|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 27
V�r v�rd sade sig vara afgjord h�german, talade med sakk�nnedom om
hermetiskt tillslutna k�ttdosor (om detta var en f�ljd af hans politiska
st�ndpunkt kan jag ej afg�ra) samt l�ste tidningar och, som jag tror,
hyllade �sigten om m�nnens herrav�lde �fver djuren, qvinnan deri
inber�knad.
Men detta oaktadt sm�log han med v�lbehag mot de n�fvertofflor, jag
f�rf�rdigat �t Hertha och med hvilka hon nu stoltserade. D� Ellen omtalade,
att hennes sjelfgjorda n�fverskor (l�s hoar!) g�tt f�rlorade i det f�rsta,
k�rr vi plumsat igenom, skar han henne och Hedvig hvar sitt par n�pna
n�fversulor till att l�gga i skorna, i st�llet f�r bindsulorna, hvilka
blifvit rent af vridna under nattens �fventyr ute p� fjellen. Han gaf
dessutom Ellen en st�djestaf f�r egen enskild r�kning, men gutten fingo vi
l�na till gemensam ledning �fver fjellryggarne, dock med vilkor, att vi
drogo vidare strax efter middag, ty gutten skulle f�lja med gubben ut p�
fiske.
Gamle pr�ktige Svend Opsal, vi s�nda dig alla �nnu m�ngen tacksam tanke!
XIII.
P� v�g till Espedalsvattnet.
Med Torvald, fiskargutten, i spetsen, frivilligt b�rande en del af v�r
packning, klefvo vi nu uppf�re en stenig, s�terstig, hvilken, trogen sitt
sl�gtes natur, jemt och st�ndigt g�mde sig i k�rrmark. Men Torvald visste
att �terfinna den, utan allt s�kande, s� vi hade ej annat att g�ra �n bara
blindt klifva p�, s�som det h�fves ett parti, hvilket funnit sin f�rare.
Vi kommo nu till skogsregionerna, och tanken p� att vi under v�rt �tert�g
sett n�gra sp�r efter ett st�rre rofdjur, f�ranl�t mig att sp�rja Torvald,
om h�r n�gon g�ng m�rktes till bj�rnar.
�Bj�rn!� tog han i, som om jag fr�gat efter nosh�rningar. �Naj, inte h�r,
men uppe i fjellen�, och han pekade med tummen �fver skuldran i rigtning
mot v�ra gamla bekanta fjelltoppar.
�N�, ormar d�?�
�Orm!� svarade han s� f�raktligt att jag sk�mdes.
�Ingen st�rre �n stocken din.�
�Jag fattade mod vid detta till�gg, ty min k�pp �r en meter l�ng, tjock som
en vanlig hederlig vandringsstaf, s� att jag helst vill undvika n�rmare
bekantskap med ormar af samma kaliber.�
D� vi hunnit upp till sjelfva bergs�sen och s�go tydlig s�terv�g nedf�r
sluttningen, sade vi ett �mt far v�l, med handtryckning, till ung Torvald,
satte oss ned vid en b�ck, f�r att h�lla m�ltid samt n�rmare besk�da en f�r
oss nu ovanlig syn: En man till h�st. Det var en bonde som varit till
fjells och hemtat en oskodd f�le, troligen en af dem, som lockat oss,
f�rvillade qvinnor, �nnu l�ngre upp i �demarken. Om det nu var i gl�djen
�fver att lyckligt ha st�kat undan alla karlar, eller det var under
inflytande af andra rena k�nslor, som kandidaten �ter fick ett anfall af
�bad-dille�, skall vara osagdt, men s�kert �r, att hon beg�rde orimligheter
af den arma b�cken, s� att ett par af v�ra kamrater st�lde sig p� dess sida
och �fver�ste den plaskande menniskan med allt det vatten, de kunde g�pna
upp ur den smala vattenf�ran. Jag f�rh�ll mig neutral, ty vid Dockvattnet
stod jag p� denna vattenmenniskas h�gra sida, d� hon d�k ned i sj�n f�r att
�fverbevisa sig om sanningen af min uppgift, att der var dy p� bottnen.
Det var en h�rlig v�g sedan, genom granskog till bygden, men anstr�ngande
nog nedf�r de branta backarne, der vi dock stundom r�kade i starkare traf,
�n benen egentligen tyckte om. Men der v�gen erbj�d tillf�lle till
allvarliga samtal, r�rde sig dessa om b�sta s�ttet att steka biff och koka
r�skalad potatis. Vid v�gen v�xte kummin i m�ngd, och d� kandidaten pr�fvat
v�xten och funnit den god att �ta, lyckades jag intressera alla kamraterna
f�r min id� att laga gr�nk�l af dess sp�da �rtblad, en vanlig sk�nsk
matr�tt, f�r hvars godhet Hertha gick i borgen. Och s� besl�ts det, att om
vi �fven p� skjutsstationen, Kvistberg, blefvo bjudna mj�lk och fladbr�d,
skulle vi g�ra myteri, bem�ktiga oss spisen samt tillgripa v�rt
k�ttextrakt.
I ofrivillig spr�ngmarsch kommo vi ned p� landsv�gen i dalbottnen, och
ingen m� f�rt�nka oss att vi talade mindre ber�mmande ord om norrm�nnens
p�fund att l�gga en g�stgifvareg�rd h�gt uppe p� berget vid andra sidan, s�
att vi m�ste kl�ttra uppf�r en v�g, brantare �n vi d�, n�r vi aldrig
pr�fvat norsk skjuts, skulle haft lust att �ka utf�re. V�gvisarne synade p�
afst�nd g�rden, trodde ej att den kom ned�kande, f�r att hemta oss, s�go ej
heller till n�gon elevator, det �r uttydt hiss, st�tte stafvarne i
fjellsidan och str�fvade upp�t. Vi andra efter, i v�rt anletes svett
t�nkande p� ett dagligt br�d i limpform, men lusten att plocka kummink�l
br�ndes bort i solhettan.
Previous Page
| Next Page
|
|