|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 19
Hertha, som nu gick n�stan fritt och obehindrad omkring i stugan p� sina
fotbylten, s� l�ngt ett utbredt yllet�cke r�ckte, fick l�fte om
sm�jenternes s�ng hos denne underbare gut, och dervid blef hon sjelf s�
menniskov�nligt st�md, att hon genast k�rde en bit chokolad i budejebarnets
tyst gapande mun, utan att den stumma flickungen hvarken bj�d till att
f�rsvara sig eller sv�lja detta munf�rr�d. Den lilla undgick dock n�gra
sv�rare f�ljder af Herthas gifmildhet, s� denna med godt samvete drog p�
sig k�ngerna, tog sin rensel och f�ljde med de tv� kamraterna bort till den
g�stv�nlige s�terguttens hem.
Under denna regniga dag hade vi i tillf�lle att studera s�terlifvet p�
h�gfjellen, fjerran fr�n bygderna, kanske flera mil fr�n egarnes g�rdar och
med inga andra samf�rdsmedel �n �apostlah�star� och kl�fsadlade
�norrbaggar�
Gubben och gj�tergutten kommo tidigt hem, den f�rre fr�n n�got slags
skogsarbete i fjellbj�rksregionen nedanf�re oss, den senare med boskapen,
och i skymningen voro vi alla sex rumkamrater samlade vid den flammande
brasen, som dock stundom r�kte i kapp med gubben. Tobias den andre satt i
sin betydligt trasiga dr�gt p� sin f�rra plats och i sin gamla st�llning
vid elden, �ngande fuktighet under en stum gl�dande nyfikenhet. Kandidaten
�stod f�r� medan jag f�rflyttade mig fr�n s�ngkanten l�ngre upp i h�b�dden;
hennes beslut var, att antingen inv�nta brasans slocknade eller guttens
h�danf�rd fr�n stolen bort till budejan och barnet i den andra s�ngen. Vi
hade alla fem h�gtidligt lofvat hvarandra, att om vi funno menniskor, hos
hvilka icke sederna voro utk�rda af �anst�ndigheten�, der skulle vi ej
�ppna d�rren f�r denna skenheliga slarfva.
Men den arma kandidaten hade ingenting att st�lla emellan sig och guttens
vid�ppna �gon, ty mitt f�rslag, att vi skulle skiftas till denna gerning,
f�rkastades utan pr�fning. Gubben l�g redan p� b�nken, insvept i f�rf�ll
och tobaksr�k, och d� nu denna senare i v�ldiga skyar drog bort �fver v�rt
l�ger samt bildade en molnstod emellan oss och gutten, tog kandidaten ett
raskt steg, klef upp i s�ngen och beredde sig till att f�rsvinna.
Men, o ve! Tobias den andre str�ckte ut sin hand mot h�rdens slocknande
eldbr�nder, dessa sprutto till af skr�ck och s�nde ett flammande sken ut i
stugan, och der stod nu kandidaten i bl�--l�t mig s�ga, gymnastikdr�gt,
omgifven af en gul str�lglans, en obemantlad Svea, mindre h�g, betydligt
mindre allvarsam, och i st�llet f�r ett argt, gapande lejon l�g jag
storskrattande vid statyens f�tter.
Hvem har v�l tid till �fverfl�dig s�mn under en dylik ferief�rd? Icke jag
�tminstone, derf�r fann jag det fullkomligt i stil med hela omgifningen,
att gubben vaknade klockan 3 och b�rjade r�ka samt fortfor dermed tills han
fann det vara tid att t�nda p� brasan i spiseln. Det var en pr�ktig gubbe,
oaktadt han s�kert var lika genompyrd af d�lig, usel tobak, som v�r svenska
bokmarknad af �fvers�ttningsliteratur, och jag f�rvarar med tacksamhet den
vandringsstaf han skar mig af god fjellbj�rk.
Det regnade p� morgonen och var betydligt v�tt p� g�ngstigarne, men v�dret
blef b�ttre upp�t dagen. Vi besl�to att forts�tta vandringen sedan vi alla
�tit middag hos den stillsamme, men klokt blickande s�tergutten, som
otvifvelaktigt var k�nd som ett godt parti i bygden. Det �r temligen
troligt, att den f�rr omtalade gumman, som sk�nkte honom �t den minsta
jenten bland oss, trodde att vi, lockade af hans stora rykte, dragit fr�n
Sverge endast f�r att fria till honom. Han sjelf gaf dock inga
�anledningar�, utan sk�tte sitt hush�ll med s�dan stilla �rbarhet, att vi
fingo liksom en profetisk inblick i framtidssamh�llet, d� m�nnen bli
hush�llare, och den synen var rigtigt vacker.
Vi qvinnor gingo emellertid ut att s�ka r�tta v�gstr�ten medan mannen
kokade middagen, och d� vi funno, �att jorden var torr�, fastst�ldes
uppbrottet till klockan 2 eftermiddagen och att dagsmarschen endast skulle
str�cka sig till R�fsj�arne, en knapp fjellmil, hvarest der skulle finnas
en bebodd fiskarhydda.
X.
Husvilla.
Glada och tacksamma skildes vi fr�n v�rt sn�lla v�rdfolk p� Lids�trarne och
fortsatte v�r muntra vandring i klart solsken, v�gledda af kompass och
karta, alltjemt med bl�nkande sn�fjell i f�rgrunden och p� n�ra h�ll sm�rre
sn�fl�ckar i fjellskrefvorna. Vi gingo sakta, ty sceneriet f�ngslade oss;
lommen skrek i sj�arne, forellen hoppade h�gt �fver vattenytan, och ripor,
troligen smittade af v�r muntra sinnesst�mning, fl�go upp ur buskarne och
inst�mde i v�rt skratt; intet hus, ingen menniska, ingenting af
verldslifvets �flan syntes h�r uppe p� de om�tliga fjellvidderna.
Previous Page
| Next Page
|
|