|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 20
R�fsj�arne l�go i solglans f�r v�ra blickar, men vi spejade f�rg�fves efter
fiskarhyddan. Vi oroades ej der�fver, ty vi s�go h�volmar p� ett n�s
emellan sj�arne, trodde att huset l�g bakom en bergsknalle och m�rkte att
vi under s�kandet efter s�terstigen, som f�rlorat sig i ett k�rr, kommit
f�r mycket till h�ger fr�n sj�arne samt visste att man endast p� n�ra h�ll
kan skilja en gr� norsk fjellstuga fr�n en bergsh�ll.
Denna dag lade kamraterna en ny pligt p� mitt samvete; nemligen att
offentligg�ra v�r tankl�shet, att ej ha medtagit en _kikare_, och jag
tillsades att varmt uppmana andra turister att ej gl�mma en dylik
n�dv�ndighetsartikel.
Vi stannade och h�llo r�d, ty det var en antagen lag, att alla skulle dela
lika ansvar f�r kommande �fventyr. �rftlighets- och ansvarighetssystemet
hade vi lemnat i beh�rig v�rd hos dess respektive pappor och mammor, med
hvilka vi ej r�knade n�rmare fr�ndskap. Klockan var nu 5, v�dret h�rligt;
skulle vi s�ka upp fiskarhyddan eller g� till den � kartan utm�rkta
Nordboden, dit, vi ej kunde ha l�ngre �n en fjellmil? Vi besl�to oss
enst�mmigt f�r det senare. Och s� gingo vi p�, endast v�gledda af karta och
kompass, ty s�terstigar voro der nog af, men de f�rlorade sig best�ndigt i
myrmarker, hvilka vi klefvo igenom med en kraft, s� det h�rdes som d� ett
ringf�rlofvadt par sitter i ett soffh�rn vid skymningsbrasan och ger de
n�rmare sl�gtingarne ett tydligt begrepp om hur det l�ter, n�r man drar
foten ur v�t dy. Ja, likheten var s� f�rvillande att jag flere g�nger v�nde
mig om, f�r att se om kamraterna kysstes. Kartan sade oss, att vi skulle
�fver en elf, g�lde nu att finna den i sitt stilla halftorra lopp.
Upp p� en klippa f�r att speja! Nej, �nnu syntes den ej i den angifna
rigtningen, men till venster om oss l�go ett par bodar, hvilka vi, enligt
kartans utsago, kunde antaga f�r f�bodar, och dit k�nde vi �nnu ingen
dragning; allts� bara vidare, f�r att s�ka den utstakade s�terstigen!
Vi formerade nu en spridd j�garkedja, och genom tillrop af: �Sp�r! Sp�r!
Tydlig s�terv�g! Otydlig v�g! Ingen v�g!� meddelade vi hvarandra v�ra
uppt�ckter och gingo fram�t i v�rre kroklinier, �n den v�rste vinkeladvokat
kan utfundera, f�r att n� m�let: Nordboden.
Redan vid denna tidpunkt och medan solen �nnu syntes �fver fjelltopparne,
hade kandidaten en profetisk syn och uttalade mystiska ord om sn�fjell,
sedda i den dubbla belysningen fr�n m�nens skifva och ett nattligt b�l. Men
vi trodde, att synen endast var ett foster af hennes nyf�dda �fventyrslust,
n�rd af minnet af den bl�gula str�lgloria, i hvilken hon f�reg�ende afton
visat sig p� s�tern.
V�r zigzagsvandring, f�r att s�ka v�g genom k�rr, en- och dvergbj�rksf�lt,
genom hvilka senare vi marscherade bums p�, ty buskarne gingo ej h�gre �n
till kn�et, och urfjell pl�ga b�ra vanlig menniskotyngd, f�rde oss till den
vackraste lilla fjellsj�. F�rtjusningen �fver denna syn lade sig dock
snart, n�r vi p� v�gvisarnes miner s�go, att sj�n ej stod upptagen p� v�r
resplan, och nu m�ste vi uttala den, en l�ngre stund tillbakah�llna fr�gan:
�Hvar befinna vi oss egentligen?�
I r�tt rigtning p� v�r utstakade v�g till Espedalsvattnet; derom
�fvertygade vi oss alla, men _hvar_ fans d� Nordboden? Hade vi g�tt f�rbi
den, eller kunde vi ej se den f�rr�n vi kommit �fver den elf, som _m�ste_
finnas h�r i n�rheten?
N�r jag _nu_ nedskrifver detta, k�nner jag en �ngslan, som _d�_ var fjerran
fr�n mitt sinne och �fven fr�n kamraternas; vi kunde ju i v�rsta fall v�nda
om till R�fsj�arne, v�gledda af fjellryggarne, himlen var klar och luften
der uppe--ja, den inneh�ller ett �mne, som jag tror skulle kunna omskapa en
liggh�na till en fjellripa; starkare bild vill jag ej begagna n�r jag talar
om ett land, med hvilket vi ej b�ra sl�ss.
Vi bestego en med fjellbj�rk sparsamt bevuxen h�jd f�r att speja; vi s�go
elfven och valde fr�n v�r h�ga st�ndpunkt en �fverg�ng, men vi voro nu s�
erfarna att vi visste, att de f�rem�l, som i den klara fjelluften syntes
helt n�ra, kr�fde timmars marsch f�r att uppn�. Men �ingen r�dder h�r!�
Bara nedf�r sluttningen, genom ny myrmark och fram till elfven!
Denna var bred, men vattnet var l�gt, fast det fl�t med strid str�m nedf�r
stora stenblock; h�r och der hvirflande omkring dem p� ett �fverd�digt
s�tt. Nu. �r det s� fatt med mina f�tter, att de i n�rmare ber�ring med
rinnande vatten alltid vilja g� till botten med saken. Detta hade jag i all
tysthet, d� ingen af kamraterna bevakade mina �fverg�ngsperioder, redan
gjort ett par g�nger, och nu s�g jag att vi alla m�ste g� till bottnen af
denna elff�ra.
Solen var nu nere, det bl�ste kallt i rigtning fr�n sn�fjellen, s� icke ens
kandidaten, som eljes sv�rmade f�r bad vid hvarje vattendrag, k�nde n�got
st�rre behof af fotvatten. Men �nd� stodo vi snart vid elfvens br�dd, med
strumpor och skor fastbundna vid renslame, samt ytterst beslutna att hjelpa
v�ra kjolar hyggligt �fver vadet. Det finnes tillst�nd h�r i lifvet, d� man
n�dgas taga �fven en slapp mensklig bekl�dnad under armarne, om man vill ha
sitt p� det torra.
Previous Page
| Next Page
|
|