellkammen �nnu
upplystes af solstr�larne. Detta var v�r f�rsta bekantskap med den norska
dimman; intressant, ja ofta mer �n vacker att sk�da i alla de
ljusbrytningar och f�rgspel, den kan framtrolla p� fjellen, men dock b�st
att betrakta p� afst�nd fr�n en banad v�g nere i dalen. Upp�t dagen
uppl�ste sig de b�ljande massorna i ett fint regn, och vi mindes nu att det
�fven regnat sjusofvaredagen. Visserligen k�nde norrm�nnen ej till
sjusofvarnes v�derleksf�rh�llanden, ej heller f�ste de n�gon vigt dervid,
och d� har saken naturligtvis ingen betydelse f�r norrm�n; dock, hvem kunde
veta, om ej vi svenskar kunde, f�r v�r tros skull, blifva f�rf�ljda af
sjusofvareregn p� �terstoden af v�r vandring? Vi lagade oss derf�r snart
till uppbrott, betalte v�r r�kning som lemnades muntligen och lydde som
f�ljer: Logi och mat f�r tv� dagar, 3 kr. per man, vinet gratis. F�rarel�n
2 kr. (att delas emellan oss fem) b�tskjuts tillbaka till Dalbacken eller
r�ttare till Vass�nden 70 �re pr man.--Hvem v�gar nu s�ga, att man ej _kan_
resa billigt i Norge?
XIV.
Fr�n Espedalsvattnet till Gudbrandsdalen.
V�r f�rare hissade ett af husets lakan till segel p� sin b�t, och s� gledo
vi �ter fram p� Espedalsvattnet med tillhjelp af roddarens �ror, ty seglet
visade sig snart vara blott en prydnad f�r oss alla. Regnet fortfor, det
var kyligt i b�ten, och d� kandidaten ej kunde ha hopp om att f� ett b�l,
grep hon ett par �ror f�r att v�rma sig vid dem. I Vass�nden, en g�rd
f�rst�s, tr�ffade vi ett turists�llskap, som �mnade i st�rsta hast bes�ka
Jotunfjellen och s� jaga tillbaka till Danmark. Damerna s�go nedtyngda ut i
deras v�ta dr�gter och slokande hattar; under en af dessa igenk�nde jag en
gammal bekant och fick i en hast en kyss, hjertlig, men v�t af det norska
regnet. Det v�ta s�llskapet steg dock snart i en b�t och rodde vidare under
himlens strida t�rar, men vi stannade qvar �nnu en stund, ty Hertha hade
�nyo tilltr�dt sin kokerskebefattning och tillredde mj�lv�lling vid den
flammande elden p� spiselh�llen. Denna middag p� Vass�nden, med sm�r och
fladbr�d, st�r i hennes anteckningsbok debiterad med 25 �re personen. Men
d� jag sedan skulle anteckna n�got om detta st�lles v�rdinna, som
naturligtvis hade sitt namn efter g�rden, liksom andra norska b�nder, skref
jag henne f�r S�f�nden. Kamraterna p�stodo, att detta, i betraktande af
gummans figur, skedde af �del qvinlig blygsamhet i f�rening med min tro,
att hennes och g�rdens namn stafvades med hv.
Previous Page
| Next Page
|
|