|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 7
* * * * *
I ordningen f�ljer nu, att f�r ett �gonblick ledsaga utvandraren till
hans nya hemland och tillse, huru det g�r honom der. Beklagligtvis �ro
de underr�ttelser man eger om de svenske utvandrarnes st�llning i
Amerika, i allm�nhet b�de knapph�ndiga och hvarandra temligen
mots�gande. Till n�gon del torde v�l detta bero p� sv�righeten att
inhemta noggranna underr�ttelser om en hand full menniskor, kringstr�dda
�fver en vidstr�ckt yta och uppblandade, �fven der de mest h�lla sig
tillsamman, med en m�ngd folk af andra nationaliteter samt inf�dda. Men
i det hela torde dock ber�ttelsernas bristande �fverensst�mmelse h�ntyda
p�, att emigranternas lif i verkligheten f�reter stora motsatser och
stora vexlingar, att den invandrade fr�mlingens st�llning, om �n under
normala f�rh�llanden l�ngtifr�n d�lig, dock vida mer �n den inf�dde
amerikanarens �r blottst�ld f�r de konjunkturernas vindkast, som ej i
n�got land helt och h�llet uteblifva. Detta �r f�r �frigt n�stan
sjelfklart. De platser inom industrien, som en f�r �gonblicket stegrad
spekulation framkallat, och hvilka man, n�r minskning blir n�dv�ndig,
f�rst indrager; en tillf�llig arbetsf�rtjenst vid jordbruket, hvilken
upph�r, n�r sk�rden �r afslutad: dylikt skall i allm�nhet varda den
nykomnes lott. Vill han sjelf neds�tta sig som jordbrukare, kan han med
sina ringa tillg�ngar ofta endast komma i besittning af de l�ngst ute i
�demarken bel�gna "homestead"-landen, der jordbruket �fven under goda �r
n�tt och jemt b�r de dryga transportkostnaderna: ett prisfall p�
landtmannaprodukter eller en f�rh�jning af jernv�gstaxorna, och vinsten
f�rvandlas i f�rlust.[16] F�r honom �terst�r d� endast att �fvergifva
den farm, p� hvilken han redan nedlagt penningar och arbete f�r att om
m�jligt s�ka skaffa sig en b�ttre, hvartill han dock har s� mycket
mindre utsigt att lyckas, som lagen, sedan nybyggaren lemnat den jord
han f�rst f�rv�rfvat, icke l�ngre p� lika billiga vilkor medgifver honom
upptagandet af nytt land. Att stanna qvar �r emellertid og�rligt; han
m�ste p� nytt s�tta ut "pr�rieskonerten", begifva sig af med familj och
husger�d instufvade i en af dessa med solt�lt �fverdragna vagnar, hvilka
i ofvann�mda �rende stadda s� ofta m�ta den resande p� hans v�g �fver
pr�rien, hvar och en g�mmande i sitt inre en myckenhet af svikna
f�rv�ntningar och en liten rest af ovisst hopp.--S� g�stfri �r
naturligen icke amerikanaren, att h�n skulle medgifva den sjelfbjudne
fr�mlingen f�retr�de framf�r husets egna barn; utan l�ngst nere vid
bordet f�r denna taga plats, och �r maten rikligt tilltagen, f�r nog
�fven han sin del, men intr�ffar f�rknappning, h�nder det l�tt, att n�r
turen kommer till honom att taga, �ro faten redan tomma.
