|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 23
Slutet af artikeln har f�ljande lydelse:
--"Sannerligen, det �terst�r mycket att g�ra p� alla dessa omr�den--s�
mycket, att kanske intet annat land i Europa i n�rvarande tid �r
j�mf�relsevis s� rikt p� framtid som de b�da skandinaviska; ty intet
bland dem alla b�r inom sig en s�dan rikedom af �nnu obrukade
n�ringsk�llor. Det kr�fves utan tvifvel anstr�ngning, andlig och
kroppslig, att upptaga dem. Men h�r f�refinnes d� mera sk�l att med godt
mod och med blicken f�stad p� en l�ftesrik framtid g�r sitt b�sta �n att
klaga �fver en �fverbefolkning, som icke finnes till, och �fver en kamp
f�r tillvaran, som i v�rt land �nnu mera utg�r, eller borde kunna
utg�ra, en helsosam brottning mot en motstr�fvig natur f�r att afvinna
henne n�ring och vinst, �n en hungerstrid om br�dbiten menniskorna
emellan."
Ja! det �terst�r mycket att g�ra. Och ehuru jag tyv�rr ej i likhet med
den �rade artikelf�rfattaren f�rm�r att sk�da den n�rmaste framtiden i
en obetingadt rosenskimrande dager, tror jag likv�l fullt och fast, att
vi �fven framdeles skola h�fda den aktade, om �n jemf�relsevis obem�rkta
plats, v�rt land hittills intagit bland de europeiska statssamh�llena.
Men h�rtill kr�fves visserligen n�got mera �n godt mod och rika
f�rhoppningar. --Om en k�pman b�rjar sin aflur med endast godt mod, men
utan kunskap i bokf�ring eller f�rst�nd att afpassa sina
finansoperationer efter storleken af sitt r�relsekapital, hvem beklagar
honom v�l, om han, innan �ret �r till �nda, spelar bankrutt? Men hvad
man sedan gammalt fordrar af den enskildes ekonomiska verksamhet,
nemligen f�rutseende och omtanke, det m�ste man �fven p� ett mera
framskridet stadium kunna fordra af samh�llet sjelft. Hvartill tjenar
eljest nationalekonomien? Hvartill tjenar statistiken?
Att i hvarje detalj med tillr�cklig sannolikhet p� f�rhand ber�kna
utgifter och inkomster inom statshush�llet i ordets vidstr�cktaste
mening, m�ste f�rblifva framtidens, m�jligen en ganska afl�gsen framtids
uppgift. Men till sina hufvuddrag b�r detta problem redan nu icke anses
ol�sligt. I brist p� tillr�ckligt vissa ber�kningar f�r man h�rvid
hjelpa sig fram med mer eller mindre sannolika antaganden, och af dylika
vill jag h�r f�rslagsvis uppst�lla tvenne, af hvilka det f�rsta �r mera
s�kert, det andra mera l�ftesrikt.
Det f�rsta antagandet �r, att v�rt land, om �n vissa af v�ra
n�ringar (t. ex. den, som man med ett f�rsk�nande namn ben�mner
skogshush�llningen) mera synas g� ut p� ett f�rt�rande af de naturliga
tillg�ngarna, �n deras f�rkofrande, dock i det hela skall kunna i
framtiden producera �tminstone lika mycket, som det f�r n�rvarande g�r.
Inskr�nkte vi oss till detta antagande, borde vi f�ljdriktigt str�fva
att g�ra v�r befolkning station�r, s� att nativitet och d�dlighet jemt
motv�gde hvarandra och �fven under detta vilkor kunde vi ej hoppas n�got
mera, �n att f�r framtiden intaga ungef�r samma ekonomiska st�llning som
nu. Men n�gon f�rs�mring deri beh�fde vi �tminstone ej befara.
Det andra antagandet inneb�r, att utvecklingen af v�ra n�ringsk�llor
tills vidare skall kunna fortg� med samma raska fart, som utm�rkt de
senaste decennierna eller det sista femtiotalet �r. Detta antagande �r
tydligen l�ngt mera djerft och �fventyrligt �n det f�rra och kan
om�jligen utstr�ckas �fver n�gon l�ngre framtid utan att strax uppenbara
sin orimlighet. Finge vi likv�l f�ruts�tta dess giltighet, skulle d�
�fven folk�kningen kunna framskrida i samma progression som hittills,
och vi kunde �nd� hafva r�tt att v�nta, att de f�rb�ttringar i
lefnadss�ttet och p� m�nga andra omr�den, som under det senaste halfva
seklet onekligen egt rum, skulle f�r framtiden kunna forts�ttas i samma
skala. Ingen betviflar, att ju detta senare alternativ, fr�nsedt dess
tillf�rlitlighet, medf�r l�ngt ljusare framtidsf�rhoppningar �n det
f�rra, men p� samma g�ng torde man ben�get medgifva, att n�got antagande
_ut�fver_ detta senast gjorda �r fullkomligen l�st och utan all grund i
erfarenheten.
Se vi nu till, f�r hvilketdera af dessa b�da antaganden den nuvarande
fruktsamheten synes vara afsedd, finna vi strax, att, medan det alls ej
kan blifva tal om det f�rra, �r �fven det senare alldeles otillr�ckligt
att motsvara de anspr�k, som de �rliga nativitets�fverskotten st�lla p�
landets utveckling. Dessa anspr�k kr�fva helt enkelt f�r att ej lemnas
ouppfylda ett h�lften snabbare fram�tskridande, �n som hittills visat
sig m�jligt. Beviset ligger i de senaste �rtiondenas erfarenhet. Landets
folkm�ngd har, s�som i f�redraget omn�mdes, under denna tid �kats med
mellan 6- och 700,000 inv., men hade det endast berott p� nativiteten,
skulle den hafva �kats med inemot en million. Resten har uppslukats af
emigrationen, och emigrationen skall d� s�kerligen �fven i framtiden
trots alla anstr�ngningar blifva v�r enda utv�g till r�ddning, om vi ej
i tid besluta oss f�r att klokare s�ka begr�nsa v�r fruktsamhet.
Hvilkendera utv�gen �r nu i landets v�lf�rst�dda intresse att tillr�da,
f�rutsatt, att de b�da komma att st� oss �ppna? I mitt f�redrag har jag
efter b�sta f�rm�ga s�kt att besvara denna fr�ga. Huruvida svaret �r
tillfredsst�llande eller ej, och s�rskildt om den h�r �tergifna
tidningsuppsatsen �r egnad att i n�gon v�sentlig grad gendrifva de
slutsatser, hvartill jag kommit, m�ste nu �fverlemnas till den t�nkande
l�sarens afg�rande.
Previous Page
| Next Page
|
|