|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 28
I ett stort rum, som i sig f�renade k�k och stuga samt representerade
forntid och nutid genom den �ppna spish�llen, som gjorde sk�l f�r sin
plats, och den roterande jernspiseln, som stod der f�r syns skull, hade
g�stgifvarmor, redan d� vi tre anl�nde, blifvit af v�gvisarne f�rh�rd i
k�ksvetenskapen, utan att lemna stort annat svar �n: �Eg veit ikke eg.� Nu
anst�lde vi samf�ldt ett skarpt korsf�rh�r med henne och pigan, hvaraf
framgick, att der i huset fans �gg, fl�sk, potatis, af fjol�rets sk�rd
naturligtvis, n�gonting som kallades �k�ttkakor�, men befans vara h�rdt
stekta kotletter af oxk�tt. Der fans �fven �hermetik�, och deraf slutade
vi, att g�stgifvaren var h�german, liksom Svend Opsal, som ocks� sv�rmade
f�r s�dana v�l konserverade k�ttbitar.
Vi beg�rde att f� af allt, utom konserverna, och d� begreppet soppa h�r
tycktes vara n�stan v�l svagt, best�lde vi �fven �multeb�r� (hjortron) med
gr�dde. Vi hade satt oss i sinnet att undvika mj�lken, men det lyckades
dock ej, ty der kom genast in en bunke, stor som en ankdam--detta skall ej
tagas som en tidningsanka--och der fans flere �n kandidaten, som med
skedens tillhjelp rodde upp sina medtagna krafter i dess blida v�g.
Derefter trodde vi oss ha f�rtjent, att i hvilande st�llning inv�nta
m�ltiden. Men samma m�rkliga rum, som innesl�t de tv� ofantliga spisarne,
matbordet, b�nkarne, hunden, och ibland fick ett flygtigt bes�k af en
utomordentligt humoristisk gris, var �fven barnkammare. �r det sant, att
det �r menniskans omgifning, som pr�glar hennes karakt�r och utbildar
hennes slumrande anlag, s� var det v�l barnskriket, som i s� stor hast
f�rvandlade Ellen till en sjungande barnsk�terska, och d� var det v�l den
omgifvande r� potatisen, som i lika stor hast v�ckte Herthas slumrande
k�kssnille, s� att hon erbj�d sig att skala en del deraf, �bara det gick
fort.� Kandidaten, som l�st filosofi, p�stod, att alla dessa husliga dygder
frampressades af hungern; men som hon alltid hade en v�lsignad frisk
matlust, kan hon f�rklaras j�fvig i detta �nnu oanr�ttade _m�l_.
Tillbakavisad vid potatisskalningen hade �fven Hertha s�kt ett �gonblicks
hvila, d� Ellen st�rtar in till oss med nedfallen h�rfl�ta, med fasa i
anletsdragen och en smutsig barnunge p� armen. �Hjelp, menniskor, Ave,
Hertha, Heggen! G�stgifvarmor vill v�rma upp k�ttkakorna i hett vatten,
r�dda dem, eljes �ro de f�rlorade!� Ut st�rtade hon och efter henne Hertha;
n�gra �gonblick af tyst, hemsk v�ntan, och s� klingade �ter Ellens barnvisa
genom k�ksdepartementet, f�r oss tre ett tecken p�, att Hertha �fvertagit
k�ttkaksafdelningen.
Har man endast ett bra stort f�rr�d af tid och t�lamod, s� blir en norsk
g�stgifvaremiddag alltid f�rdig till slut; h�r hade vi f�r litet af den
senare varan, derf�r fingo vi de efterl�ngtade potatisen halfr� in p�
bordet, men vi funno dem �nd� f�rtr�ffliga, och de tunna, saftl�sa, tv�
g�nger stekta, ur vattenn�d r�ddade k�ttkakorna voro f�rsvunna innan
kritiken hann unders�ka dess v�rde. Emellan f�rsta och andra r�tten var ett
l�ngre uppeh�ll, s� att Ellen �ter igen fann sig f�ranl�ten att spela rolen
af barnsk�terska. Och �ter igen kom hon med ungen i st�rsta hugg och
rapporterade, att �menniskan� kr�fde tillsyn, ty nu ville hon vispa upp
alla de tio �gg, som vi skulle ha �f�rlorade.� Hertha sade hastigt n�got,
som ej h�rdes ut i k�ket, satte af i Ellens sp�r och kom tillbaka med en
blandning af h�lft �ggr�ra och h�lft f�rlorade �gg, i vacker f�rening p�
ett fat. Pigan kom med stekt fl�sk och Ellen efter, nu utan barnet p�
armen. Tredje r�tten, multeb�ren, fjor�rets gr�da, jagade oss fr�n bordet
genom sitt �ckliga utseende och �nnu �ckligare smak.
Oaktadt husets folk tycktes vara mest bel�tna med de g�ster som foro der
f�rbi, besl�to vi att stanna der �fver hela f�ljande dag f�r att laga v�ra
kl�der samt tillst�lla stortv�tt, och vi afskr�cktes ej derifr�n genom den
stora dosis kanel, som kryddade teet vid v�r aftonvard.
Andra aftonen kom en trupp norska och svenska studenter tumlande ned fr�n
Jotunheim och nu ned f�r berget, ofvanf�r g�rden, hamnade p� f�rstugubron,
st�tte med alpstafvarne i marken och ropade s� innerligt svenskt matfriskt:
�Mat, mat!� samt tillade sedan med svensk omt�nksamhet fr�gan: ��r detta
Kvistberg?� Vi hade ej mod att senare sp�rja dem om k�ttkakornas tillst�nd,
men af en norsk l�rare, som med sin son �mnade sig till Espedalsvattnet,
h�rde vi, att kanelen ej tagit slut med det kryddade vatten, som vi blifvit
bjudna.
Vi inackorderade oss nu hos den, lindrigast sagdt, tystl�tna och
m�rkblickande husmodern f�r ett pris af 2 kr. per dygn, och sofvo s� i tre
s�ngar, �fverfulla af halm- och fj�derbolstrar.
N�sta morgon skulle jag ner och underhandla med qvinfolken om v�r tv�tt,
men d� jag trodde mig ha pratat l�nge nog, f�r att kunna v�nta ett svar,
kom f�rst det vanliga: �Eg veit� o. s. v., och efter ytterligare en
pressning: �Naj du, alla menniskor �ro i h�et, m� du veta.�
Previous Page
| Next Page
|
|