|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 31
Under ett fint ih�llande regn gingo vi, glada �fver att vi ej voro skapade
af socker, den h�rliga v�gen tillbaka ned till Kvistberg, der g�stgifvarmor
stirrade p� oss som om hon hoppats att aldrig �terse v�ra glada anleten.
Himlen vete hvad som s� f�rm�rkade den unga hustruns blick och nedtyngde
hennes sinne! Vi, som trodde att vi lyckats uppt�a henne, k�nde oss
betydligt afkylda genom hennes s�tt att bem�ta oss som fullkomliga
fr�mlingar, och drogo oss tillbaka till den stora �dsliga sal, hvilken
tjenade oss till arbetsrum, och f�retogo nya lagningsbestyr p� v�ra kl�der,
medan vi lyckades uppdrifva en i huset boende skomakare, som �tog sig att
bota v�ra skor.
I solsken hade vi f�rra g�ngen g�stat Kvistberg, �sk�dat h�bergningen p�
sl�dar, dragna af de �lskv�rdaste bland alla �k, den lille gule norrbaggen;
vi hade beundrat hundens och grisens lifliga intresse f�r arbetet, hvilket
de bevisade genom att hvarje g�ng m�ta h�sten i den brante backen och genom
glada skall och grymtningar f�lja honom till ladans bro, och kandidaten och
jag k�nde oss s� smittade af denna h�bergningspoesi, att vi satte efter
hunden och grisen in i ladan f�r att hjelpa g�stgifvarfar att t�mma
h�sl�den.
Och nu regnade det, all poesi var f�rsvunnen och blott en otreflig
g�stgifvareg�rd �terstod. St�mningen f�rb�ttrades ej vid tanken p� en
f�rnyad bekantskap med den gamla upplagan af k�ttkakor och mj�lk; mina
kummintankar, som under v�gen fr�n Vass�nden, med kamraternas hjelp, tagit
gestalt af den finaste gr�nk�l med f�rlorade �gg och brynt potatis, gick i
vatten, ty man hindrade mig fr�n att stanna i regnet och plocka den
gr�nskande �rten. Och nu visste jag ej b�ttre r�d att f�rstr� tankarne, �n
att sk�ta mitt kall som s�llskapets tv�tterska, hvilket nu �ter igen var
n�dv�ndigt sedan vi f�rst hade svettats p� vandringarne uppf�r och sedan
blifvit genomregnade p� �resan utf�re� till Kvistberg. Men vid mitt f�rsta
ord derom f�rklarade v�gvisarne �ter deras missn�je, och det med en kraft,
som f�rr�dde deras �mhet om mitt skinn, och Ellen gjorde den f�rst�ndiga
anm�rkningen, att de inf�dda qvinnorna v�l ej kunde berga h� i regnv�der
och derf�r nog kunde bevekas till att tv�tta �t oss. Hon sammanvek sitt
broderi och begaf sig nedf�r en trappa, hvilken b�de genom sin lodr�tta
st�llning och trappstegens stora afst�nd fr�n hvarandra, lifligt erinrade
om �uren� p� toppen af Rutenfjell, och �terkom efter ett �gonblick med
segers�ll min.
�Qvinnorna h�r tv�tta �t oss och torka v�ra kl�der i k�ket, s� att allt �r
f�rdigt till i morgon. Naturligtvis betala vi dem bra f�r detta arbete�,
sade hon.
Vi helsade budskapet med jubel, och vi fyra gingo i en h�gtidlig rad ned
f�r den omenskliga trappan och �fverlemnade hvar sitt kl�dbylte till pigan,
som mottog dem med en djup tystnad och med en min, som f�rr�dde en viss
f�rv�ning, och s� �terv�nde vi alla till h�ganloftsburen, der kandidaten
satt och stoppade strumpor, ett arbete som m�rkv�rdigt nog aldrig tr�t f�r
denna v�r v�ll�rda kamrat.
N�gra timmar f�rfl�to innan mina tysta tvifvel p� g�stgifvarmors raskhet
kl�dde sig i ord, och vi hade f�r l�nge sedan druckit v�rt
eftermiddagskaffe, d� jag besl�t mig f�r att g�ra fjellstigning ner i
k�ket, f�r att se hur l�ngt det lidit med tv�tten. Jag rigtade mina blickar
mot taket och s�g en tafla af obeskriflig realism. P� torkst�ngerna under
takbjelkarne bredde sig alla v�ra plagg--otv�ttade med sorgset nedh�ngande
spetsar. Synen var s� �fverd�digt lustig, att jag hufvudstupa for ut ur
k�ket och sedan raglade uppf�r fjelltrappan.
�Ellen, du!--Ner och se p� dina tv�tterskors gerning!� Jag s�g en blixt i
hennes �ga, skymtade hennes nackfl�ta i d�rren och nedsj�nk s� redl�s i
salens h�ndelsevis tomma gungstol. Ellen nedref obarmhertigt de egendomliga
draperierna i k�kstaket och gjorde ett l�fte, som hon sedan troget h�ll,
att aldrig s�tta sin lit till en inf�dd norsk sj�l f�rr, �n hon h�rt honom
h�gtidligen efterstafva de l�ften, hon af honom beg�rde. Qvinnorna hade ej
f�rst�tt henne, och f�r tr�ga och likn�jda att br�ka med fr�gor, uppfylde
de den �nskan de f�rstodo, nemligen att kl�derna skulle h�ngas till
torkning i taket.
�Skall jag sitta h�r inregnad hos dessa idioter, s� kan jag lika gerna
�terv�nda till hospitalet�, tyckte kandidaten, k�rande sin knutna hand in i
en strumpa f�r att unders�ka dess skador, och en gr� regnst�mning lade sig
�fver oss alla vid denna hennes hospitalsjemf�relse.
Den v�g vi nu �mnade g� till Ringebo eller Skj�ggestad bestod af
s�terstigar uppf�r ett brant fjell, och sedan vidare fr�n s�ter till s�ter
in i Gudbrandsdalen. Detta var det billigaste och intressantaste s�ttet att
komma dit. Men regnet gjorde dessa stigar dubbelt sv�ra, b�ckarne sv�lde
och dansade redan ned fr�n fjellstupen, dimman v�ltrade sig tung ned i
dalen; h�r kunde vi f� sitta flere dagar.
Previous Page
| Next Page
|
|