|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 29
�Kan jag d� sjelf f� tv�tta h�r mot ers�ttning f�r ert besv�r att koka
lut?�
�Skall _du_ tv�tta, _du_?� Det l�t ot�ckt ringaktande, men jag vek ej f�r
det, utan f�rm�dde dem till att h�nga en kittel �fver elden och f�rse mig
med n�digt tillbeh�r till en stortv�tt. Och n�r jag s�, ikl�dd
g�stgifvarmors kjortel och tr�ja, samt en stund omgifven af allt husets
folk, ut�fvade min tv�tterskegerning, ingaf jag s� stor aktning, att jag,
sedan kl�derna blifvit vederb�rligen kokta, fick det korta besked: �Vi ska
sk�lja tv�tten f�r dig, du.� Detta skedde ocks�, och sk�rdade jag stor
heder och ber�m af alla kamraterna f�r detta hvitgl�nsande arbete.
Denna middag bortblandades mina gr�na k�lfunderingar af en r�dgr�
vattensoppa med ett stackars s�ndrigt sviskon per mun. H�r fans vid g�rden
ett f�rs�k till tr�dg�rdsanl�ggning, men inga andra gr�nsaker �n rofvor,
och f�r min del hade jag �nnu i allt f�r friskt minne den rofva jag satte i
elfven, f�r att l�ngta efter dessa sp�da stackare.
Tredje dagens morgon br�to vi upp, lemnande st�rsta delen af v�r packning
qvar hos g�stgifvarmor, ty nu, d� den f�rsta planen g�tt om intet, m�ste
vi, f�r att sedan komma till Skj�ggestad i Gudbrandsdalen, g� samma v�g
tillbaka. I det sk�naste sommarv�der och med den norske l�raren och hans
gosse till s�llskap gingo vi nu p� banad v�g, men under stark stigning
genom den h�rligaste natur till Dalbacken, der vi legde b�tskjuts f�r att
ro oss �fver det vackra, 2,388 fot �fver hafvet bel�gna, Espedalsvattnet.
P� norrm�nnens beg�ran f�rsk�nades f�rden genom svenska s�nger, afsjungna
af tv� v�ra kamrater, och roddaren tyckte, att vi var �et forn�jeligt
selskab�. B�tf�rden varade ett par tre timmar, och afgiften derf�r utgjorde
70 �re f�r hvarje person.
Vi landsattes vid Megrunden, nedanf�r foten af Rutenfjellet, och ryckte
fram i sluten trupp mot de n�rmaste af de tv� bondg�rdar, som l�go h�r vid
stranden.
En yngre qvinna stod i d�rren, och hon svek ej v�r v�ntan: Hon sade nej och
�eg veit ikke� till alla v�ra b�ner om mat och herberge, men hon gaf oss
b�da delarne n�r vi ville �tage til Takke med hvad huset f�rm�dde�. H�r
fans f�r �frigt allt hvad den mest granntyckta menniska kunde beg�ra:
duktyg, bordst�ll, gafflar, allt utom k�ttmat. Men minst ett halft tjog �gg
myste mot oss fr�n den hvita bordduken. Dock, ingen bordsgl�dje skulle vara
fullkomlig f�r oss; �ggen f�ref�llo mig hafva en antiqvarisk smak, och d�
kandidaten modigt anf�ll sin andel af dem, hade det till f�ljd, att hon,
med en hotfull blick p� den salta forellen, flydde fr�n bordet och hade i
n�gon stilla vr� bland bergen en obevittnad uppg�relse, der utgiften l�r ha
betydligt �fverstigit den senaste inkomsten. Vi sofvo sedan h�r i s�ngar
med resortmadrasser och hade framf�r v�ra f�nster ett fjell, i hvars
skrefvor sm� sn�fl�ckar gl�nste emellan de l�ga bj�rkarne.
F�ljande morgon bestego vi det 4,866 fot h�ga Rutenfjell. En v�lvillig
munter gris af en fots l�ngd, som hade sin lilla b�dd och tr�g vid spiseln,
envisades att vilja vara v�r f�rare, men husmodern tog honom �mt i famn och
gaf oss i st�llet en man, v�r unge hygglige v�rd, till ledsagare, ty himlen
var full af skyar och vi fruktade r�ka ut f�r dimma. Dimma och grisar st�,
som bekant, i ett visst f�rh�llande till hvarandra, och vi voro glada att
denne lille fyrfoting l�t regera sig af en af v�ra medsystrar. V�gen var
under de tv� f�rsta timmarnes vandring af samma natur, som de oss s�
v�lbekanta s�terstigarne, genom buskar, k�rr och hvitmossa, f�rbi sm�sj�ar
och fjellknaggar. Men s� kom �uren�, dessa f�lt af idel skarpa fjellflisor,
jettestenar, hopade �fver hvarandra, sl�ngda och vr�kta omkring hela
fjelltoppen, s� man ovilkorligen kom p� den tanken, att d� de
grekisk-romerska titanerne reste sig upp mot unionskungen Zevs-Jupiters
absoluta veto, utk�mpades deras sista strid h�r p� de norska fjellryggarne.
Det vore �nskligt, att n�gon unionsv�nlig fornforskare n�rmare unders�kte
denna �ur� och s� genom urtidens h�ndelser belyste nyare tiders urtima
riksdagar.
D� vi str�fvat oss upp till fjellets topp, var Jotunheims sn�fjell till
st�rsta delen h�ljda i skyar. Troligen spelade de gamle jettarne oss detta
spratt till straff f�r det vi p� annan v�g, �n genom m�ns bemedling, s�kt
n�rma oss dem; jettar och deras gelikar ha aldrig haft rykte f�r att fr�mja
frihet och fram�tskridande. Men h�rligt var det �nd� h�r uppe, och med n�je
lade vi v�ra visitkort till dem, som vi funno p� en af f�raren k�nd plats,
och satte oss s� f�r att se upp och ned p� verlden omkring oss. Vi b�do v�r
f�rare f�rt�lja n�got.
�H�r �r en s�gen om detta fjell, den �r stygg att h�ra,� svarade han, men
oaktadt varningen ville vi h�ra den. Mannen tvekade, men ber�ttade s� om en
f�rare, som dr�pt en resande och plundrat liket. Jag vill ej �tergifva
s�gnen, som gjorde ett hemskt intryck p� oss alla, ett intryck, som Ellen
dock bortjagade med ett par k�cka visor.
Previous Page
| Next Page
|
|