R�tt betecknande i detta afseende �ro ett par uppsatser r�rande
utvandrarnes st�llning i Amerika, som finnas intagna i en f�r n�gra �r
sedan utgifven svensk tidskrift.[17] I den f�rra af dessa uppsatser, som
skrefs �r 1873, skildras emigrantens st�llning s�som i det hela mycket
gynsam, han hade endast att f�rfara med f�rsigtighet och omtanke, taga
sig till vara f�r svekfulla agenter och v�rfvare, och allt skulle g�
v�l; det heter till och med att "de fall, n�r n�gon, som utvandrat utan
�fverdrifna f�rv�ntningar, men med frisk vilja och n�gorlunda
arbetsduglighet, haft grundad anledning att klaga �fver sitt �de, �ro
l�tt r�knade". Men mot slutet af n�mda �r intr�ffade, som bekant, i
Amerika en ekonomisk kris, hvars verkningar med dubbel v�ldsamhet m�ste
ha drabbat de element i befolkningen, som �nnu ej f�tt fast fot i det
nya hemlandet; och i den tidskriftsuppsats, hvari �mnet f�ljande �r
�terupptages �r allt som med ett trollslag f�r�ndradt. De f�rger, hvari
den olycklige emigrantens �de nu skildras, �ro i sanning s� m�rka, att
man m�ste fr�ga sig, huruvida det ej f�r det lyckligtvis ej synnerligen
betydliga antal utvandrare, som detta �r lemnade v�rt land f�r att
begifva sig �fver Atlanten, hade varit b�ttre, om de f�rg�tts i �ppna
hafvet i st�llet f�r att landa p� en kust, der endast en snabb underg�ng
v�ntade dem. Ty af hvad f�rut blifvit sagdt om utvandrarnes medf�rda
kapitalf�rm�genhet, l�r vara klart, att, om det f�r m�ngen �r sv�rt nog
att komma �stad till Amerika, varder det f�r �n flera en ren om�jlighet
att �terv�nda hem. Men hurudan en mans och �nnu mer en qvinnas lott
under dylika omst�ndigheter m�ste blifva, derom �r ej af n�den att orda;
d� jag ej har till uppgift att s�ka ansl� k�nslosamhetens str�ngar, s�
framt de ej vid blotta omn�mnandet af s� sorgliga f�rh�llanden af sig
sjelfva vibrera.--Man skall m�h�nda s�ga, att utvandraren har sin egen
sorgl�shet, sin dumdristighet att tacka f�r utg�ngen. Men �fven om detta
utan all inskr�nkning vore sant, minskar det tydligen p� intet s�tt det
sv�ra i hans bel�genhet; ej heller borde det kunna f�rringa v�rt
medlidande, eller kanske hellre v�r k�nsla af ansvar, om vi blott
besinna, huru litet af f�rutseende och klok ber�kning, man har r�tt att
v�nta hos personer, tillh�rande en samh�llsklass, som af den h�rda
n�dv�ndigheten st�ndigt tvangs att lefva ur hand i mun. Liksom gamla
soldater blifva de likgiltiga f�r faran genom att st�ndigt hafva den f�r
�gonen.--F�r �frigt ligger ocks� i denna naiva sorgl�shet n�got �delt
och r�rande. En person, som f�r ej l�nge sedan vid ett bes�k i Liverpool
sammantr�ffat med n�gra svenska emigranter, ber�ttade f�r mig �tskilliga
r�tt betecknande drag, bland hvilka ett par, trots sin obetydlighet h�r
m� anf�ras. De ifr�gavarande utvandrarne voro ett antal m�n, simpla
arbetskarlar fr�n olika delar af landet, hvilka p� resan slagit f�lje.
Ingen af dem kunde ett ord engelska, men denna bekymmersamma
omst�ndighet v�llade dem ej den ringaste oro. De reste ju till Amerika
f�r att arbeta, ej f�r att h�lla tal, och hvartill beh�fdes d� kunskap i
fr�mmande spr�k? Sitt resgods hade de aflemnat i G�teborg; hvart det
sedan tagit v�gen, derom egde de ingen aning. De litade i detta afseende
p� agenten, hvilket antagligen var det klokaste, d� sannolikt intet val
f�refans. Den ekipering de sjelfva medf�rde var ocks� af enklaste slag;
det mest anm�rkningsv�rda deribland utgjordes af en blomkruka med en
halft f�rvissnad Calla uti, hvilken en af dem bar p� armen. Denna hade
han medf�rt hemifr�n och skulle nu i dess s�llskap antr�da resan �fver
verldshafvet. Det �r ej godt att veta, i hvilken afsigt han belastat sig
med en s� f�ga n�dv�ndig artikel--min sagesman f�rmodade sk�mtsamt, att
han �mnade rikta det nya landets flora med en derst�des ok�nd art--men
mera sannolikt synes, att han vid afresan ej kunnat f�rm� sig till att
l�ta blomman hemma borttvina af brist p� sk�tsel; och �r denna f�rmodan
riktig, torde denna utvandrare �tminstone ej h�rt till det slaget, som
lemna hustru och barn efter sig i el�nde. Vi �nska honom lycka med sin
Calla; under resan torde den v�l komma att v�lla honom �tskilligt
besv�r, men n�r han slutligen efter talrika vederm�dor f�rt den oskadd
fram till sitt nya hem i Kansas eller Minnesota, kan han ju ber�mma sig
af att i blomman och i den mull, som omger dess r�tter, hafva medf�rt
ett stycke af fosterjorden! Ett mycket litet stycke visserligen, men,
�fven om han stannat hemma, �r det just ej troligt, att han n�gonsin
skulle hafva lyckats f�rv�rfva ett st�rre...
Previous Page
| Next Page
|
|