|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 21
Hade man nu bara kunnat vada p� vanligt sk�nskt s�tt, skulle det aldrig
bekymrat mig, men h�r g�lde det att kl�ttra fr�n det ena �fverspolade
stenblocket till det andra, f�rsigtigt pejlande djupen emellan dem med
k�ppar och paraplyer. Det skulle visserligen tagit f�r l�ng tid att dr�nka
sig h�r, men i en handv�ndning kunde vi fastnat eller brutit armar och ben
af oss, och det �nskade icke ens kandidaten, fast hon hade bindlar i sin
rensel. V�gvisarne gingo som vanligt f�rst; med kraft och energi
balanserande p� de block, halare �n �lskinn och falskare �n k�rleksvisans
menniskotungor.
Jag s�g den tappra Ellen g�ra ett felsteg, slinta p� en slemmig kullersten
(icke kullerstol), f�kta vildt med ena armen, taga fart och
ligga--valbeh�llen p� hinsidan elfven. Jag flyttade min �ngsliga blick �t
h�ger, s�g Heggen upprepa kamratens r�relser, s�g henne n�ra vid m�let, s�g
strandbrinken brista i p�litlighet, och hennes ena fot plumsa ned i
vattnet.
Vi bedja l�saren p�minna sig, att detta skedde minst sex veckor f�re
svanjagten p� Ekolsund, der prinsen af Wales gjorde ett liknande hopp och,
enligt alla tidningars enst�mmiga utsago, blef v�t om ena foten. S� att
_om_ n�gon efterh�rmning af fakta f�religger, �r det ej fr�n _v�r_ sida.
En stund stod kandidaten i djupa tankar bredvid mig och v�r mest eleganta
kamrat, nu bet�nkligt barfotad, och s� stred �fven kandidaten med h�nder
och f�tter emot alla m�tande hinder och var �fver. Och nu manades vi tv�
starkt till efterf�ljd, mindre af v�ra samvetens, �n kamraternas st�mmor,
och jag begaf mig ut, kom �fver _en_ sten, raglade fram �fver tv�, sp�nde
t�rna i den tredje, den vickade till, det hala kr�ket, och jag satte mig p�
dess granne med f�tterna redl�st h�ngande p� ena sidan och en l�ng rad
kappfransar i halfkrets flytande omkring stenblocket. Synen m�ste ha varit
af tvetydig art, ty tre personer p� ena stranden skakades af skratt, jag af
k�ld och kamraten p� andra stranden af h�ftig f�rskr�ckelse, som gaf sig
luft i bevekande b�ner, att jag skulle v�nda om till henne.
Vid denna r�st, den v�lbekanta,
jag v�nde om bland klippblock branta
och gick tillbaka tum f�r tum.--
Ja, k�rlek, du g�r menskan dum!
�terf�renade sprungo nu Hertha och jag barfotade fram och �ter bland s�lg
och dvergbj�rk, s�kande ett b�ttre vadst�lle och f�rest�llande ett parti af
den bekanta naturtaflan: �H�ns med ankungar�, tills modl�shetens vingl�se
ande fick s�dan magt med oss, att vi b�rjade tala om att stanna der vi
voro, medan de andra drogo till Nordboden f�r att hemta brobyggare.
�Ave!� ropade d� kandidaten, �du vet ju att der gifves _ett_ s�tt att komma
�fver om det g�ller.�
Ja, jag _visste_ detta, jag hade nyss haft en aning om det kalla i detta
s�tt att f�rdas, och jag gjorde en antydan om, att jag ej, i likhet med
henne, var simmagister. D�, i en blink, stod hon, lindrigast sagdt, okl�dd'
ute i elfven. �M�t mig! S�, nu p� n�sta sten! St�d dig p� k�ppen! Hit med
din packning!� ordinerade hon och stod p� tv� f�tter och en hand i den
hvirflande str�mf�ran, tills jag med ett dugtigt grepp kring hennes nacke
kraflat mig s� l�ngt fram att jag, med tillhjelp af Heggens paraply, kunde
af henne sjelf dragas upp p� det torra.
Medan kandidaten s�lunda arbetade med mig, f�ktade Ellen med Hertha: �Kom
strax!� kommenderade den f�rra, likt en annan Lorelei vridande vattnet ur
sitt l�nga nedfallna h�r. �Du vill v�l ej att kandidaten skall ta d�den af
k�ld f�r din skull? Ut med dig bara, s� skall jag ta emot dig h�r! N�!�
Och midt i elfven och min egen okufliga skrattlust h�rde jag Hertha
�mkeligen bedja: �K�ra Ellen, tala bara ej s� h�rdt till mig! Jag skall
komma, men narra mig ej till att skratta!�
I n�sta �gonblick var �fven hon �fver utan att ens hafva v�tt f�llen p�
n�got af de plagg, som f�r oss andra r�kat f�r n�ra vattenytan. Och nu kom
Ellen med handduk och Heggen med konjaksflaskan; der blef en frottering och
ett sk�lande, ett skrattande och ett sk�mtande, s� vi k�nde oss s� varma
som nybakade studenter.
Nu m�ste v�l s�terv�gen finnas! �nnu var det ljust nog till att urskilja
sp�ren, och s� lj�do �ter ropen: �V�g! Skodd h�st! M�nga h�star!� emellan
oss; men �synen af manliga fotsp�r satte oss i en h�nryckning, som
framkallade ett slags bildadt indiantjut: �Mansklack!� �fver hela linien.
Ett par g�nger tyckte vi oss, i den tilltagande skymningen, se r�rliga
f�rem�l p� afl�gsna bergssluttningar, och vi inbillade oss att det var
boskap, som gick till Nordboden, hvilken vi trodde vara en s�ter, och vi
styrktes i denna tro, dels af de trampade stigar, vi funno h�r och der,
dels af ljudet fr�n pinglande sk�llor. Men ingen menniskoboning syntes,
ehuru vi p� en sank mark funno afhuggna bj�rkar jemte en stor slipsten med
sin sv�ngst�ng.
Previous Page
| Next Page
|
|